Lunds domkyrka
Från Rilpedia
Lunds domkyrka är en kyrkobyggnad i centrala Lund i parken Lundagård, stiftskyrka i Lunds stift och församlingskyrka för Lunds domkyrkoförsamling.
Innehåll |
Byggnaden
Lunds domkyrka kom till på 1100-talet efter att Lund hade blivit säte för Nordens ärkebiskop. Kyrkan byggdes av sandsten i romansk stil av stenhuggare från Rhen och Italien. Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.
Det är svårt att datera domkyrkans egentliga grundläggande. I Knut den heliges gåvobrev, daterat till 21 maj 1085, talas om en domkyrka byggd under 1080-talet. Mycket tyder dock på att detta inte rör sig om samma domkyrka och att den nuvarande domkyrkan började byggas under tidigt 1100-tal när Lund blivit säte för ärkebiskopen.
Kryptans högaltare invigdes 1123. 1 september 1145 invigdes domkyrkans högaltare och hela kyrkan, helgad åt Sankt Laurentius, kunde tas i bruk.
1234 härjade en mycket omfattande brand i kyrkan. När kyrkan byggdes upp igen tillkom en ny lektoriemur, nya valv och nya fasad i väst. Under samma århundrade införskaffas två bronsstoder som idag finns i mittskeppet.
Viktigare inventarier som tillkom under de kommande 1300-talet är officiantsstolen, korstolarna och altarskåpet (1398). Det astronomiska uret kom till ungefär år 1424.
1510-1527 restaureras kyrkan av Adam van Düren. Tillbyggnader som märks från denna tid är bland annat den norra korsflygeln, strävpelare med spännbågar, påbyggnad av tornen och ett brunnskar i kryptan.
1592 uppförs predikstolen.
Lunds universitet invigdes den 28 januari 1668 i domkyrkan.
1759-1778 utfördes stora restaureringsarbeten på domkyrkan. Omfattande yttre fasadpartier fick ny sandstensbeklädnad.
1782 var absiden så förfallen att den hotade att störta ner. Planer väcktes då att helt riva absidrundeln och ersätta kyrkan med en rak korvägg i öster. Kung Gustav III beordrade emellertid absidens återställande vilket utfördes efter mycket omfattande nedtagnings- och ommurningsarbeten vilka fortgick under 1780-talet. När kungen 1785 besökte kyrkan fann han dessutom kryptan i svårt förfall och beordrade att också denna skulle iordningställas.
1812 revs S:t Dionysii kapell strax väster om koret och Peder Lykkes kapell norr om det tidigare nämnda kapellet. Det förstnämnda kapellet stod färdigt på 1330-talet medan det senare stod klart så sent som 1425.
1833 påbörjades genomgripande förändringsarbeten av domkyrkan, vilka under ledning av Carl Georg Brunius skulle komma att pågå under många decennier. Fram till 1836 koncentrerade man sig i huvudsak på förändring av interiörerna. Orgeln från 1626 bortogs, altaret från 1577 nedtogs och de medeltida korstolarna flyttades. En bred stentrappa mellan långhuset och koret uppfördes. Åtskilliga innermurar i tvärskeppet och koret försågs med ny sandstensbeklädnad. Gravstenar upptogs och släta kalkstensgolv inlades istället.
1845-1846 genomgick kryptan en omfattande restaurering. Med ett speciellt uppfunnet hävverktyg lyckades man korrigera de svåra sättningarna i väggar och valv. Successivt nedtogs samtliga pelare, grunderna förbättrades och pelarna återinsattes.
Vid den fortsatta ombyggnaden av domkyrkan fick Carl Georg Brunius förnyat förtroende som byggnadsledare. Han efterträddes senare av Helgo Zettervall. De viktigaste förändringarna som dessa två nu genomförde var en mycket omfattande förnyelse av hela västpartiet. De medeltida tornen revs och ersattes av nya med spetsigare torn. Avsikten med restaureringen var att domkyrkan skulle få en mer konsekvent, idealiserad, romansk stil. Man fäste liten eller ingen uppmärksamhet till kyrkobyggnadens tidigare historia.
Tornen
Domkyrkans torn, ibland kallade "Lunna pågar", är 55 meter höga. De tillkom vid Helgo Zettervalls omfattande restaurering, då man helt nedrev de medeltida tornen. Tornen, med sina pyramidformade tak, utgör ett kännemärke i Lunds stadssiluett och är tydligt synliga från slätten vida kring. Den äldsta kyrkklockan göts 1513. Tornen är inte öppna för allmänheten.
