Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)

Position	Center
Skjuter	Höger
Smeknamn	"Super Mario"
Längd Vikt	194 cm 107 kg
Proffsklubbar	Pittsburgh Penguins
Nationalitet	Kanada
Född	5 oktober 1965 (59 år), Montreal, CDN
NHL-draftad	1:a totalt, 1984 Pittsburgh Penguins
Proffs	1984/85 – 1993/94 1995/96 – 1996/97 2000/01 – 2005/06
Hall of Fame, 1997

Mario Lemieux, född 5 oktober 1965 i Montreal, Kanada, är en kanadensisk före detta professionell ishockeyspelare och legendar som spelade över 15 säsonger i NHL.

Innehåll 1 Uppväxten och juniortiden 2 De första åren i NHL 3 Stanley Cup-segrarna 4 Comebacken 5 Landslagskarriär 6 Efter karriären och den stora chocken 7 Troféer och priser 8 Karriärstatistik

Uppväxten och juniortiden

Han växte upp i en medelklassfamilj och bodde bara ett stenkast från NHL-laget Montreal Canadiens hemmaarena.

Eftersom Canadiens på den tiden var ett av NHL:s bästa lag blev ishockey favoritsporten för Mario och hans kompisar. De började spela ishockey i ett ungdomslag i Montréal. Man kunde redan då se att Mario hade talang för ishockey, han hade något som de andra inte hade. Åren gick och Mario blev bara bättre och bättre. Man kunde då se att hans talang bara kunde jämföras med Wayne Gretzkys. När Mario blev 17 år så skulle han börja spela i ett juniorlag. Det var många juniorlag som ville ha Lemieux i sitt lag, men Mario valde att spela i laget Laval. En av anledningarna till att han valde just Laval var att de spelade i Quebecs juniorliga.

När han kom till klubben hade han stora förväntningar och krav att leva upp till. Mario lyckades att leva upp till kraven, trots att han bara var 16 år när han kom till klubben. Hans första säsong i klubben blev hans "sämsta", däremot blev hans andra säsong i klubben mycket lyckad, han gjorde nämligen hela 184 poäng på bara 66 matcher. Hans bästa säsong blev däremot hans tredje och sista säsong i klubben. Den säsongen gjorde han gjorde hela 282 poäng, 133 mål + 149 assist, på bara 70 matcher. Den säsongen är en av de bästa som en junior spelat i en nordamerikansk juniorliga genom tiderna.

Efter det tredje året i Laval var Lemieux tillräckligt gammal för att kunna bli draftad av en NHL-klubb. Eftersom Mario var den största talangen 1984 så blev han draftad som nr 1 och därför till NHL:s då sämsta lag, Pittsburgh Penguins.

Mario skrev kontrakt med laget direkt efter draften. Det bestämdes också att Lemieux skulle debutera i Pittsburgh under den kommande säsongen 1984/1985. Om Lemieux hade höga krav på sig när han kom till Laval, så kan man bara gissa vad fans och ledningen i Pittsburgh krävde av denna supertalang.

De första åren i NHL

När Mario kom till Pittsburgh fanns det mycket höga krav på honom, det största problemet för Lemieux var dock inte det på isen. Det var att han var tvungen att lära sig engelska. Eftersom Lemieux kom från den fransktalande provinsen Quebec var hans engelskkunskaper inte speciellt bra. Att lära sig engelska klarade han dock relativt fort.

När Lemieux debuterade i Pittsburgh i en bortamatch mot Boston Bruins den 11 oktober 1984 (bara 6 dagar efter hans 19-årsdag) gjorde han nämligen mål i sitt första byte, på sitt första skott i NHL. Målvakten som Lemieux gjorde mål på hette Pete Peeters. Denna match skulle bli startskottet för en lysande NHL-karriär. Lemieux gjorde succé direkt och den fortsatte under hela hans första säsong i Pittsburgh. Lemieux gjorde under sin debutsäsong hela 100 poäng och han var den tredje i NHL:s historia att göra över 100 poäng under sin debutsäsong. Efter säsongen blev Lemieux utsedd till 1984/1985 års bästa nykomling i NHL och fick motta Calder Memorial Trophy. Det bör dock tilläggas att Pittsburgh missade slutspel denna säsong. Senare tog Lemieux silver med Kanadas ishockeylandslag i VM i ishockey.

