Docent
Från Rilpedia
| Akademiska titlar och tjänsteformer |
|---|
|
Examina på Examina på Examina på Högre titlar
Tjänsteformer |
Docent är en akademisk titel. Den motsvarar (i Sverige) ungefär fyra års heltidsforskning efter avlagd doktorsexamen och ger av hävd venia docendi, det vill säga "rätten att undervisa" och handleda på alla nivåer inom högskolan, liksom att vara opponent vid en akademisk doktorsdisputation eller ingå i en sådan betygsnämnd. En docent skall avsevärt ha breddat och fördjupat sin forskning i jämförelse med doktorsavhandlingen, och vanligen krävs också att forskningsresultaten skall ha publicerats internationellt i erkända fackvetenskapliga tidskrifter. Den praktiska uttolkningen av detta kan dock i viss mån skilja sig åt mellan olika universitet och högskolor, liksom mellan olika ämnen.
Att vara docent är inte ett "yrke", utan en vetenskaplig kompetensmarkering. En docent kan (eller kunde förr) i Sverige antingen vara anställd som docent, eller vara "antagen som oavlönad docent". Även i det senare är normalt docenten anställd, men inte som docent, utan vanligen som universitetslektor.
Vägen till docentur
Docent blir man efter en särskild ansökan hos den egna fakulteten, där den handläggs av en särskild docenturnämnd eller av den allmänna nämnd som bereder anställningsärenden. Förutom sina forskningsmeriter skall den som anhåller om en docentur även kunna styrka sin pedagogiska färdighet och visa på aktiviteter rörande samverkan med det omgivande samhället.
Därefter prövas den sökandes vetenskapliga och pedagogiska meriter av särskilt tillkallade sakkunniga, som skriver ett längre yttrande i ärendet; en sakkunniggranskning brukar ta flera månader men kan i vissa fall pågå ännu längre. De sakkunniga utses av nämnden. Ofta skall den sökande också hålla en så kallad provföreläsning, inför publik, i vilken de sakkunniga ingår. Denne får då ett förelagt ämne eller själv välja ämne för föreläsningen. De blivande docenterna är ofta vana akademiska föreläsare - de har ofta varit lärare inom grundutbildningen - och deras pedagogiska skicklighet styrks därutöver på annat sätt, t ex genom kursutvärderingar, kursutvecklingsarbete och ledningsuppdrag inom grundutbildningen.
När granskningen givit godkänt resultat utnämns den sökande till docent av fakultetsstyrelsen/fakultetsnämnden eller motsvarande organ under ledning av fakultetens dekanus. Den nyutnämnde docenten brukar vid vissa universitet och högskolor hålla en så kallad docentföreläsning, som markering av sin nya akademiska ställning. Docent-titeln har man livet ut, ofta i kombination med sin yrkestitel. Det är endast sådana docenter som utnämns till professorer som inte längre använder titeln.
Det är inte ovanligt att fakulteten efter utförd granskning avslår begäran om docentur. Avslag kan meddelas även om de sakkunniga tillstyrkt docenturen. Den sökande kan vid avslag komplettera sin meritering och återkomma med en ny ansökan vid ett senare tillfälle.
Historia
Ordet docent går tillbaka på det latinska presensparticipet docens med grundbetydelsen "undervisande" (bildat från docere, "att lära", "att undervisa"). Det har tidvis använts mer allmänt om lärare, exempelvis om läroverkslärare i 1807 års skolordning. Sedan länge används dock "docent" mest om en person som undervisar eller som har rätt att undervisa på universitets- och högskolenivå. Rätten att undervisa var inte alltid automatiskt knuten till en läraranställning. Särskilt vid tyska universitet[källa behövs] förekom ett system med oavlönade så kallade privatdocenter, som inte uppbar lön, men som hade rätt att mot överenskommen betalning direkt av studenter undervisa vid ett universitet. Ännu in på 1960-talet förekom att västtyska privatdocenter delvis avlönades av "åhöraravgifter", och alltså kunde tjäna mer eller mindre beroende på hur många studenter som följde deras undervisning.
För inte så länge sedan fanns i Sverige docent som tjänsteställning, och inte bara som titel, i form av tidsbegränsade forskartjänster. Den som erhöll s.k. docentbetyg på sin avhandling (lägst 2 1/2) eller som efter disputationen ytterligare meriterat sig för docentur ansökte som nu om att utnämnas till docent, men kunde av fakulteten även tilldelas s k docentstipendium och var då i högst sex år förordnad som "innehavare av docenttjänst" med viss undervisningsskyldighet vid en universitetsinstitution. Man talade om "oavlönade docenter" respektive "avlönade docenter" eller om "innehavare av docentstipendium".
