Carl Edvard Johansson

Från Rilpedia

Version från den 17 april 2009 kl. 20.40 av Tomas e (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
CE Johansson tilldelas 1932 titeln Tekn. Heders Dr. vid Gustavus Adolphus College, St. Peter, Minnesota USA.
Foto taget i samband med promoveringen i USA.

Carl Edvard Johansson, född 1864Frötuna bruk i Västmanland, död 1943, svensk ingenjör och uppfinnare inom verkstadsteknisk utrustning, även kallad ”Mått-Johansson” i folkmun.

Familj: Gifte sig med Margareta Andersson 1896. Fyra barn; Elsa, Signe, Edvard och Gertrud.

1896 uppfann han kombinationsmåttsatsen med passbitar (Svenskt Patent år 1901) som kom att revolutionera industriproduktionen genom att skapa en gemensam mätstandard för ett helt produktionsförlopp.

Innehåll

De tidiga åren i hans liv

Johansson begav sig efter avslutad skolgång till USA, där han under tre års tid dels skaffade sig praktisk utbildning inom verkstadsindustrin genom arbete vid verkstäder, dels studerade vid Gustavus Adolphus College i St. Peter, Minnesota. 1885 återkom Johansson till hemlandet, fick arbete på en mekanisk verkstad i Eskilstuna och genomgick teknisk utbildning där.

Han anställdes 1888 vid Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori, avlade där 1890 examen som besiktningsrustmästare, och fick sig anförtrodd ledningen av faktoriets tillverkning av specialmaskiner, verktyg och kontrollmått. Han ägnade där alltmer sin uppfinnarförmåga åt dithörande problem.

Kombinationsmåttsatsen

På gevärsfaktoriet[1] använde man en rad olika tolkar så att delarna i vapnet i en viss modellserie skulle bli så lika som möjligt. Men det fanns inget riktigt bra och generellt mätsystem som på ett rationellt sätt kunde användas för kontrollmätning och kalibrering av olika typer av mätverktyg och som också kunde användas av underleverantörer för att mäta upp detaljer.

Johansson arbetade mycket med detta problem och räknade ut att en måttsats bestående av endast 102 så kallade passbitar, som var uppdelade i serier med olika precisionsgrad kunde ge minst cirka 20 000 olika måttvärden med en måttdifferens av endast 0.01 mm. På företaget han var anställd vid fanns inte någon tillräckligt bra slipmaskin för att framställa de tänka passbitarna. Han byggde då om sin frus symaskin (en Singer-maskin) till en avancerad slipmaskin och slipade till dessa passbitar hemma på kvällarna vid sidan av sitt ordinarie arbete på gevärsfabriken. I slutet av 1896 hade han till slut lyckats slipa till 102 st passbitar med en noggrannhet på några bråkdelar av en tusendels mm och få systemet med passbitar att fungera som han hade tänkt sig.

Måttsatsens betydelse för industrialismens utveckling

Den 2 maj år 1901 fick han efter många diskussioner med det Svenska patentverket, som först vägrat godkänna det som en uppfinning med hänvisning till att måttsatser redan var kända, sitt första patent beviljat på sin kombinationmåttsats som han kallade ”Måttsats för precisionsmåttagning”. Patentet med nr 17017 beskiver en sats passbitar uppdelade i 3 serier; 49+49+4, totalt 102 passbitar och dessutom en serie med 9 passbitar med måtten 1,001…1,009 mm. C.E. Johansson låg också bakom den nuvarande uppdelningen av mått i s k toleransklasser och standariserade spel och grepp inom det mättekniska området som kom att innebära en revolution inom verkstadsindustrin och som används än idag för att klassa detaljer som ska passa ihop med lagom spel och grepp utan att man behöver tillverka alla delar med exakta mått.

1906 var uppfinningen fullbordad, och 1907 började de första precisionsmåttsatserna av "system C. E. Johansson" säljas på världsmarknaden, där den obestridligt geniala uppfinningen hastigt gjorde sig gällande inom alla de grenar av mekanisk industri och instrumentalteknik, som hade behov av möjligast fulländade mätinstrument. Särskilt vid toleransmätningar för masstillverkning av standardiserade maskindelar och dylikt har "system Johansson" fått en mycket stor betydelse.

"There are only two people I take off my hat to. One is the president of the United States and the other is Mr. Johansson from Sweden". Uttalandet gjordes av Henry M. Leland, chef och grundare av Cadillac Automobile Company i Detroit på tidigt 1920-tal, ett uttalande som mycket väl beskriver Johanssons banbrytande insatser inom verkstadsindustrin. Henry M. Leland var den i Amerika som först importerade en kombinationsmåttsats från Eskilstuna. Lelands konkurrent Henry Ford var inte sen att göra samma sak. En kombinationsmåttsats från CEJ AB på den tiden kostade lika mycket som en medelstor bil, och Leland förvarade sin nyinköpta kombinationsmåttsats i kassaskåpet på firman, när den inte användes för att kalibrera mätverktygen i verkstaden.