Säsongen 1985/1986 fortsatte Lemieuxs succé i NHL. Denna säsong gjorde han hela 141 poäng på 79 matcher och klarade av den mycket svåra andra säsongen i NHL. Han gjorde också det fantastiska att göra poäng i hela 28 raka matcher. Även denna säsong fick Lemieux en trofé. Han blev utsedd till NHL:s mest värdefulle spelare enligt spelarna själva. Trofén, som heter Lester B. Pearson Award, anses vara en av de förnämsta som man kan vinna.

Efter Marios två succésäsonger så blev den följande säsongen, 1986/1987, inte vad Pittsburgh och Mario hade hoppats på. För Mario hade skadeproblem och han kunde bara spela 63 av 82 matcher. Ändå gjorde han ändå 107 poäng. Det hjälpte dock ändå inte Pittsburgh som missade slutspelet för femte året i rad.

Säsongen därefter väntade dock mer framgång för både Mario och Pittsburgh. Säsongen 1987/1988 blev mycket lyckad för Lemieux. Först var han med i Kanadas ishockeylandslag och vann Canada Cup. I den turneringen var Wayne Gretzky och Mario Lemieux de största stjärnorna. Lemieux gjorde hela 11 mål i turneringen, han gjorde även turneringens sista mål då han på övertid avgjorde mot Sovjetunionen i finalen, efter pass av Gretzky.

Under själva säsongen visade Lemieux att han kunde utmana Wayne Gretzky om titeln "världens bästa spelare". Lemieux var inte bara bättre än Gretzky i statistiken utan han spelade också bättre. Dessutom i ett lag som missat slutspelet för sjätte året i rad.

Denna säsong vann Lemieux för första gången NHL:s poängliga och spräckte både Gretzkys vinstrad med sju raka vinster och 150 poänggränsen. Han gjorde hela 168 poäng på 77 matcher och blev den fjärde spelaren genom tiderna att göra 70 eller fler mål under en säsong.

Efter säsongen fick Lemieux en rad utmärkelser. Han vann tre troféer:

• Art Ross Memorial Trophy, som vinnare av poängligan.
• Hart Memorial Trophy, som mest värdefulle spelare.
• Lester B. Pearson Award, som mest värdefulle spelare enligt spelarna.

Dessa troféer rankas som de största i NHL. Denna säsong var dock inte Lemieuxs främsta i NHL.

Lemieux var som sagt NHL:s kung under 1988 och det förblev han under 1989. Under säsongen 1988/1989 gjorde Lemeiux sin bästa säsong, i alla fall om man tittar i statistiken. Han gjorde nämligen 199 poäng på bara 76 matcher. Detta var förstås personligt rekord och det är det fortfarande. Han gjorde 85 mål och 114 assist vilka båda är personliga rekord. Med sina 199 poäng är Lemieux den som är närmast att komma över 200-poängsgränsen, vilket Gretzky redan har gjort. Lemieux blev även den andre genom tiderna att göra mer än 70 mål två säsonger i rad.

Säsongen blev inte bara lyckad för Lemieux utan också för Pittsburgh, som tog sig till slutspel för första gången sedan 1982. Pittsburgh kom dock "bara" till kvartsfinal och efter säsongen fick Lemieux lite överraskande "bara" en trofé, Art Ross Memorial Trophy för flest poäng.

Lemeiux slog denna säsong några NHL-rekord. Han satte rekord i flest gjorda mål i numerärt underläge och ett målrekord. Målrekordet satte han under en match mot New Jersey Devils på nyårsafton 1988. I den matchen gjorde han fem mål, och alla dessa mål kom alla i olika spelformer. Ett kom i powerplay, ett kom i numerärt underläge, ett i spel fem mot fem, ett på straff och det sista gjorde Mario i tom bur. Han tangerade även Patrik Sundströms slutspelsrekord då Lemieux den 25 april 1989 gjorde 8 poäng mot Philadelphia Flyers (5+3), hans fem mål är även tangerat rekord med 4 andra spelare och Lemieux är hittills den senaste femmålsskytten i Stanley Cup. Året efter denna succésäsong blev varken lyckad för Lemieux eller för Pittsburgh. Lemeiux hade skadeproblem och kunde bara spela 59 matcher, men han gjorde 123 poäng. Denna säsongen missade Pittsburgh återigen slutspelet.

