Svante Larsson Sparre

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Svante Larsson Sparre, född 16 mars 1623 i Västerås och död 15 maj 1652 i Stockholm, var svensk friherre, landshövding och lantmarskalk.

Sparre var son till riksrådet Lars Eriksson Sparre och dennes hustru i första giftet Märta Gustafsson Banér samt sonson till kanslern Erik Larsson Sparre. Bror till Erik, Gustaf, Ebba, Carl och Per Sparre. Han gifte sig 1648 med Görvel Bååt (1620-1673) och var far till Märta, gift med Sten Nilsson Bielke, och Lars Sparre (1649-1704). Han ägde bland annat Bergkvara slott i Bergunda socken i Kronobergs län och är gravsatt i Strängnäs domkyrka.

Sparre skrevs in på Uppsala universitet 1636 och, tillsammans med sin bror Gustaf, vid universitetet i Leiden 1644. Redan 1641 höll han på Riddarhuset en latinsk parentation över den då nyligen avlidne berömde morbrodern Johan Banér. Han var kammarherre och gunstling hos drottning Kristina från 1645 och blev 1647 tillsammans med sina syskon, kusiner och farbröder upphöjd till friherre. Han blev 1649 utnämnd till lantmarskalk på den riksdag som, på Kristinas initiativ, utsåg pfalzgreven Karl Gustav till tronföljare. Också under den följande riksdagen 1650 och vid utskottsmötet hösten 1651 förnyades förtroendeuppdraget som lantmarskalk. Han var landshövding i Stockholms och Uppsala län och ståthållare på Uppsala slott 1649-1652.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sparre, Svante Larsson, 1904–1926 ^(Not).

• Svenskt biografiskt lexikon