Surströmming
Från Rilpedia
Surströmming är strömming som konserverats genom fermentering. Den rensade fisken saltas, läggs i öppna kar och får jäsa då strömmingen genom autolys, d v s genom egna enzymer, och tillsammans med bakterier bildar starkt luktande syror som propionsyra, smörsyra och ättiksyra ur enkla sockerarter i fisken. Det bildas också vätesulfid. Strömmingen läggs sedan på konservburkar för att efterjäsa.
Innehåll |
Historik
Jäsning av livsmedel är en mycket gammal konserveringsmetod som funnits i årtusenden. Man tror att surströmming är en rätt med mycket gamla anor, men att konserveringsmetoden i Sverige blev mycket vanlig under 1500-talet då saltbrist uppstod på grund av kung Gustav Vasas krigföring. Man saltade då in strömmingen med mindre salt än vanligt, och effekten blev därmed en jäsning av fisken. Andra typer av fet fisk som lax och öring kan också konserveras på detta sätt. Det som idag kallas gravlax var nog ursprungligen en mer surströmmingsliknande rätt. I Norge kallas fisk som konserverats genom fermentering rakfisk (från fornnordiskans rakr – blöt) och i norska källor förekommer denna benämning så tidigt som 1348.
Produktion och försäljning
Surströmmingstillverkningen har sitt centrum kring Höga kusten, men tillverkas längs hela Norrlandskusten från Utvalnäs i söder till Kalix i norr, ofta i små familjeföretag i fiskelägen. Den säljs och konsumeras dock i hela landet.
Surströmming saluförs traditionellt sett inte förrän surströmmingspremiären, som äger rum den tredje torsdagen i augusti. Fram till år 1998 var surströmmingspremiären lagstadgad för att myndigheterna ville försäkra sig om att den saluförda fisken verkligen var tillräckligt mogen. I dag upprätthålls dock traditionen av surströmmingstillverkarna på egen hand.
Konsumtion
Surströmming luktar mycket kraftigt, och smaken är ganska salt.
De klassiska tillbehören till surströmmingen är kokt potatis (ofta mandelpotatis), rå, eller smörfräst gul lök eller rå röd lök och hårt eller mjukt tunnbröd med smör. Även gräddfil, tomat och dill kan förekomma. Att lägga ihop tillbehören på ett tunnbröd, och sedan rulla ihop, brukar kallas för en klämma.
Vanliga drycker till surströmming är öl, snaps, och mjölk, men även must och svagdricka.
Eftersom syrorna som ger surströmmingen dess karakteristiska lukt är fettlösliga, kommer alla fettrika livsmedel (som till exempel smör) som står i närheten av surströmmingsfatet att smaka av surströmming efteråt.
 En Surströmmingstallrik |
 ett Surströmmingsbord |
 Resterna av surströmingsfilèerna |
Källor
- En handbok surströmming av Fredrik Ringblom
Förlag: Stevali AB ~ Utgives: Juli 15, 2009
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Surströmming
