Sune Lindqvist

Från Rilpedia

Version från den 6 september 2008 kl. 16.31 av Grillbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Sune Lindqvist, född 20 mars 1887 i Eskilstuna, död 23 mars 1976, var en svensk arkeolog.

Sune Lindqvist var son till läroverkskoll. Carl Axel Lindqvist och Hermannia Brambeck. Han doktorerade vid Uppsala universitet 1916 med en avhandling om den helige Eskils biskopsdöme, och hade då sedan många år varit amanuens vid Kungl. Vitterhetsakademien. För sin disputation, blev han docent vid Stockholms högskola i nordisk och jämförande fornkunskap. Han var professor i arkeologi vid Uppsala Universitet åren 1927-1952, och Värmlands nations inspektor till 1949.

Lindqvist är känd för utgrävningen av Ottarshögen och hans genomgång av fynden från och stratigrafin kring Uppsala högar, publicerat 1936, samt monografin Die Bildsteine Gotlands 1942. Tillsammans med seminariet i nordisk fornkunskap vid Uppsala Universitet utvecklade han en ny utgrävningsmetod för båtgravarna i Valsgärde.

Sune Lindqvist var ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Vitterhetsakademien, Kungl. Gustav Adolfs Akademien, Vetenskapssocieteten i Uppsala, och Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn.

Han gifte sig 1919 med Ingeborg Wilcke, dotter till kommendörkapten Eric Wilcke och Hanna Andersson.

Lindqvist har på felaktiga grunder och slentrianmässigt anklagats för pro-nazism. Arkeologen och journalisten Magnus Alkarp som forskat kring den Nazityska infiltrationen av svensk arkeologi menar att dessa misstankar är resultatet av en grovt vilseledande ryktesspridning. Lindqvist var en varm tyskvän, men en uttalad antinazist. Under våren 1940 organiserade han och kom att bli den ledande gestalten i det informella nätverk som motarbetade det nazistiska flyktingspionaget i Uppsala och kom att gömma åtskilliga judiska och politiska flyktingar på olika platser i Sverige, främst i Värmland och Dalarna, men också i sitt hem - något som kom att uppmärksammas i Berlin.


Källor

  • Anno 76, Stockholm 1977, s. 102
  • Vem är det 1961, Stockholm 1962, s. 643
  • Alkarp, Magnus. Professorn som inte var nazist, Upsala Nya Tidning 13/1 2008
  • Alkarp, Magnus. Från gästabudet i Valhall till konferensen i Wannsee - den nazistiska infiltration av svensk arkeologi 1933-1945. Uppsala 2007.


Företrädare:
Arvid Runestam
Inspektor vid Värmlands Nation i Uppsala
1938–1947
Efterträdare:
Arne Fredga



Personliga verktyg