Både Pittsburgh och Lemeiux skulle komma tillbaka och i början av 1990-talet väntade det både bra och mindre bra händelser för Mario Lemieux och Pittsburgh Penguins.

Stanley Cup-segrarna

1990-talet började inte bra för Lemieux då han var tvungen att i juli 1990 operera sin hårt sargade rygg. Han hade fått en mängd ryggskador under den föregående säsongen. Operationen gjorde att Mario missade de 50 första matcherna på säsongen och kunde bara spela 26 matcher i grundserien. Pittsburgh klarade sig bra utan Lemieux därför att laget hade fått några nya spelare som kunde ersätta den frånvarande "Super Mario". Dessa spelare var målvakten Tom Barrasso, backen Paul Coffey, men framförallt var Pittsburghs forwardsuppsättning bra. Den innehöll spelare som Mark Recchi, som vann den interna poängligan i grundserien, rookien och den blivande stjärnan Jaromir Jagr m.fl.

År 1991 gick Pittsburgh till Stanley Cup-slutspel, och man förstärkte truppen ytterligare genom att byta till sig centern Ron Francis och den svenska backklippan Ulf Samuelsson. Nu hade Pittsburgh ett mycket bra lag både på pappret och i praktiken. När slutspelet började gick det bra för Pittsburgh och man gick vidare till kvartsfinal och sedan till semifinal. Pittsburgh vann även semifinalerna och kunde gå till klubbens första Stanley Cup-final. I den väntade Minnesota North Stars som motståndare. I finalserien körde Pittsburgh över Minnesota totalt och vann den med 4-2 i matcher. Pittsburgh vann sin första Stanley Cup-seger. Under slutspelet gjorde Mario 44 poäng på 23 matcher. Mario Lemieux fick motta trofén Conn Smythe Trophy, som slutspelets bästa spelare.

Efter Stanley Cup-segern 1991 hade Penguins stora krav och förhoppningar från ledningen och fans att ta en andra raka seger. Trots att laget hade förlorat backen Paul Coffey till Los Angeles Kings och att målvakten Barrasso var skadad under en del av slutspelet så kunde Penguins uppfylla dessa förhoppningar.

I finalen vann man över Chicago Blackhawks med 4-0 i matcher. I laget ingick denna säsong två svenskar, förutom Ulf Samuelsson också Kjell Samuelsson, vilka dock inte är bröder. Efter slutspelet fick Lemieux för andra året i rad Conn Smythe Trophy. Vissa tyckte dock att Jaromir Jagr borde ha fått den, eftersom när Lemieux missade några semifinalmatcher, så var det Jagr som räddade laget. Lemieux gjorde dock 34 poäng på 15 matcher och fick trofén.

Efter två raka Stanley Cup-segrar så trodde många i NHL att Pittsburgh skulle bli lika dominerande på 1990-talet som Edmonton Oilers var på 1980-talet. De flesta "experter" trodde att Penguins skulle vinna en tredje raka Stanley Cup-titel.

Pittsburgh dominerade i NHL under säsongen 1992/1993 och klubben vann grundserien. För Lemeiux var även grundserien mycket lyckad sportligt. Han gjorde 160 poäng på bara 60 matcher. Den 12 januari 1993 fastställdes det dock att Lemieux hade en typ av lymfcancer.

Lemieux hade dock tur eftersom man upptäckt cancern så tidigt att den gick att bota. Lemieux missade mer än 20 matcher under säsongen men han överlevde. Pittsburgh vann NHL:s grundserie och de vann även i åttondelsfinalen i slutspelet. I kvartsfinalen så slog New York Islanders däremot mycket överraskande ut Pittsburgh. Detta kom som en chock för alla fans, spelare och ledare i Penguins. Dock fanns det vissa ljuspunkter trots förlusten, Jaromir Jagr hade bara blivit bättre och bättre och Mario Lemieux var frisk igen och han hade vunnit poängligan för tredje gången. Förutom Art Ross Memorial Trophy fick Lemieux tre utmärkelser till, Hart Memorial Trophy, som mest värdefulle spelare, Lester B. Pearson Award, som mest värdefulle spelare enligt spelarna, och Bill Masterton Memorial Trophy, till spelare som gjort bra saker för ishockeyn utanför rinken.

