Fritiof Nilsson Piraten
Från Rilpedia
Fritiof Nilsson Piraten, egentligen Nils Fritiof Adam Nilsson, född 4 december 1895 i Vollsjö i Färs härad i Skåne, död 31 januari 1972 (76 år) i Malmö i Skåne, var en svensk advokat och författare.
Nilsson är något av den svenska skrönans mästare och är bland annat känd för sin debutroman Bombi Bitt och jag från 1932. Han erhöll De Nios stora pris år 1949 och Gustaf Fröding-stipendiet år 1957.
Innehåll |
Biografi
Fritiof Nilsson föddes och växte upp i Vollsjö där hans far var stins. Efter en termin på Katedralskolan i Lund hotades han av relegering på grund av "värdshusbesök, spritförtäring och slarvig skolgång". Två terminer senare blev han verkligen relegerad från läroverket i Ystad efter opassande kontakter med det motsatta könet och en rymning till Köpenhamn. Han förklarade sig med att han inte trivdes med skolans ordning och ville tvinga sin far att låta honom sluta skolgången. Efter några månaders lantbruksarbete och två månader till sjöss tog sig Nilsson samman och klarade studentexamen som privatist i Kristianstad.
Nilsson utbildade sig till jurist vid Lunds universitet 1914–18, där dottern Eivor föddes 1915, vilket fadern fick kännedom om först på 1930-talet. Han arbetade på advokatbyrå i Stockholm 1919–21 och som advokat i Tranås 1921–31. Tiden i Tranås blev den verkliga startpunkten för Piratens litterära bana. En stor del av sin lediga tid ägnade han sig åt historieberättande med en nära vän. Tiden på advokatbyrån inskränkte sig till några timmar per dag. Dock ansågs han vara en skicklig advokat och därtill mycket underhållande i rätten, något av en domstolsclown. 1929 flyttade hans hustru Karin Jerlov till Göteborg för att sätta upp en tandläkarpraktik i Lerum och 1931–35 bodde också Piraten i Göteborg, där dottern Eva Louise föddes 1933. I Göteborg ingick Frank Heller i umgänget.
Efter debuten 1932 med Bombi Bitt och jag, som blev en stor succé, och 1933 med Bock i Örtagård, som befäste hans rykte, gick Piraten in för att bli författare på heltid. Med Tora Hallgren, hans hustru sedan 1935, flyttade han till Kivik 1936. 1949 tog de ut skilsmässa men fortsatte att bo ihop.
Från början av 1950-talet blev den litterära produktionen sparsammare och det mesta som trycktes var publicerat eller i varje fall skrivet tidigare. Religionsfrihet hade införts i Sverige 1951 och 1955 utträdde Fritiof Nilsson ur statskyrkan. 1956 flyttade Piraten till en "vinterlägenhet" i Malmö, men han fortsatte att tillbringa somrarna med Tora i Kivik.
På 1980-talet fick Nilsson en gata uppkallad efter sig i Tranås, "Piratens gata". Huset han bodde i på Storgatan är sedan samma tid försett med en minnestavla i koppar. Piraten-sällskapet har svarat för detta.
Citat
Piraten är känd för inledningsrepliken i boken Bombi Bitt och jag:
- Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son.
Piratens avskedsreplik på sin gravsten på kyrkogården i Ravlunda lyder:
- Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.
Små hönor skall inte värpa stora ägg, för då blir dom slarviga i rumpan
Det enda farliga på havet är land
På mindre tid än det tar klockaren att sjunga "amen", hann slaktaren ge djävulen sju namn, smäda treenigheten och mana flera demoner i sin egen njurtalg
Man blir inte kosmopolit för det man har en söderhavssnäcka på byrån
Han talade om Rio de Janeiro som om det varit Simrishamn och var i stånd att i förbigående låta Kap Horn skymta fram i en relativsats
Även om man skriver om en stoppnål, så är det alltid någon enögd djävel som känner igen sig
Kuriosa
Två stycken Pågatåg har fått namn efter Fritiof Nilsson Piraten och Bombi Bitt.
Bibliografi
- Bombi Bitt och jag, 1932 (filmatiserades 1936, se vidare Bombi Bitt och jag, TV-serie 1968, se vidare (Bombi Bitt och jag)
- Bock i örtagård, roman, 1933 (filmatiserades 1958)
- Småländsk tragedi, 1936
- Bokhandlaren som slutade bada, roman, 1937 (filmatiserades 1969, se vidare, Bokhandlaren som slutade bada (film))
- Historier från Färs, novellsamling, 1940
- Tre terminer, roman, 1943 (filmatiserad för TV som en miniserie av SVT)
- Bombi Bitt och Nick Carter, roman, 1946
- I Österlen, bilderbok, 1953
- Vänner emellan, 1955
- Flickan med bibelspråken, 1959
- Millionären och andra historier, 1965
- Historier från Österlen, 1972
- Medaljerna, 1973
- Bombi Bitt och hans mor, 1974
Piraten-redigerade antologier
- Skepparhistorier av mej själv och andra, 1952
- Prästhistorier av mej själv och andra, 1961
- Vers på växel, 1965.
Priser och utmärkelser
Referenser
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 93
- Fakta om Fritiof Nilsson Piraten, från Piratensällskapet.