Entrén
Som dörrar till huvudentrén finns två bronsdörrar skapade av Carl Johan Dyfverman. De innehåller sammanlagt 24 reliefer med motiv hämtade från Bibeln, främst gamla testamentet. Ovanför dörren finns en gjuten tympanon av betong med tre män som motiv: Jesus Kristus, Knut den helige och Sankt Laurentius.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Mittskeppet
Det är i mittskeppet som domkyrkans huvudgudstjänst på söndagar firas. Mittskeppet omsluts av åtta pelare på vardera sida som avgränsar mittskeppet från sidoskeppen.
Taket över mittskeppet var ursprungligen av trä. På 1200-talet slogs sexkappiga valv som på 1800-talet byttes ut mot fyrkappiga.
Kortrappan
Förr delades kyrkan upp i två delar av en fem meter hög mur kallad lektoriemur. Den skilde kyrkan i en del för prästerna och en för allmänheten. På 1800-talet revs denna mur och den nuvarande trappan byggdes.
Vid kortrappan står två bronsänglar som tillverkades på 1200-talet i Tyskland. De är därmed domkyrkans äldsta inventarier. De avbildade änglarna är Mikael och Gabriel och de sitter på toppen av två höga pelare med hela lejon som fötter.
Altaret
Förr fanns altaret för de allmänna gudstjänsterna framför lektoriemuren. När denna revs saknade mittskeppet altare ända fram till 1990 då dagens altare, utfört av Janne Ahlin, invigdes.
Predikstolen
Predikstolen finns i kyrkans mittskepp. Den tillverkades 1592 i sandsten, kalksten, marmor och alabaster. Bildhuggare var tysken Johannes Ganssog.
På korgen finns reliefer föreställande fem olika scener ur bibeln. På den undre delen syns ett förgyllt lejonhuvud med tillhörande tassar.
Sittplatser
Mittskeppets sittplatser består dels av permanenta träbänkar vid huvudgingången längre ner och flyttbara stolar närmare altaret.
Högkoret
Domkyrkans högaltare invigdes 1145. Altarskåpet donerades till kyrkan 1398.
Högkorets tak domineras av en sex meter hög absidmosaik föreställande Jesus. Den utfördes av Joakim Skovgaard 1925-1927. Som material till mosaiken har man använt glas från Venedig och natursten.
Under mosaiken finns tre fönster med glasmålningar med motiv ur skapelseberättelsen utförda 1930 av Emanuel Vigeland.
Längs hela högkorets sidor står 78 korstolar som härstammar från 1370-talet och används än idag till mindre gudstjänster. Dessa var ursprungligen avsedda för prästerna och hade då en annan placering i prästernas kyrkodel. Stolarna är rikt dekorerade med snidade bilder från bland annat gamla testamentet.
Dopkapellet
Dopkapellet ligger i det norra tvärskeppet. Detta kapell används för mindre och mer privata andakter. Därför får man inte göra rundvandringar i detta kapell. Förr var dopkapellet ärkebiskopens eget kapell.
Kapellets altare invigdes den 1 september 1146. Ovanför detta hänger en baldakin. En Mariaskulptur från 1300-talets äldre hälft finns placerad vid kapellets östra vägg.
Dopfunten härstammar från 1200-talet och är huggen av kalksten från Gotland.
På kapellets väggar i norr och öster finns målade fönster utförda 1930 av Emanuel Vigeland. På den östra väggen har fönstren doprelaterade motiv, medan den norra har motiv från Jesu gravfästelse och återuppståndelse.
Förre ärkebiskopen Andreas Sunesens sarkofag finns placerad vid den norra väggen.
Domkyrkans nattvardssilver tillverkades 1995 av Magnus G:son Liedholm och förvaras i ett skåp i dopkapellet.
Den sjuarmade ljusstakens kapell
Domkyrkans södra tvärskeppskapell domineras av en 3,5 meter hög sjuarmad ljusstake av brons. Ljusstaken ska påminna om templet i Jerusalem där en dylik ljusstake finns. Den tillverkades vid 1400-talets slut av Harmen Bonstede i Hamburg. Till Lund skickades den i delar. Man kan fortfarande se märken efter monteringsanvisningarna. Vid foten finns fyra lejon. Mellan ljusarmarna och foten finns evangelisternas symboler.
Ljusstaken var tidigare placerad i högkoret, liksom ett sakramentskåp och en officiantstol. Sakramentsskåpet är fem meter högt och har använts för förvaring av nattvardsbrödet. Officiantstolen är samtida med och har en utformning liknande korstolarna i högkoret och användes av prästerna.
