Julfrid
Från Rilpedia
Julfrid (äldre stavning julefrid; fornsvenska iula friðær) beskrivs i den medeltida östgötalagens kristendomsbalk (kristnu balkær), flock 22[1], som en förhöjning av bötesbeloppet för dråp eller mord under en period av tjugo dagar med start från julaftons kväll. Det normala bötesbeloppet för dråp[2] var 26,7 mark varav hälften gick till kungen och hälften till häradet. Under julhelgen, liksom under påsk och pingst, lades ytterligare 3 mark ovanpå detta, som tillföll biskopen[1], eftersom dråpet begicks under en kristen helg.
Tidsperiodens längd beskrivs i lagtexten som "åtta dagar efter tolfte dag"[1]. Åtta dagar är en synonym för en vecka. Idag används uttrycken trettondedag jul och tjugondedag Knut.
Om en mark (både viktenhet och myntenhet) var 210 gram silver, och silvret idag är värt 2,86 kronor/gram, så är 3 mark = 1800 kronor och 26,7 mark = 16.000 kronor i dagens penningvärde.
I Åbo utlyses ännu julfriden från Brinkalahusets balkong klockan 12 varje julaftonsdag. Traditionen torde ha uppstått på 1300-talet, och har som en obruten tradition fortsatt årligen oförändrad sedan Åbo brand 1827, med undantag av krigsåren 1917 och 1939. I tiden lästes den av borgmästaren i Åbo, men läses numera av kanslichefen på Åbo stad. I radion har den utsänts sedan 1935, och i televisionen sedan 1983. För finländare i förskingringen har den kunnat följas på Internet sedan 2006. Texten, som gick förlorad i eldsvådan, nedtecknades efter branden ur minnet av magistratens dåvarande sekreterare, och lyder:
| ” | I morgon, vill Gud, infaller vår Herres och Frälsares nåderika födelsefest; och varder förty härigenom en allmän julfred kungjord och påbjuden, med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande, emedan den, som häremot bryter samt julhögtiden genom något olagligt eller otillbörligt förfarande oskärar, gör sig under försvårande omständigheter förfallen till det straff, lag och författningar för varje brott och överträdelse särskilt påbjuda. Slutligen tillönskas stadens samtliga invånare en fröjdefull julhelg |
” |
|
— julfridsutlysningen sedan 1827 |
||
Litteratur
- Axel Olof Freudenthal: Östgötalagen med förklaringar, Svenska Litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1895. Digitaliserad inom Projekt Runeberg
Fotnoter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Östgötalagen "Kristnu Balkær : XXII. Um iula friþ ok paska, pingizs dagha ok kirkmæssu; æn man huggær annan",.
- ↑ Ösgtötalagen "Drapa Balkær : I. Vm æn skialnaþær kombær manna mællum ok dræpær huar þerra annan",.
