Från Rilpedia

Magnus Alkarp, född 31 mars 1959, svenskspråkig arkeolog, forskare, författare, essäist, krönikör och musiker. Fadern jazzmusiker och kyrkomusiker (katolsk).

Alkarp lever sedan 1980 i Uppsala.

Alkarp studerade musik och komposition i Göteborg åren 1977-1980. Turnerade som musiker under hela 1980-talet och var samtidigt flitigt anlitad som tonsättare. Alkarp har också studerat dramaturgi och screenwriting.

Som arkeolog (doktorand vid Uppsala universitet) har Alkarp specialiserat sig på Gamla Uppsala, Uppsala och problem i övergångsperioden vikingatiden-medeltiden. A. har också föreläst om den nazistiska infiltrationen av svensk arkeologi under 1933-1945. Alkarp har, tillsammans med Neil Price, under undersökningar med icke-destruktiva metoder som markradar funnit spår av en äldre byggnad, förmodligen en kyrka under Gamla Uppsala kyrka. Alkarps mest beydande upptäckt är dock resterna av en mycket tidig kyrka under Uppsala Domkyrka. Alkarp har ådragit sig kritik för sin försiktighet vid tolkningarna av dessa fynd, något som andra betraktare uppfattat som vetenskaplig integritet.

Alkarp debuterade som skönlitterär författare 1996 med De gyllene åren på Gedins förlag, och har senare också utkommit med romanen Mästaren vid Vägens slut på Wahlström & Widstrand. Alkarp har författat artiklar i bland annat Fornvännen, Judisk Krönika, och varit en flitig men inte okontroversiell krönikör i bland annat Upsala Nya Tidning UNT.