Samarbete med Henry Ford

CE Johansson tillbringande stora delar av sitt liv i Amerika för att själv marknadsföra sina kombinationsmåttsatser och olika mätverktyg. 1918 etablerade han företaget CE Johansson Incorporated i orten Poughkeepsie vid Hudsonfloden strax norr om New York för att bättre kunna försörja den amerikanska marknaden med mätutrustningar. I Amerika och runt om i världen benämndes hans måttsatser "Jo Blocks" som är en förkortning av "Johansson Gauge Blocks", ett begrepp som används än idag.

Företaget i Amerika får dock ekonomiska problem ganska kort efter etableringen genom främst nedgången i industrin efter första världskrigets slut men också beroende på problem med flera oseriösa återförsäljare som lurade Johansson på inkomsterna från försäljningen och även konkurrenter som tagit upp idén med måttsatser. För att rädda företaget från konkurs gör han en förfrågan hos Henry Ford om han kan tänka sig ett samarbete. Ford känner väl till C.E. Johansson och efter ett halvårs diskussioner om villkoren erbjuder sig Henry Ford att köpa Johanssons amerikanska bolag inkl. alla rättigheter till tillverkningen av passbitar och övrig mätutrustning. I överenskommelsen ingick som ett speciellt krav från Johanssons sida att hans måttsatser inte skulle begränsas till användning inom Ford Motor Co. utan skulle komma hela den amerikanska industrin till del. Den 18 november 1923 börjar han arbeta som anställd på Ford Motor Company i Dearborn, Michigan där han byggde upp sin verksamhet som en separat avdelning på Fords fabriksområde i Dearborn. Han fick till en början problem med att få lokalen iordningställd som han önskade med krav på ett speciellt klimatrum med konstant fuktighet och temperatur (+20 C) i den känsligaste delen av tillverkningsprocessen. De närmaste avdelningscheferna hade ingen större förståelse för hans något ovanliga krav och tiden gick utan att något hände. Kritiken från Johansson nådde så småningom via omvägar upp till Henry Ford själv som satt långt ifrån den dagliga verksamheten på verkstadsnivå. När Ford fick höra detta gav han en direkt order till närmast berörda chefer att "give Mr. Johansson what he needs!". Det dröjde inte länge förrän hans speciella klimatrum var iordningställt och han kunde dra igång tillverkningen på allvar. Några av de svenskar som var anställda vid tillverkningsenheten i Poughkeepsie följde med till Dearborn. Belysande för C. E. Johansson noggrannhet som människa var att han under hela sitt liv förde dagbok. Under alla de år han var anställd hos Ford kom han inte för sent till jobbet en enda dag utom en dag då han fick punktering på sin bil vilket var noga noterat i dagboken.

C.E. Johansson lade grunden till möjligheten till massproduktion av verkstadsprodukter med hög måttnoggrannhet, en förutsättning för det löpande bandet inom bilindustrin. Tum-måttet (Eng. inch) som användes i England och USA skiljde sig åt på några tusendels mm, men genom C.E. Johanssons insatser kunde England och USA till slut enas om att konverteringsfaktorn mellan tum och mm, skulle uppgå till exakt 25.400 mm = 1 tum. Detta fastställdes som internationell standard 1933 av ASA (American Standards Association).

De sista åren

Efter 12 år hos Ford, anser Johansson vid 72 års ålder, att det är dags att dra sig tillbaka. 1936 lämnade han USA för gott och återvände till Eskilstuna. Han hade då under sitt liv gjort sammanlagt 22 resor över Atlanten. Efter hemkomsten levde han ett stillsamt pensionärsliv tillsammans med sin fru fram till sin bortgång 1943.

Bland de utmärkelser, som kommit Johansson till del, märks Vermeilmedaljen, Paris (1903), hedersdiplom i Liège (1905) och Vetenskapsakademiens Arnbergska pris (1908). Han blev 1919 utnämnd till ledamot av IVA - Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.

Han tilldelades IVA:s Stora Guldmedalj postumt 1943, kort efter sin bortgång, "för insatser till teknisk utveckling, som han åstadkommit med sin måttsats och dess fulländning och utveckling".[2] Medaljen mottogs av hans fru ur Kronprins Gustav Adolfs (sedermera Gustaf VI Adolf) hand.

Kuriosa

  • Johanssons kontors- och fabrikslokaler i Eskilstuna såldes 1978 till kommunen som byggde om dessa till skollokaler som byggdes ihop dem med Rinmansgymnasiet. I skolans bibliotek finns en monter om C.E. Johansson där en kombinationsmåttsats finns att beskåda.
  • Johansson har även fått ge namn på en industrigata i Eskilstuna, 'Mått-Johanssons väg'.

Referenser och fotnoter

  • CE Johansson-The Master of Measurement, av Torsten K.W. Althin på uppdrag av CE Johansson AB, 1948. Publ. av CEJ AB.
  1. Benämningen Faktori användes på 1800-talet för mindre fabrik.
  2. ”Samtliga innehavare av Stora guldmedaljen”. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. http://iva.ntier.se/Verksamhet/Utmarkelser/Stora-guldmedaljen/Samtliga-innehavare-av-Stora-guldmedaljen/. Läst 17 april 2009. 

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk