Nordlig pälssäl

Från Rilpedia

Version från den 26 april 2009 kl. 19.18 av Sten André (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Nordlig pälssäl
Status i världen: Sårbar[1]
Northfursealbull.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Öronsälar
Otariidae
Släkte: Callorhinus
Gray, 1859
Art: Nordlig pälssäl
C. ursinus
Vetenskapligt namn
§Callorhinus ursinus
Auktor: Linné, 1758
Nordliga pälssälens utbredning
Nordliga pälssälens utbredning
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Den nordliga pälssälen tillhör familjen öronsälar och är enda arten i sitt släkte Callorhinus. Den lever i norra delen av Stilla havet.

Innehåll

Utseende

Hannen skiljer sig betydligt från honan i storlek, vikt och färg. Honan är ljusbrun, är ca 150 centimeter lång och har en vikt mellan 30 och 50 kilogram. Hanens päls är svart eller rödbrun. Hannen blir upp till 2 meter långa och mellan 185 och 275 kg.

Huvudet har en trekantig form och under pälsens översta lager sitter fin ull. Pälssälens bakre fenor är jämförelsevis långa och dess främre fenor är nakna.

Utbredning

Parningstiden sker på öar i Berings sund och norra Stilla havet. En viss tid fanns det bara kolonier på Pribilof Island och på Kommendöröarna. På senare tid har populationen återhämtat sig och nu parar sig denna art också på andra öar. Utanför parningstiden simmar dessa djur till andra områden. De kan stanna länge i havet innan de behöver gå på land igen. På vintern lever nordliga pälssälar längs Nordamerikas, Kamtjatkas och Japans kustlinjer.

Fortplantning

Könsmognaden hos hanar kommer mellan 4 och 5 år ålder och hos honorna mellan 3 och 4 år ålder. Parningstiden är i juni och juli. Dräktighetstiden varar i 1 år. Honan föder bara 1 unge i tagen.

Levnadssätt

Denna art är huvudsakligen aktiv på natten och kan dyka ned till 70 till 200 meter under havsytan. Deras föda består av små fiskar och bläckfiskar. Nordliga pälssälar är själva byte för hajar, späckhuggare och Stellers sjölejon.

Koloni av nordlig pälssäl

Parningstiden börjar i juni och hannarna tävlar om de bästa platserna vid kusten. Ungdjur eller svaga hannar får oftast nöja sig med platser längre upp på landet eller vid kolonins rand. Honorna kommer två veckor senare. Hannarna kan inte påverka deras val och ibland byter honor sin partner under parningstiden. Vanligtvis har en hanne 40 honor men antalet varierar mellan en och hundra.

Honorna är mest dräktiga när de kommer upp på land och efter två dagar föder de sina ungar. Bara några dagar senare parar de sig på nytt. Dräktigheten tar nästan ett år men under denna tid vilar ägget fyra månader. Ungdjuret är vid födelsen cirka 65 centimeter långt och kan i teorin simma på en gång. Vanligtvis stannar ungdjuret en månad på land. Över tre månader får det svarta ungdjuret dia från modern. Efter ungefär fem år är de könsmogna men under de första tio åren har unga hannar svårt att få tag i honor. Nordliga pälssälar blir troligtvis mellan 20 och 25 år gamla.

Nordlig pälssäl och människan

Denna arts päls var länge eftertraktad av jägare. Vid slutet av 1700-talet upptäckte man stora kolonier på Aleuterna. Varje sommar blev tusentals pälssälar dödade med klubba men så länge Ryssland var ansvarigt för deras levnadsområde fanns också inskränkningar för jägare och populationen var inte hotad. När USA 1869 köpte Alaska från Ryssland fanns inga inskränkningar kvar och kort därefter fanns bara 150 000 pälssälar på Pribilof Island.

Som tur var för sälarna inriktades 1911 skyddsåtgärder för denna art i ett avtal mellan USA, Ryssland, Japan och Kanada med namnet North Pacific Fur Seal Convention. Fram till 1917 var det förbjudet att döda nordliga pälssälar och därefter fick jägare bara jaga 40 000 djur per år. Fram till 1940 ökade beståndet till 2,5 miljoner individer.

Sedan 1940 minskar beståndet igen. Trolig orsak är bristen på föda. I sälarnas levnadsområde finns idag många fartyg som bedriver fiske.

Källor

Noter

  1. Seal Specialist Group 1996. Callorhinus ursinus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061011.

Personliga verktyg