Gulkindad kricka
Från Rilpedia
| ?Gulkindad kricka Status i världen: Sårbar |
|
|---|---|
 Adult hanne i praktdräkt.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
| Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj: | Änder Anatinae |
| Släkte: | Anas |
| Art: | Gulkindad kricka A. formosa |
|
|
|
| §Anas formosa Auktor: Georgi, 1775 |
|
| Synonymer | |
|
Nettion formosa |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Gulkindad kricka (Anas formosa) är en östasiatisk andfågel som tillhör underfamiljen änder.
Innehåll |
Taxonomi
Den gulkindade krickan placeras idag i släktet Anas. Dess svenska namn är något missvisande eftersom indikationer tyder på att den har sina närmsta släktingar bland arter som årta och skedand och inte kricka. Andra studier av molekulära data[1] och beteende [2] tyder på att den inte har några nära släktingar bland dagens änder och därför borde placeras i ett eget släkte.
Utseende
Den är mellan 39 och 43 cm lång och är därmed lite större och långstjärtad än kricka. den har en mörkgrå tunn näbb.Hanen i praktdräkt är omisskänlig med en mycket distink huvudteckning i grönt, gult och svart och med sitt vita lodräta band över bröstsidan och sina förlängda vingtäckare och helsvarta undergump. Ryggen och kroppsidan är grå och buken ljus.
Honan och juvenila fåglar har en liknade brunvattrad dräkt och en ljus rund fläck vid näbbbasen. Hos honan är den omgärdad av en mörk ring. De har också ett mörkt tygelstreck bakom ögat.
Båda könen har en svart och grön vingspegel som framtill kantas av ett rödbrunt streck och baktill av ett brett vitt band. Detta ses bäst i flykten. Undersidan av vingen är trefärgad; svart längst fram, vitt i mitten och grått baktill.
Efter parningen när hanen har ruggat sin prakatdräkt och anlagt sin eklipsdräkt påminner han mer om honan.
Utbredning
Den häckar i skogsregionen i östra Sibirien från Jenisejsbäckenet och österut till Kamchatka. Den är en flyttfågel som övervintrar i Japan, Korea och i norra och östra Kina. Vintrarna 1987 och 1988 övervintrade cirka 20000 individer i Sydkorea och 1990 räknade man till 4249 individer som övervintrade på sju olika lokaler i Kina.[3]
Inplantering och förrymda parkfåglar
Den påträffas mycket sällan i Europa men eftersom den är en populär fågel i parker så förekommer det att förrymda exemplar observeras på olika platser i Europa exempelvis i Norge, Sverige, Finland och Danmark. Arten har också observerats i Storbritannien, Irland, Tyskland, Polen, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Schweiz, Spanien, Italien och Malta där vissa anser att dessa fynd ska ses som spontant förekommande medan andra är tveksamma till att något fynd i Europa är spontant.[4]
Biotop
Den häckar i sjöar i ytterkanten av tundrar och i träskiga skogsområden. På vintern återfinns den i låglänta sjöar och våtmarker.
Status
Den är kategoriserad som sårbar, främst på grund av habitatförstörning av dess vinterkvarter men även på grund av jakt.[5] Det finns dock indikationer på att arter håller på att återhämta sig.[6].
Referenser
Noter
- ↑ Johnson & Sorenson, 1999
- ↑ Johnson et al., 2000
- ↑ Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., sid 52, Stockholm: Albert Bonniers förlag
- ↑ Lars larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- ↑ Dunn, John L. and Alderfer, Jonathan, "National Geographic Complete Birds of North America", ISBN 0-7922-5314-0
Källor
- Lars larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
- Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Baikal Teal, i mars 2007, där följande källor anges:
- BirdLife International, Anas formosa, 2006
- Johnson, Kevin P. & Sorenson, Michael D. (1999): Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus Anas): a comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116 (3): 792–805. PDF fulltext
- Johnson, Kevin P. McKinney, Frank; Wilson, Robert & Sorenson, Michael D. (2000): The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective. Animal Behaviour 59 (5): 953–963 PDF fulltext
Externa länkar
- www.arkive.org - Bilder och videor av gulkindad kricka.