Efter fiaskot i slutspelet 1993 så krävde Pittsburghs fans och ledning revansch säsongen 1993/1994. Men det gick mycket dåligt för Penguins. Pittsburgh åkte ur slutspelet redan i första omgången. Även Lemieux hade ett sämre år därför att han tvingades vila nästan hela säsongen p.g.a. ryggskadorna och att han var tvungen att fortsätta med behandlingen mot cancern.

Han spelade bara 22 matcher och gjorde 37 poäng under säsongen. Det året blev ett av få som han inte fick någon trofé.

Lemieux bestämde sig under sommaren 1994 att han skulle ta sabbatsår från hockeyn under säsongen 1994/1995. Under sommaren 1995 bestämde han sig dock för att göra comeback i NHL.

Comebacken

Efter sabbatsåret 1994/1995 gjorde "Super Mario" en supercomeback, han gjorde nämligen 161 poäng (69 mål + 92 assist) på 70 matcher.

Pittsburgh var mycket dominerande i poängligan detta år eftersom Lemieux vann den, Jaromir Jagr kom tvåa och Ron Francis länge låg trea. När det bara återstod några omgångar gick Colorados Joe Sakic dock om Francis, som därmed slutade på fjärde plats. Förutom att Lemieux vann poängligan och blev utsedd till NHL:s mest värdefulle spelare, så uppnådde han också en del milstolpar under sin comebacksäsong. Mario Lemieux gjorde:

• sin 600:e match den 17 oktober 1995,
• sitt 500:e mål den 26 oktober 1995,
• sin 800:e assist den 26 mars 1996 och
• sin 1300:e poäng den 5 maj 1996.

I slutspelet gick det bra för Pittsburgh som bara var en match från Stanley Cup-finalen. Men tyvärr förlorade laget den sjunde och helt avgörande matchen på hemmaplan mot Florida Panthers med 1-3. Stor matchhjälte i Phanters blev Tom Fitzgerald. Penguins Ron Francis, som bröt foten i matchserien mot Rangers, spelade inte i Conferencefinalen och det avbräcket visade sig bli helt avgörande. Utan två dominerande centrar kunde Phanters lättare plocka bort Lemieux, som bara skrapade ihop sju poäng på lika många matcher.

Den efterföljande säsongen, som skulle bli hans sista i NHL, vann Lemieux för sjätte gången poängligan. Det året gjorde han 122 poäng (50 mål + 72 assist) på 72 matcher. Han slog även ännu ett målrekord då han gjorde 4 mål i en period i en bortamatch mot Montreal Canadiens. Även detta år gick Pittsburgh till slutspel, men laget åkte ur redan i den första omgången mot Philadelphia Flyers med 4-1 i matcher. Lemieux spelade sin sista NHL-match borta mot Philadelphia och det var inför en både jublande och gråtande publik som Lemieux sa "hej då" till NHL som spelare. Trodde man.

Efter att Lemieuxs karriär tagit slut "pensionerades" nr 66 Pittsburgh Penguins hemmaarena, Mellon Arena. Detta betyder att ingen spelare i Pittsburgh Penguins eller kanske i hela NHL någonsin mer får tröja nummer 66.

Tre år efter avslutad karriär kan man bli invald i Hockey Hall of Fame i Toronto, men när Mario Lemieux slutade gjorde man ett undantag. Det tog bara tre månader för Lemieux att komma in i Hockey Hall of Fame.

1998 samlade tidningen The Hockey News ihop en kommitté av 50 hockeyexperter bestående av före detta NHL-spelare, journalister, TV-bolag, coacher och styrelsemedlemmar för att göra en lista över de 100 bästa spelarna i NHL:s historia. Experterna röstade fram Lemieux på fjärde plats.

