Clas Alströmer
Från Rilpedia
Clas Alströmer, född 1736 i Alingsås, död 1794, friherre, industriman och mecenat, son till Jonas Alströmer.
Han studerade i Uppsala naturalhistoria, kemi och ekonomi under Linné, Valerius och Berch och fick redan, vid 18 års ålder överta lanthushållningen vid familjens egendomar Berga och Nolhaga samt arrendegården Höjentorp med schäferier. I syfte att studera den spanska ullkulturen reste han 1760 till Spanien och besökte på hemvägen Italien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och England. Han återkom 1764 till Sverige. Där blev han redan 1761 blivit utnämnd till kommissarie i Kommerskollegium, med uppgift att ansvara för tillsynen av den svenska schäferistaten. Sedan denna syssla 1765 indragits, kvarstannade Alströmer likväl några år i Stockholm och höll 1770 såsom preses i Vetenskapsakademien sitt berömda tal Om den finulliga fårracen, vilket översattes på flera europeiska språk. Under sin resa hade han gjort många viktiga anteckningar över främmande länders lantbruk och industri, vilka han dock till största delen aldrig hann utarbeta. Därjämte hade han samlat en stor mängd naturalster för museet i Alingsås och till Linné sänt betydande samlingar av örter, fiskar, snäckor m.m. Av tacksamhet därför gav Linné ett sydamerikanskt växtsläkte namnet Alstroemeria.
År 1770 flyttade Alströmer till Göteborg, där han ingick bolag med sin svärfar, den rike köpmannen Niclas Sahlgren, direktör vid Ostindiska kompaniet, och utvecklade en betydande verksamhet. Utom det att de skötte ett bland de största handelskontoren i riket samt de bergverk och lantegendomar, som tillhörde bolaget, främjade de frikostigt åt allmännyttiga och vetenskapliga företag. Den så kallade alströmerska vägen vid sjön Aspen, mellan Alingsås och Göteborg, är ett minne av Alströmers verksamhet. Alströmer satsade även stora summor på att från utlandet införskriva jordbruksredskap, modeller, boskap och nyttiga växter samt understödde svenska vetenskapsmän, såsom Torbern Bergman, Adam Afzelius, Carl Peter Thunberg m.fl.
På sitt gods Gåsevadholm i Halland anlade han ett betydligt naturaliekabinett, och han byggde även upp ett kabinett av fysikaliska instrument och modeller jämte ett betydande bibliotek. Efter svärfaderns död blev brodern Patrick Alströmer hans bolagsman, men bolaget måste sedermera upplösas till följd av en misslyckad handelsexpedition till Förenta staterna. År 1785 flyttade Alströmer till Gåsevadholm, där tillbringade sin sista tid. Han utnämndes 1770 först till assessor i Kommerskollegium, sedan till protokollssekreterare i Justitierevisionen, men fick redan kansliråds avsked. Han blev 1768 ledamot av Vetenskapsakademien och upphöjdes i friherrligt stånd.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).