Stillahavsnordkapare
Från Rilpedia
?Stillahavsnordkapare Status i världen: Starkt hotad[1] |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Däggdjur Mammalia |
Ordning: | Valar Cetacea |
Underordning: | Bardvalar Mysticeti |
Familj: | Rätvalar Balaenidae |
Släkte: | Eubalaena |
Art: | Stillahavsnordkapare E. japonica |
|
|
§Eubalaena japonica Auktor: La Cépède, 1818 |
|
Stillahavsnordkapares utbredningsområde
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Stillahavsnordkapare (Eubalaena japonica) är en art i familjen rätvalar (Balaenidae). Djuret räknades tidigare som underart till arten nordkapare som förekommer i Atlanten men undersökningar av djurens DNA visade att de är skilda arter.
Stillahavsnordkaparen blir 16 till 18 meter lång och når en vikt av 90 ton. Huvudet upptar ungefär en tredje del av kroppens längd. Som hos alla rätvalar saknas ryggfenan. Arten livnär sig huvudsakligen av hoppkräftor och andra små kräftdjur.
Som namnet antyder lever arten i Stilla havet. I början av 1800-talet fanns arten i stora delar av norra Stilla havet från Japan till Nordamerika. Ungefär 1835 blev stillahavsnordkapare byte för valjägare som förut hade dödat de flesta nordkapare i Atlanten. Trots internationella skyddsåtgärder som inrättades 1935 blev arten fram till 1960 illegalt jagad av sovjetiska jägare. Djurets restbestånd finns idag i Ochotska havet och i Berings hav. Idag består hotet i fiskeredskap som är egentligen tänkt för andra djur och i havets föroreningar efter utvinnandet av naturgas och petroleum. Uppskattningar angående artens bestånd ligger mellan 25 och några hundra individer. Stillahavsnordkapare tillhör på så sätt de sällsyntaste valarna och det är oklart om beståndet kan återhämta sig efter den omfattande jakten.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- ↑ Eubalaena japonica på IUCN:s rödlista, auktor: Cetacean Specialist Group 1996