Inför säsongen 1999/2000 hotades Pittsburgh Penguins att bli sålda till en annan stad när ägaren Roger Marino inte hade råd att ha kvar klubben, då köpte Mario Lemieux plus några andra småägare upp laget. Mario sade att anledningen var att klubben hade betytt så mycket för honom, så att laget skulle vara kvar i Pittsburgh. Dessutom var Pittsburgh Penguins skyldig Lemieux pengar.

Alla trodde förstås att Mario Lemieux hade spelat sin sista match i NHL, men dessa skulle få en chock den 1 december 2000.

Landslagskarriär

Mario Lemieux
Ishockey, herrar
Olympiska medaljer
Guld	Salt Lake City 2002	Ishockey
VM-medaljer
Silver	Tjeckoslovakien 1985	Ishockey
Junior VM i ishockey
Brons	Soviet Unionen 1983	Ishockey

Lemieux har även representerat Kanadas landslag vid ett antal tillfällen. Bland hans största meriter i internationella idrottssammanhang kan OS 2002 i Salt Lake City nämnas, då han som lagets kapten lyckades föra laget till guld efter att ha besegrat USA med 5-2 i den avgörande finalen.

Efter karriären och den stora chocken

Lemieux blev som sagt ägare av Pittsburgh 1999 och han fortsatte att äga klubben även under säsongen 2000/2001. Säsongen började bra för Pittsburgh och lagets stjärnor, Alexei Kovalev, Martin Straka och framför allt för NHL:s bäste spelare Jaromir Jagr spelade bra och gjorde poäng.

I mitten av november 2000 började det dock att gå dåligt för Penguins och Jagrs poängskörd var inte speciellt bra. Då började rykten i NHL om att Jagr var på väg från Pittsburgh och han sa även själv att om han inte spelade bättre än så här så skulle han inte vara lagkapten eller inte ens tillhöra laget. I slutet av november började ett annat rykte gå i NHL, som hade med Penguins att göra. Det var att ägaren Mario Lemieux skulle göra comeback i NHL. Ryktena visade sig också vara sanna. Den 1 december kallade Lemieux till presskonferens och där han sa att skulle göra comeback i NHL igen, efter tre och ett halvt års uppehåll.

Han sa att de största orsakerna till hans comeback var att NHL hade infört en nolltoleransnivå, vilket innebär att domarna skulle vara hårdare med utvisningar, och att hans yngste son aldrig hade sett sin pappa spela.

Det bestämdes att Lemieux skulle göra comeback den 27 december 2000 i en hemmamatch mot Toronto Maple Leafs. Före matchen tog man ner Lemieuxs tröja med nr 66 från taket så att han skulle kunna använda den igen. När matchen bara hade pågått 30 sekunder gör Pittsburgh mål, men domaren är osäker på om pucken är mål och åker kontrollerar med måldomaren. Målet godkänns och den som gjorde det var Jaromir Jagr och assist får Mario Lemieux. Succé direkt! Senare i matchen gjorde han en assist till och även ett mål.

I Lemieuxs och Pittsburghs nästa match så når Lemieux en milstolpe. Han gör nämligen sin 1500:e poäng i NHL och senare i matchen hjälper han Jaromir Jagr att göra hans 1000:e poäng i NHL. Under resten av säsongen fortsätter Lemieux' succé och han drar fulla hus i varje match han spelar. När grundserien är slut så har han gjort 76 poäng på 41 matcher. Dessutom vinner lagkamraten och kedjekompisen Jaromir Jagr NHL:s poängliga för fjärde året i rad.

Pittsburgh gick till slutspel och där fick man möta Washington Capitals i första omgången. Pittsburgh vann över Washington med 4-2 i matcher. Den största hjälten var dock varken Lemieux eller Jagr, utan Pittsburghs nye svenske målvakt Johan Hedberg. I slutspelet det året gick Pittsburgh till semifinal, där blev New Jersey Devils för svåra.

Efterföljande säsong blir inte vad Mario hoppas på, Jaromir Jagr lämnade laget efter fyra raka poängligavinster och Lemieux drabbades av skador vilket medföljde att han bara kunde spela 24 matcher. Han hann dock med att vinna guld med Kanada i Olympiska vinterspelen 2002 i Salt Lake City.

