Carl Persson (jurist)

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Det här är en artikel om juristen Carl Persson. För fler biografiska artiklar om personer med samma namn, se Carl Persson

Carl Johan Gunnar Persson, född 14 december 1919 i Kvidinge, svensk jurist och ämbetsman. Han var rikspolischef 1964-78 och landshövding.

Biografi

Carl Persson var son till kapten C. Johan Persson och Anni Vallin. Han tog jur.kand. vid Lunds universitet 1942, och hade därefter tingtjänstgöring. 1945 blev Persson fiskal vid hovrätten över Skåne och Blekinge, och tre år senare tingssekreterare vid Södra Åsbo och Bjäre domsaga. 1951 blev han assessor.

1949-1952 var Person notarie och sekreterare vid andra lagutskottet vid Sveriges riksdag. Därefter värvades han till regeringskansliet, där han blev sakkunnig vid justitiedepartementet (1954) och inrikesdepartementet (1954). 1955 blev han lagbyråchef vid inrikesdepartementet, och 1957 rättsavdelningschef. 1958 utsågs Persson till statssekreterare.

Han var rikspolischef 1964-78, landshövding i Hallands län 1978-79 och i Göteborgs och Bohus län 1979-80. Han var även chef för Interpol 1976-80.

Carl Persson blev rikspolischef mitt under tiden då Stig Wennerström avslöjades som spion, och under Geijeraffären och IB-affären. Perssons största insats, enligt säpochefen P.G. Vinge, var att han var ordförande för den polisberedning som ledde till att polisen förstatligades. Som rikspolischef var han enligt samma källa kraftfull och ett språkrör som skaffade polisen vad den behövde i tekniska resurser för att modernisera organisationens arbete.^[1]

Från 1943 var Persson gift med Kerstin Holmdahl, dotter till överläkare Carl Holmdahl och Ida Björck.

Bibliografi

Persson har skrivit ett flertal böcker, den mest kända är memoarerna:

• Carl Persson i samarbete med Anders Sundelin: Utan omsvep : ett liv i maktens centrum, Norstedts Förlag, Stockholm 1990. ISBN 91-1-893462-5.  Även i ny utgåva år 1991, med ISBN 91-1-919101-4.

Se även

Informationsbyrån

Bordellhärvan

Geijeraffären

Källor

• Vem är det 1961

Referenser

1. ↑ P.G. Vinge, Säpochef 1962-1970, Stockholm 1988, s.103 ff