Sibirisk eldmård

Från Rilpedia

Version från den 6 maj 2009 kl. 17.49 av Rubinbot (Diskussion)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

?Sibirisk eldmård Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]
teckninga av Johann Christian Schreber
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Rovdjur Carnivora
Familj:	Mårddjur Mustelidae
Släkte:	Mustela
Art:	Sibirisk eldmård M. sibirica
Vetenskapligt namn
§Mustela sibirica Auktor: Pallas, 1773


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Sibirisk eldmård (Mustela sibirica) är en art i släktet Mustela som tillhör familjen mårddjur.

Utseende

Kroppens längd ligger mellan 25 och 39 centimeter och vikten mellan 360 och 820 gram. Sen tillkommer en 13 till 21 cm lång svans. Hanar är tydligt större än honor. Den täta och långa vinterpälsen har en rödgul färg. Sommarpälsen är mörkare, nästan brun, och glesare. Extremiteterna är korta i jämförelse med den långsträckta kroppen.

Utbredning

Den sibiriska eldmården förekommer från Östeuropa till större delar av Asien. Utbredningsområdet går från Rysslands europeiska del österut till Ochotska havet samt söderut till Tibet och norra Thailand. Arten förekommer även i Japan och Taiwan. På Sachalin har djuret införts av människan.

Djuret lever i skogar och ofta i närheten av vattendrag. Det förekommer även vid människans boplatser.

Levnadssätt

Den sibiriska eldmården lever ensam och är aktiv under gryningen eller natten. Som viloplatser tjänstgör håligheter i träd, grottor, bon av andra djur och även byggnader. När djuret jagar använder det sina utmärkt utbildade hörsel- och luktsinnen. De har även bra förmåga att klättra och simma. Vid brist på föda förekommer vandringar av större djurgrupper.

Föda

Arten livnär sig av små däggdjur som gnagare, näbbmöss eller pipharar. Den äter även fåglar och deras ägg, groddjur, fiskar och insekter.

Fortplantning

Parningstiden infaller under senare hälften av vintern eller på våren. Flera hanar strider för rätten att para sig med en hona. Efter en trettio dagars lång dräktighet föder honan mellan april och juni två till tolv ungdjur (i genomsnitt fem). Ungdjuren är blinda och öppnar ögonen efter en månad. Efter ytterligare en månad slutar honan att ge di. I augusti lämnar ungarna sin mor men syskon bildar ofta en grupp som består över hela hösten. I naturen ligger medellivslängden vid två år. Enskilda individer i naturen kan bli fem år och i fångenskap åtta år gamla.