Askim
Från Rilpedia
- Den här artikeln handlar om Askims församling och stadsdel i Göteborgs kommun. För andra betydelser se Askim (olika betydelser).
| Askims församling | |
| Län: | Västra Götaland |
| Landskap: | Västergötland |
| Kommun: | Göteborg |
| Stift: | Göteborg |
| Kontrakt: | Älvsborg |
| Pastorat: | Askim |
| Areal: | 36,4 km² |
| Folkmängd: Folktäthet: |
22 459 inv 617,0 inv/km² |
| Församlingskod: | 148036 |
|
Källa: SCB 2006
|
|
Askim [a´ʃim],[1] är en församling och förort i sydvästra delen av Göteborgs kommun, vars geografiska omfattning är närmast identisk [2] med Askims stadsdelsnämndsområde. Tidigare har Askim också varit en egen kommun.
Askim är beläget vid Askimsfjorden, som är en del av Kattegatt, och kännetecknas av en ganska bergig terräng. Bebyggelsen är mest koncentrerad till kustområdet, och utgörs till övervägande del av villor. Befolkningen har en markant högre inkomst än den genomsnittliga för Göteborg.
Innehåll |
Historia
Namnet Askim är bildat av trädnamnet ask och ordet hem, i betydelsen trakt. Som härads- och sockennamn förekommer det i sin äldsta form i en isländsk skrift, Rimbegla, från första hälften av 1200-talet, där det skrivs "Askheims herað". Omkring 1280 skrevs namnet i äldre Västgötalagen som "Askemshæræd" och som sockennamn 1420 "Askym sogn".[3] En gård är omnämnd 1526 i ett rättsprotokoll som "askimps gaardt".
Församlingen
Askims församling är sedan 1953 ett eget pastorat, och har tre kyrkor:
Kommunen
Askim var en egen kommun fram till den senaste kommunreformen. Från regeringshåll ansågs reformen gå alltför trögt med bara frivillighet som grund, så sammanslagningarna började ske med tvång.
1974 upphörde slutligen Askims kommun, trots protester från befolkningen, och införlivades med Göteborg kommun. Folkmängden uppgick då till 14 387 invånare.
Frågan om att bryta sig ur och åter bilda en egen kommun har tagits upp många gånger, och lever ännu.
Stadsdelsnämndsområdet
Göteborgs Stad Askim, SDN Askim, är ett av Göteborgs 21 stadsdelsnämndsområden. Askims stadsdelsnämnd inrättades 1990 i samband med en reform i Göteborgs kommun. Geografiskt indelas området som lyder under nämnden i tre primärområden, från norr till söder:
Natur
Askims natur är präglad av kontakten med havet. Längs kusten finns ett band av öar och skär, kusten är omväxlande klippstrand med inslag av strandängar. Fastlandet är bergigt med avlagrade havssediment som bildat lerjordar, på vissa ställen återfinns moränjord från inlandsisen. [4]Marknivån är ständigt ökande åt öster mot en flertal kilometer bred ås i nordsydlig riktning, Sandsjöbackareservatet. Åsen är bergig och med blandad vegetation varierande från berghällar, hedar till skog.
Skärgården
Skärgårdens yttersta skär är ständigt översköljda av saltvatten medan de inre större öarna, så som Amundön hyser en betydande vegetation med skogar och ängar. På de mer utsatta skären ges näringen framförallt från fågelspillning, vegetationen är marin med framförallt lavar och salttoleranta gräs. Små vattensamlingar, hällkar, bildas med en del vattenväxter. De mindre utsatta skären återfinns några trädarter som rönn och björk. annars är det ris och ängar som dominerar. På de större kustnära Amundöarna har det till och med bedrivits jordbruk, i de vindskyddade lägena finns skog av bergek, vårtbjörk och klibbal.[4]
Fastlandet
De närmaste två till tre kilometrarna från kusten är till stora delar bebyggt förutom de högsta bergen, med vissa undantag. Området användes innan exploateringen på 1970-talet för jordbruk som i sin intensivitet gjorde största delen till ett kulturlandskap med vissa spår av natur. Från jordbrukets nedgång i mitten av 1900-talet och den senare omvandlingen till bostadsområde har naturen återkommit på de oexploaterade områdena och de flesta bergen är från 1980-talet bevuxna med skog där jordmånen tillåter det. Den naturliga skogen kan antas vara ädellövskogen men dagens skog är formad av tillfälligheter och mycket omväxlande men med viss övervikt åt lövskog.[4] Fyra bäckar rinner genom området och de är delvis skyddade med en egen naturtyp.
De nordligaste delarna av Askim skiljer sig från de övriga genom sitt skyddade läge i det inre av Askimsviken, kusten är av strandängstyp och längst i norr rinner Stora ån som avvattnar hela Fässbergsdalen, vid dess utlopp i Askimsviken bildas den grunda sumpiga Välen.
Inlandet
De östligaste delarna ingår i det högt belägna, över 30 meter, Sandsjöbackareservatet. Området utgör gammal obebodd utmark till gårdarna närmare kusten och var i början av 1900-talet ett hed och hällmarksområde som nu till stora delar är beskogat. I de nordvästra delarna av det höglänta området har bebyggelsen klättrat upp ända till krönet på bergen. I området finns flera mindre sjöar, kärr och mossar.
Se även
Referenser
- ↑ ne.se
- ↑ Göteborgs Stad (2005), Församlingar och SDN-gränser (PDF)
- ↑ Askim genom tiderna, kapitlet "Medeltida gränssocken" av Ole Skarin 1973. Anger som källa "Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län del 3, Gbg 1932
- ↑ 4,0 4,1 4,2 Askim genom tiderna, En mångskiftande växtvärld - från ytterskärgård till inland av Wilhelm Gillner
Källor
- Greta Baum, Göteborgs gatunamn (2001)
- Askim genom tiderna, Askims kommun (1973)
Externa länkar
| Stadsdelsnämndsområden i Göteborgs kommun |  |
|
| Askim | Backa | Bergsjön | Biskopsgården | Centrum | Frölunda | Gunnared | Härlanda | Högsbo | Kortedala | Kärra-Rödbo | Linnéstaden | Lundby | Lärjedalen | Majorna | Södra Skärgården | Torslanda | Tuve-Säve | Tynnered | Älvsborg | Örgryte | ||
| Sveriges kommuner | Göteborg |
