Lars Fredrik Svanberg

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Lars Fredrik Svanberg, född 13 maj 1805 i Stockholm, död 16 juli 1878 i Uppsala, var en svensk kemist och mineralog; son till Jöns Svanberg

Gift 1836 med Augusta Roth och 1859 med friherrinnan Fredrika Augusta Stiernstedt.

Efter att ha varit handledd av enskilda lärare blev Svanberg student i Uppsala 1819 och ägnade sig därefter åt bergsvetenskaperna. Men han tog aldrig examen inom detta fack, då bergsexamen den tiden krävde juridiska studier, för vilka han saknade allt intresse. I stället genomgick han Bergsskolan i Falun 1832-1833, varefter han 1833-1835 arbetade på Jöns Jacob Berzelius laboratorium i Stockholm. Under tiden befordrad till löjtnant i Flottans mekaniska kår anställdes han 1839 som lärare i fysik och kemi vid Krigsakademien på Karlberg, varefter han 1840 tog avsked från sin militära tjänst med kaptens titel. Efter att dels 1839 ha varit uppförd på förslag till föreståndarplatsen vid Falu bergsskola, dels 1847 innehaft förslagsrum till kemiska professuren i Lund utnämndes han 1850 till Vetenskapsakademiens kemist men förordnades redan två år senare att förestå den nya professuren i allmän kemi vid Uppsala universitet, å vilken lärostol han erhöll fullmakt 1853 och sedan innehade till 1874, då han såsom pensionsmässig fick avsked.

Hans omfattande kunskaper inom alla kemins grenar togs ofta i anspråk för såväl offentlig som enskild räkning vid praktiska frågor som fordrat vetenskaplig utredning och belysning. Så utnämndes han till löjtnant vid Flottans mekaniska kår huvudsakligen för att kontrollera all kanon- och järntillverkning, som utfördes för flottan. År 1838 undersökte han på uppdrag av Riksbanken sammansättningen av rikets silvermynt och anställdes 1839 som kemist hos Brukssocieteten. Samma år blev han ledamot av den kommitté som skulle uppgöra reglemente för artilleripjäsers och projektilers besiktning, fick vidare 1843 Jernkontorets uppdrag att bilda och förvalta ett metallurgiskt kabinett samt företog dels härför, dels för andra vetenskapliga syften, vidsträckta och mångåriga resor i Sveriges bergslag, blev 1846 ledamot i en kommitté för undersökning av bomullskrutets användbarhet, 1850 medlem i administrationen för gasbelysningens införande i huvudstaden, 1851 ledamot i kommittén för uppgörande av plan för en ny kemisk byggnad i Uppsala och så vidare.

Till Berzelius stod Svanberg alltid i förhållande av en högt värderad lärjunge och vän. Härom vittnar framför allt det testamente som den Berzelius lade i hans händer, nämligen att fortsätta de kritiska årsberättelser om vetenskapliga framsteg Berzelius till sin död utgav samt att bli hans efterträdare som Vetenskapsakademiens kemist.

Under Svanberg uppblomstrade kemins studium i Uppsala och en skola yngre kemister utgick från hans laboratorium, vilka kom att bekläda landets lärostolar i denna vetenskap. Likaså lämnade Svanberg enskilt i Stockholm 1837-1851 handledning åt yngre forskare, bland dem flera utlänningar, som sedan skapat sig ett namn inom vetenskapen. Efter att 1839 ha blivit ledamot av Vetenskapsakademien erhöll Svanberg 1841 diplom såsom filosofie hedersdoktor i Giessen, där Justus von Liebig då levde och verkade, vann flera gånger inom Vetenskapsakademien det Lindblomska priset samt invaldes till ledamot av Lantbruksakademien, Vetenskapssocieteten i Uppsala med flera in- och utländska samfund.

Hans tryckta vetenskapliga skrifter uppgår till inemot sextiotal, de flesta införda i Vetenskapsakademiens handlingar, Översikt av Vetenskapsakademiens förhandlingar, Lantbruksakademiens handlingar, Jernkontorets annaler, förhandlingar vid Skandinaviska naturforskarnas möte 1843 och 1849, och så vidare. Av dem tillåter utrymmet oss endast nämna: Årsberättelse om framstegen i kemi för åren 1847, 1848 och 1849 1849-1851, vilka upphörde med hans avflyttning till Uppsala och varefter någon kemist på Vetenskapsakademiens stat aldrig varit tillsatt.

Källa

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Svanberg, Lars Fredrik  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.