Konståkning
Från Rilpedia
Konståkning är en idrott där den tävlande dansar på isen med skridskor. Varje åkare har sitt eget program, ett kortprogram och ett friåkningsprogram. I programmen utförs hopp, piruetter och speciella steg till ett utvalt musikstycke. Under tävlingen får åkaren poäng av domare som betygsätter alla elementen. Alla element har ett grundvärde, sedan sätter domarna poäng från -3 till +3 beroende på hur väl elementet är utfört. De konstnärliga bedöms i en skala från 1-10. I konståkning utförs förutom de tekniska elementen även koreografi på is. Den svenska benämningen konståkning kan man översätta till det som det innebär, ”konst på is” eller ”artistisk åkning”. Denna betydelse i benämningen finns i väldigt många fler språk, t ex. tyskans ”Eiskunstlauf”. Förutom tävlingar associeras också konståkning till show business. Stora tävlingar avslutas med en gala där de bäst placerade åker program enbart för uppvisning, då finns inga regler som begränsar musikval eller elementen. Många konståkare inom toppen blir professionella efter avslutad tävlingskarriär, de åker då oftast i isshower och andra uppvisningar som ”artister”.
'dance with elegance, take flight with beauty'
Varje år arrangeras bl a Europamästerskapen i konståkning, Världsmästerskapen i konståkning, Four Continent (en tävling motsvarande Europamästerskap för övriga kontinenter) sedan 1990-talet och juniorvärldsmästerskap i konståkning.
Innehåll |
Historia
De äldsta skridskorna hittade man i Rom och är cirka 4 000 år gamla. Likartade fynd har påträffats i Norden och därför hävdar många att skridskoåkningen härstammar från Norden. Vikingarna färdades ofta över isarna på sina lårbensskridskor. Metallskenorna kom först på 1400-talet.
Skridskoåkning var modernt i Nederländerna och England på 1600-talet och 1700-talet. 1640 bildades Edingburg Skating Club. Redan på 1700-talet började en engelsk artillerilöjtnant sätta åkningen i system. 1830 bildades London Skating Club och först nu kan man börja tala om konståkning. Jackson Haines från USA turnerade i Europa på 1840-talet med sina konståkningsskridskor där skenan var fast monterad vid kängan. Hans eleganta uppvisningar väckte ett enormt intresse.
Kungliga Skridskoklubben tillkom 1866 i Stockholm. Tillträde hade bara hovet, militären samt de högsta kretsarna. 1884 grundades Stockholms Allmänna Skridskoklubb (SASK). 1885 var man överens om att Axel Paulsen från Norge var den tidens bästa konståkare. 1891 avhölls det första Europamästerskapet i Hamburg, tävlingarna kunde dock inte slutföras på grund av töväder. Damerna fick först 1902 vara med på VM i London och fick då ställa upp i herrklassen. Att bemärka var att Mrs. Madge Syers från England då kom 2:a efter världsmästaren Salchow från Sverige. 1908 blev konståkning en olympisk gren. Redan 16 år före de första olympiska vinterspelen var alltså konståkning en gren i olympiska sommarspelen.
Grunder
Det första man lär sig i konståkning är bland annat piruett på två ben, tuppen och flygskär. De hopp som utförs är: salchow, toeloop, ögel, flip, lutz och axel. Av dessa hopp kan man göra enkel (ett varv), dubbel (två varv), trippel (tre varv), och kvadrupel (fyra varv), detta gäller dock inte axel (se axel). Kvadrupelhopp kan oftast bara riktigt avancerade VM-åkare. Herrar har lättare för kvadruplar än damer eftersom de har en större rotationsförmåga. Salchowhoppet är uppkallat efter den kände svenske konståkaren Ulrich Salchow och axelhoppet efter en norrman som hette Axel Paulsen.
Grundpositionerna för piruetter är stå-, sitt- och liggpiruett. Sedan kan man variera de positionerna till t ex en himmelspiruett, hopp-i-liggpiruett, hopp-i-sittpiruett eller Biellmannpiruett. Sistnämnda piruett är uppkallad efter den schweiziska konståkaren Denise Biellmann.
Moment och grenar i konståkning
- Singelåkning
- Paråkning
- Isdans
- Teamåkning
- Obligatoriska figurer - ingår inte längre som obligatoriskt moment
I singelåkning åker de två program, ett Kortprogram med åtta (8) bestämda element. För damerna är det 3 hopp, 3 piruetter, en flygskärssekvens och en stegsekvens. För herrarna är det också åtta (8) bestämda element, 3 hopp, 3 piruetter och två stegsekvenser. Sedan åker de även ett friprogram som är lite mer "öppet" för egna idéer. Där ska damerna ha 7 "hoppställen" varav tre kan vara kombinationer bestående av 2 eller 3 hopp i rad. Herrarna har 8 "hoppställen" och de har också möjlighet att göra kombinationer men endast på 3 av "hoppställena". Sedan ska både damerna och herrarna göra 3 piruetter. Därefter är det obligatoriskt för damerna att ha en flygskärssekvens och en stegsekvens medan herrarna bara behöver ha två stegsekvenser.
I paråkning åker en man och en kvinna två program ihop. Först det korta programmet och sedan friåkningen. Här är det otroligt viktigt att man är samspelta.
Även i isdans åker en man och en kvinna tillsammans. Man åker tre olika program: fridans, obligatorisk dans och en originaldans.
I teamåkning är man 16 personer på isen samtidigt. Både kvinnor och män åker blandat i samma lag. Här är det otroligt viktigt att alla är samspelta och vet exakt var man har varandra. Sedan 1990-talet arrangeras VM i teamåkning. Sverige, Kanada och Finland tillhör de bästa nationerna.
Se även
Externa länkar
