Morfin

Från Rilpedia

Version från den 27 maj 2009 kl. 00.59 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För Harry Potter-karaktären, se Morfin Gaunt.
Strukturformel för morfin.

Morfin (C17H19NO3) är ett kraftigt smärtstillande och sömngivande läkemedel ingående i gruppen opioider. Namnet kommer från den grekiske guden Morpheus (grek. Morfeus) som var uppfattad som drömmens (felaktigt även sömnens) gud. Morfin isolerades först 1804 av tysken Friedrich Wilhelm Adam Sertürner. Morfin utvinns ur opiumvallmo.

Morfin har en rad effekter på centrala nervsystemet och på muskulatur. Bland annat orsakar morfin eufori (vid höga doser), smärtlindring och har även en muskelrelaxerande effekt. Preparatet har dock en rad nackdelar, bland annat är morfin starkt vanebildande och individen i fråga utvecklar snabbt tolerans och ett fysiskt beroende. Dessutom är morfin likt barbiturater i den meningen att det hämmar andningen, och kan därmed vara mycket farligt vid felaktig användning. (Se till exempel cocktailpåse.)

Morfinderivat kallas ämnen som är framställda ur rent morfin. Substansen heroin (diacetylmorfin) framställdes från början genom att koka morfin i ättika och är således väldigt nära besläktad med morfin, substanserna skiljs endast åt av heroinets högre fettlöslighet.

Morfin är narkotikaklassat, klass ll, och tillhandahålls i Sverige som läkemedel bla. som tabletter och injektionsvätska under namnen Depolan, Dolcontin Unotard (depottablett), Morfin+producentens namn med flera, då för att lindra kraftig smärta av akut eller kronisk art. Jämfört med en del andra opioider har morfin en relativt kort verkan, vilket kan vara att föredra inför tex. en operation.

Biokemisk förklaring

Morfin imiterar kroppens endorfiner genom att binda en grupp av receptorer vid namn Opioidreceptorer, som är kopplade till ett G-protein. Detta aktiverar G-proteinet (Gi) som i sin tur överför signalen genom att hämma enzymet adenylat cyclase, vilket i nästa steg leder till lägre intracellulära halter av cykliskt AMP (cAMP). De låga halterna av cAMP stänger specifika jonkanaler i nervcellens membran, vilket gör att nervcellen inte exciteras.

Se även


Personliga verktyg