Säsongen därpå, 2002/2003, ledde Lemieux poängligan nästan hela säsongen, men en skada i slutet av säsongen gjorde att han tappade ledningen. Lemieux gjorde även sin 1000:e assist under säsongen i en match mot Boston Bruins (en av hans fyra assist i den matchen) och blev därmed den tionde spelaren att nå 1000 assist.

Säsongen därpå 2003/2004 blev mycket skadefylld för Lemieux, varför han bara kunde spela 10 matcher.

Inför säsongen 2005/2006, då NHL-spelet återupptas efter lockouten som spolierade hela säsongen 2004/2005, vann Pittsburgh Penguins lottningen om vilket lag som ska få välja först i den årligen kommande draften. Helt i enlighet med förhandstipsen valde Pittsburgh Penguins Sidney Crosby, den störste talangen sedan Mario Lemieux själv! Lemieux meddelade den 24 januari 2006 att han tänker sluta med hockeyn pga sina hjärtproblem. Många säger att Lemieux är den bästa spelaren som någonsin spelat i NHL. Han spelade aldrig en full säsong i NHL och man kan bara spekulera hur större hans siffror hade varit om han inte hade varit så skadad och missat mer än 400 matcher i hela sin karriär!

Kallades i NHL för "Super-Mario" efter den populära tv-spels figuren.

Troféer och priser

• Art Ross Memorial Trophy: 1988, 1989, 1992, 1993, 1996, 1997
• Bill Masterton Memorial Trophy: 1993
• Calder Memorial Trophy: 1985
• Conn Smythe Trophy: 1991, 1992
• Hart Memorial Trophy: 1988, 1993, 1996
• Lester B. Pearson Award: 1986, 1988, 1993, 1996
• Lester Patrick Trophy: 2000

Karriärstatistik

				Säsong						Slutspel
Säsong	Lag	Liga		SM	M	A	Poäng	PIM		SM	M	A	Poäng	PIM
1981-82	Laval	QMJHL		64	30	66	96	22		--	--	--	--	--
1982-83	Laval	QMJHL		66	84	100	184	76		12	14	18	32	18
1983-84	Laval	QMJHL		70	133	149	282	92		14	29	23	52	29
1984-85	Pittsburgh Penguins	NHL		73	43	57	100	54		--	--	--	--	--
1985-86	Pittsburgh Penguins	NHL		79	48	93	141	43		--	--	--	--	--
1986-87	Pittsburgh Penguins	NHL		63	54	53	107	57		--	--	--	--	--
1987-88	Pittsburgh Penguins	NHL		77	70	98	168	92		--	--	--	--	--
1988-89	Pittsburgh Penguins	NHL		76	85	114	199	100		11	12	7	19	16
1989-90	Pittsburgh Penguins	NHL		59	45	78	123	78		--	--	--	--	--
1990-91	Pittsburgh Penguins	NHL		26	19	26	45	30		23	16	28	44	16
1991-92	Pittsburgh Penguins	NHL		64	44	87	131	94		15	16	18	34	2
1992-93	Pittsburgh Penguins	NHL		60	69	91	160	38		11	8	10	18	10
1993-94	Pittsburgh Penguins	NHL		22	17	20	37	32		6	4	3	7	2
1995-96	Pittsburgh Penguins	NHL		70	69	92	161	54		18	11	16	27	33
1996-97	Pittsburgh Penguins	NHL		76	50	72	122	65		5	3	3	6	4
2000-01	Pittsburgh Penguins	NHL		43	35	41	76	18		18	6	11	17	4
2001-02	Pittsburgh Penguins	NHL		24	6	25	31	14		--	--	--	--	--
2002-03	Pittsburgh Penguins	NHL		67	28	63	91	43		--	--	--	--	--
2003-04	Pittsburgh Penguins	NHL		10	1	8	9	6		--	--	--	--	--
2005-06	Pittsburgh Penguins	NHL		26	7	15	22	16		-16	3	0	0	--	--	--	--	--
NHL Totalt				915	690	1033	1723	834			236	49	74	107	76	96	172	87