Dativ
Från Rilpedia
Dativ är i den grammatiska morfologin det kasus som anger att ett ord fungerar som indirekt objekt i en sats. Rikssvenskan saknar dativkasus. Motsvarande konstruktion i svenskan uttrycks ofta av någon av prepositionerna "till", "åt" eller "för" framför huvudordet (som står i grundform eller, om det är personligt pronomen, i objektsform) eller genom ordets placering i satsen, som i följande exempel med verbet "ge": Hon ger sin mamma (dativobjekt) en blomma (ackusativobjekt) på mors dag. I språk med dativkasus är det vanligt att kasuset också blir obligatoriskt i vissa prepositionsfraser. I latinet används dativ aldrig tillsammans med preposition, utan bara naket som i ovanstående morsdagsexempel. För motsvarande prepositionsuttryck använder latinet istället ablativ.
Ibland används begreppet dativ övergripande om det syntaktiska förhållandet med indirekt objekt, oberoende av hur ett visst språk hanterar det. Termen dativ kan alltså även fungera som syntaxterm, och kan i det avseendet också användas i svensk grammatiklära.
I de flesta språk med många kasus förekommer särskilda dativformer hos substantiv, adjektiv och pronomen; bland annat förekommer detta i tyska, latin, isländska, turkiska, ungerska, litauiska, lettiska, tjeckiska, slovakiska, serbiska, ryska och sanskrit.
Dativ i svenska
Dativ var det försvunna kasus som stannade längst i svenskan. Språket innehåller fortfarande vissa stelnade uttryck med dativrester. Det gäller till exempel i uttrycken "gå man ur hus-e" och "vara all-om bekant". Adverben "lagom" och "stundom" är ursprungligen dativ pluralis av "lag" respektive "stund". Därtill finns ett antal fraser med preposition + dativ neutrum av fristående adjektiv: "i blind-o", "till spill-o", "till full-o", "förviss-o", med flera. För några av de idag mycket få svenskar som behärskar någon av de så kallade genuina dialekterna finns dativ ännu som ett levande kasus. Till dem hör bland andra talare av jämtska och vissa dalmål. Dativ finns bevarat i fler sådana dialekter än ackusativ.
