Från Rilpedia

Anna Maria Lenngren, född Malmstedt 18 juni 1754 i Kvarteret Ånäbben i Uppsala, död 8 mars 1817, var en svensk poet. Hon var dotter till Magnus Brynolf Malmstedt, som var lärare vid universitet i Uppsala, och gifte sig 1780 med kommersrådet och tidningsmannen Carl Peter Lenngren.

Lenngren skrev sin första betydande dikt, The-Conseillen 1775. Hon var medlem i sällskapet Utile Dulci och var under en period medarbetare i Stockholms Posten. Till hennes mest kända dikter hör "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:" (1794):

Med läsning öd ej tiden bort -

Vårt kön så föga det behöfver,

Och skall du läsa, gör det kort.

Att såsen ej må fräsa öfver!

Dikten är svårtolkad och kan antingen läsas som en satir eftersom Lenngren ofta skrev satiriskt och var engagerad i kvinnors rättigheter i sin ungdom, eller så kan dikten tolkas bokstavligen eftersom Lenngren övergav många av sina tidigare åsikter om kvinnlig emancipation när hon blev äldre. När hon var ung hävdade Lenngren att kvinnan har rätt att delta i kulturlivet och inte bara vara mottagare samt var kritiskt till Rousseau och dennes idéer om kvinnan, hon var dock inte lika öppet radikal som sin kollega Hedvig Charlotta Nordenflycht. Hon skrev samtida med den Franska Revolutionen och hade läst upplysningsförfattare som Voltaire & Rousseau.

Som ung sysslade Lenngren med översättning bredvid sitt eget skrivande av olika texter bland annat operor och dramatik till bland annat Bollhusteatern. Mindre känt är kanske att hon översatte en psalm till 1819 års psalmbok, Snart döden skall det öga sluta (nr 449), som även fanns med i 1937 års psalmbok som nummer 541, där hon i registret presenteras som 1700-talets berömdaste svenska skaldinna. En av hennes mest berömda dikter är Pojkarne, 1797 med inledningen: Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår.... Efter hennes död gav maken ut hennes dikter under titeln Skaldeförsök, 1819.

År 1984 gavs en översättning till engelska av hennes poem ut av Philip K. Nelson, som i sitt förord skriver: Anna Maria Lenngren is as well known to the average Swede as her contemporaries, Edward Lear and Thoms Hodd, are to the English speaking reader. Indeed it is a safe guess that the best known poems of Mrs Lenngren are the only verses remembered by all Swedes long after they have left school, including those not normally appreciative of poetry.

Mannens sista vilja lyder i Nelson's (1984) översättning och visar hur elegant den svenska gustavianska dikten kan överföras till det engelska språket utan förlust av humorn:

The Man's Last Wish

My dear wife, listen now

And promise while you tarry,

That when I die you'll vow

That you and Per won't marry.

My last wish you'll obey now, won't you?

For otherwise I'll come and haunt you.

The wife:

Dear husband, die in peace.

This promise I am making.

Your worrying can cease.

This vow I'm never breaking.

I swear that Per and I won't wed,

For I have promised Sven instead.

(ur Anna Maria Lenngren 1754-1817, translated by Philip K. Nelson, Publ. Imprimé, Stockholm, 1984).

Externa länkar

• Anna Maria Lenngren på Projekt Runeberg
• Anna Maria Lenngrens texter