Nordisk stormhatt
Från Rilpedia
| ?Nordisk stormhatt | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Ranunculales |
| Familj: | Ranunkelväxter Ranunculaceae |
| Släkte: | Stormhattssläktet Aconitum |
| Art: | Alpstormhatt A. lycoctonum |
| Underart: | Nordisk stormhatt subsp. septentrionale |
|
|
|
| §Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale Auktor: (Koelle) Korsh. |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale) är en flerårig ört som står rakt upp och kan bli upp till två meter hög. Stjälkarna är ogrenade och klädda med körtelhår. Bladen sitter strödda och är håriga och handflikiga med fem till sju breda flikar. Nordisk stormhatt blommar i juli-augusti med vanligen smutsigt violetta, sällan vita eller gulvita, blommor som sitter samlade i toppställda klasar. Blommorna har en mycket speciell byggnad med fem yttre hylleblad där ett av hyllebladen är utbildat som en långsträckt hjälm som är omkring tre gånger så hög som bred. Nektarbladen är vridna. Frukten består vanligen av tre mångfröiga baljkapslar.
Arten delas upp i flera underarter, huvudunderarten nordisk stormhatt (subsp. sepentrionale) växer vild i Sverige medan de två underarterna alpstormhatt (subsp. lycoctonum) och sydstormhatt (subsp. neapolitanum), som är gulblommiga och hör hemma i Syd- och Centraleuropa, är tillfälliga. Nordisk stormhatt är, liksom övriga stormhattar (Aconitum), mycket giftig.
Innehåll |
Utbredning
Nordisk stormhatt är ganska vanlig i fjälltrakterna men förekommer också sällsynt nedom fjällen. Den växer vanligen på fuktig näringsrik mark, i högörtsängar och ängsbjörkskogar, ofta tillsammans med andra högväxta örter som torta (Cicerbita alpina), smörboll (Trollius europaeus) och midsommarblomster (Geranium sylvaticum). Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Användning
Stormhattens rot har använts inom medicinen och som pilgift hos eskimåer i Alaska (bl a av Aleuterna), östra Sibirien och Kamtjatka. Inom medicinen började man på 1700-talet i Europa nyttja den i mycket små doser som smärtstillande medel. Stormhatt har använts länge i Kina som lokalbedövning bl a vid s k trepanering, p g a stormahattsgiftets förlamande effekt. Under första världskriget användes rot av stormhatt som smärtstillande medel på västfronten. Dekokt av roten användes förr mot ohyra, bl a i Sverige mot vägglöss.
Etymologi
Artnamnet lycoctonum kommer av grekiskans lykos (varg) och ktonos (mord) och betyder varggift.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Nordisk stormhatt
Källor
- Stefan Källman, Vilda växter som mat & medicin, Västerås: ICA Förlaget AB, ISBN: 91-534-1690-2
