Schutzstaffeln

Från Rilpedia

Version från den 16 april 2009 kl. 11.10 av Wvs (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Uppslagsordet SS leder hit. För andra betydelser, se SS (olika betydelser).
Emblem för SS

 Schutzstaffel (info) (plural Schutzstaffeln) eller förkortat SS eller Runic "SS", tyska skyddskårer, var en paramilitär kamporganisation med elitpersonal tillhörande Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP).

Innehåll

SS bildande och uppgift

Föregångarorganisationen till SS var Stoßtrupp Adolf Hitler, en grupp som skapades 1923 av personal ur SA för att fungera som Adolf Hitlers personliga livvakt. Ur denna bildades på uppdrag av Hitler 1925 en ny enhet som snabbt byggdes ut och bredde ut sig över hela Tyskland och som i november samma år fick namnet Schutzstaffel. Organisationens uppgift blev till en början att skydda partiets möten från våld och och senare även att bekämpa nazisternas motståndare i Tyskland, liksom senare under andra världskriget även i de ockuperade länderna och kom därvid att behärska hela det statliga polisväsendet, särskilt den hemliga säkerhetspolisen Gestapo.

Organisationen

Den 6 januari 1929 utnämnde Hitler Heinrich Himmler till chef för SS, som då hade en personalstyrka på 280 man. Med Hitlers samtycke utökade Himmler SS till att vid slutet av 1932 omfatta 52 000 man. Efter ytterligare år, och efter det nazistiska maktövertagandet av Tyskland år 1933, hade personalstyrkan ökat till 300 000 man. Fram till Hitlers inträde i den tyska riksregeringen finansierades SS av privata medel och en stor del av personalen arbetade ideellt. 1933 började en viss finansiering genom inrikesministeriet införas och delar av SS och SA personal anställdes som extrapoliser "Hilfspolizei". Efterhand som nya poltiska fängelser skapades och bevakningen av dessa övertogs av SS-Totenkopf enheter så övertog inrikesministeriet avlöning och finansiering av dessa enheter, som växte fram i hela Tyskland.

Utvecklingen

På nationell nivå (det fanns ingen tysk rikspolis) organiserade man också halvmilitära kasernerade enheter inom SS att användas inom Tyskland mot organiserat politiskt motstånd SS-Verfügungstruppe. Dessa enheter finansierades också av inrikesministeriet och förutsågs underställas försvarsmakten i krigstid. Livvaktsenheten SS-Leibstandarte AH arbetade alltjämt med livvaktsskydd åt diktatorn.

Efterhand större ekonomiska resurser stod till förfogande och regimens anseende växte så utvidgades SS enheterna, såväl de kasernerade som de ideella.

Krigsutbrottet

Vid krigsutbrottet underställdes fyra SS regementen försvarsmakten och finansieringen övertogs av denna. I senare skeden utvidgades dessa till divisioner. Ur de ideella SS enheternas led rekryterades såväl SS-vaktförband för koncentrationsläger som andra polisliknande enheter för användning i på ockuperat territorium. Småningom utvidgades även dessa i takt med krigets ökade krav. SS byggde upp en omfattande stödproduktionsorganisation för sina enheter av samma dignitet som en försvarsgren inom försvarsmakten. Många polisbefäl och poliser anmälde sig till SS och kom efterhand att dominera polisorganisationerna i Tyskland i så stor utsträckning att hela polisväsendet slutligen övertogs av SS organisationen, även om huvuddelen av poliserna inte var SS-män i strikt bemärkelse.

Uniformering initialt

SS Division Totenkopf.png

Före 1932 hade SS likadana uniformer som SA, med undantag för en svart slips och en svart skärmmössa med en dödskallesymbol. Det fanns även en särskild enhet inom SS med namnet Totenkopf (dödskalle) samt dessutom SS-Totenkopfförband (SS-TV) vilka bland annat ålades bevakning och administration av koncentrationslägren. Senare infördes en svart uniform av modernt snitt designad av Hugo Boss[1], och slutligen, strax före krigsutbrottet 1939, en fältgrå uniform.

