Karl Weierstrass

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Karl Weierstrass
Karl Weierstrass
Född: 31 oktober 1815
Ostenfelde, Westfalen
Död: 19 februari 1897
Berlin, Tyskland
Nationalitet: Tysk
Forskningsområde: Matematik
Institutioner: Gewerbe-Institut
Alma mater: Bonns universitet
Münsters universitet
Akademisk handledare: Christoph Gudermann
Nämnvärda studenter: Georg Cantor
Georg Frobenius
Lazarus Fuchs
Wilhelm Killing

Leo Königsberger
Sofia Kovalevskaya
Mathias (Matyas) Lerch
Hans von Mangoldt

Richard Müller
Carl Runge
Arthur Schoenflies
Friedrich Schottky
Hermann Schwarz
Känd för: Weierstrassfunktionen

Karl Theodor Wilhelm Weierstraß, född 31 oktober 1815 i Ostenfelde, Westfalen (idag Tyskland), död 19 februari 1897, tysk matematiker. Gav viktiga bidrag inom bland annat reell analys och variationskalkyl. En av grundarna till den moderna funktionsteorin och införare av begreppet likformig konvergens.

Som ung skickades den begåvade Weierstrass till universitetet i Bonn av sin dominante fader för att där studera juridik. Efter att där ha tillbringat fyra år med att dricka öl, fäktas och ägna lite tid åt juridikstudier blev Weierstrass lärare. Han var mellan år 1842-1856 lärare i matematik på gymnasienivå. Han ägnade allt sitt intresse åt funktionsteorin och publicerade så viktiga resultat att han fick en professur i Berlin. Hans föreläsningar i den nya funktionsteorin blev snart inspirationskälla för elever från hela Europa. Efter 1850 var han länge sjuk, men publicerade ändå verk som gav honom berömmelse. Han dog i Berlin i lunginflammation.

1872 visade han att en funktion med en sammanhängande graf kan sakna tangent i varje punkt, vilket geometriskt sett verkar omöjligt. Han menade att den matematiska analysen måste bygga på de reella talens egenskaper och inte på en geometrisk intuition.

Karl Weierstrass elever

Se även

Källor

Matematik 3000 av Lars-Eric Björk och Hans Brolin, Bokförlaget Natur och Kultur, Första upplagans femte tryckning, sid 77.

Personliga verktyg