På kapellets södra vägg finns en relief av sten föreställandes domkyrkans tre beskyddare. Den dateras till ungefär 1510 och tillskrivs Adam van Düren. Under denna finns montrar med bland annat äldre biblar till allmän beskådan.
Kryptan
Lunds domkyrkas krypta har i stort sett varit orörd sedan 1123. Kryptan kännetecknas av sina många och tätt lagda pelare. Pelarna skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Bakom dessa står arkitekten Donatus.
Den mest kända pelaren är den som Jätten Finn klamrar sig fast vid, enligt en sägen. En del menar dock att kolonnen ska föreställa bibelns Simson. Längre söderut finns ännu en gestalt vid en kolonn och dessutom med en liten figur ovanför. Dessa vet man inte vilka det föreställer, en del brukar kalla dessa gestalter för "Finns hustru och barn" (delvis skämtsamt).
Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i hela kyrkan. Det invigdes den 30 juni 1123 av ärkesbiskopen Ascer.
I kryptan finns flera sarkofager, kistor och gravhällar.
Stenhuggaren Adam van Düren står bakom två konstverk i kryptan. En av dessa är en sarkofag till den siste ärkesbiskopen Birger Gunnersen som står vid den tidigare altarplatsen. Den andra är ett brunnsfat vid en vattenkälla i kryptans norra del. På brunnskaret finns satyriska bilder och texter på plattyska.
Externa länkar
- Kryptbilderna i Lunds domkyrka, artikel från Fataburen 1908 hos Projekt Runeberg
Norra sidoskeppet
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Det astronomiska uret
I Lunds domkyrka finns ett astronomiskt ur - Horologium Mirabile Lundense - som härstammar från 1400-talet. Det förföll dock med tiden och monterades ned 1837. 1923 renoverades det dock igen.
När uret spelar kan man höra In dulci jubilo från kyrkans minsta orgel samtidigt som sex träfigurer, föreställande stjärntydarna och dessas respektive tjänare, passerar Maria med Jesusbarnet. Uret spelar två gånger om dagen, kl.12.00 och 15.00 varje dag, förutom söndag då den tidigare spelningen sker 13.00 för att inte störa högmässan.
Överst på uret finns två riddare, som markerar timslagen. Den övre urtavlan är det astronomiska uret. Den visar bland annat månens olika faser och var solen går ned.
Den undre urtavlan är en kalender. Med hjälp av denna kan man bland annat räkna ut när olika rörliga kyrkliga helgdagar infaller och vilken veckodag som infaller ett visst datum. Mitt i kalendern står Sankt Laurentius domkyrkans skyddspatron och vid sidorna finns de fyra evangelisternas symboler. Nuvarande urtavla räcker från 1923 till år 2123, sedan måste en ny införskaffas för att uret ska kunna användas.
Södra sidoskeppet
I domkyrkans södra sidoskepp finns en informationsdisk, en ljusglob samt diverse utställningar.
|
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Orglar
I Lunds domkyrka finns fem stycken orglar.
Den största är läktarorgeln som byggdes 1932-1934 av det danska företaget Marcussen & Søn. Läktarorgeln har 102 stämmor fördelat på fyra manualer och pedal. Tillsammans blir detta 7 074 pipor. 1992 renoverades den av samma firma.
Den minsta orgeln finns i det astronomiska uret. Den spelar In dulci jubilo dagligen.
De tre andra orglarna finns i kryptan, dopkapellet och koret.
Statyer
Prästen och predikanten Henric Schartau står staty vid Lunds domkyrka. Statyn, gjord av Peter Linde, var en gåva till domkyrkorådet som togs emot av Christina Odenberg och avtäcktes i slutet av oktober 2003 av K G Hammar. Planerna på en staty hade dock funnits under större delen av 1900-talet.
Funktioner
Förutom kyrkliga funktioner är domkyrkan även platsen för den högtidliga doktorspromotionen.
Domkyrkoarkitekter
Detta är en ofullständig lista över domkyrkoarkitekter.
- Carl Georg Brunius (1837-1859)
- Helgo Zettervall (1860-1902)
- Theodor Wåhlin (1902-42)
- Eiler Græbe (1944-67)
- Carl-Axel Acking (1970-77)
Litteratur
- Otto Rydbeck: Bidrag till Lunds domkyrkas byggnadshistoria (1915)
- Otto Rydbeck: Lunds domkyrkas byggnadshistoria (1923)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Lunds domkyrka
- Lunds domkyrka och domkyrkoförsamling