SS-emblemet med två stiliserade Sig-runor skapades av Walter Heck och den kom att pryda allt från personliga tillhörigheter till flaggor, standarer, kragspeglar och hjälmar. Den tyska allmänheten lär ha beundrat disciplinen inom SS, särskilt i jämförelse med stormtrupperna SA som inte sällan ägnade sig åt slumpmässigt våld. Mottot för SS var "Min ära heter trohet" (Meine Ehre heißt Treue).

Heinrich Himmler, tillsammans med sin närmaste man - Reinhard Heydrich, konsoliderade den maktställning SS efter hand tillskansade sig inom det nazistiska partiet och senare staten. 1931 gavs Heydrich i uppdrag av Himmler att bygga upp en säkerhetstjänst (Sicherheitsdienst, SD) inom själva SS. År 1936 hade SS även tagit kontrollen över den hemliga säkerhetspolisen Gestapo.

SS utveckling under kriget

Vid andra världskrigets utbrott 1939 steg antalet medlemmar i SS till 250 000. Vidare grundades Waffen-SS i december 1940 för att delta i krigshandlingar sida vid sida med den reguljära krigsmakten (Wehrmacht). SS utvecklades under kriget till en effektiv och dödlig resurs med många avdelningar, baland annat inom områden som genetik. I Sovjetunionen lade man exempelvis beslag på landets genbank för växter, vilken fördes från Ukraina till Tredje riket av Heinz Brücher. Under SS storhetstid kunde organisationens blotta namn och dess fruktade rykte om effektivt och brutalt våld skrämma vem som helst. Hitler gav SS kontrollen över samtliga koncentrationsläger och gav även organisationen befogenhet att kontrollera övriga statsorgans maktutövande i alla de länder som ockuperades av tyskarna.

Efter kriget

Mot slutet av kriget begav sig en grupp före detta SS-officerare till Argentina där de organiserade ett hemligt nätverk för de nazister som skulle komma att fly från det besegrade väldet i Europa. Nätverket fick namnet ODESSA (en akronym för Organisation der ehemaligen SS-Angehörigen) och hade tentakler i Tyskland, Schweiz, Italien och Vatikanstaten samt med operativ bas i Buenos Aires. ODESSA hjälpte Adolf Eichmann, Josef Mengele, Erich Priebke och många andra krigsförbrytare att finna fristad i Latinamerika.

Den 30 september 1946 förklarade krigsförbrytardomstolen i Nürnberg i sitt domslut, att hela SS var en kriminell organisation. Förklaringen underströks av uttalandet "SS användes för brottsliga syften, innefattande förföljelse och utrotning av judar, brutalitet och mord i koncentrationslägren, excesser i förvaltningen av ockuperade områden, verkställandet av slavarbetsprogrammet, samt den undermåliga behandlingen av och morden på krigsfångar." (IMT, 1946, vol. XXII, s. 516)

Krigsförbrytardomstolen fortsatte med att förklara att misstanke om krigsförbrytelser bör åvila alla personer som "officiellt antagits som medlemmar i SS...personer som blev eller förblev medlemmar av organisationen med vetskap om att den användes för utförandet av gärningar som förklarats brottsliga i Artikel 6 i "London War Crimes Charter" (IMT, 1947-1949, vol. XXII, s. 517).

Tjänstegrader

Inom parentes anges motsvarande grader i den nazityska armén (Wehrmacht).

Reichsführer-SS (chef för SS)

Referenser

  1. ↑ ”Clothier Made Nazi Uniforms”. Los Angeles Times 15 augusti 1997.

Fördjupningslitteratur

  • Ailsby, Christopher, SS: Tredje rikets bödlar. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek 2008. ISBN 978-91-85789-08-5
  • Knopp, Guido, SS: ondskans mäktiga redskap. Lund: Historiska media 2004. ISBN 91-85057-33-9
  • Kogon, Eugen, SS-staten: de tyska koncentrationslägrens system. Stockholm: Svensk militärhistoriskt bibliotek i samarbete med Bergh 2002. ISBN 91-974384-2-1
  • SS. Time-Life Books. Höganäs: Bokorama 1991. ISBN 91-7024-873-7
  • Williamson, Gordon, The SS: Hitler's instrument of terror. London: Sidgwick & Jackson 1995. ISBN 0-283-06280-0

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Schutzstaffeln"
Personliga verktyg