Från Rilpedia

Sverige önskade vara neutralt under andra världskriget. Trots detta försökte Tyskland att rekrytera svenskar att bli soldater i tysk uniform, något som i stort sett stoppades av den svenska regeringen. Mellan 130 och 300 svenska medborgare kom ändå att tjänstgöra i det tyska Waffen-SS genom att ta sig över till det ockuperade Norge eller Danmark, alternativt Finland och anmäla sig vid de värvningskontor för Waffen-SS som fanns där[1]. Det råder osäkerhet kring det exakta antalet svenska SS-soldater. I Gottlob Bergers, värvningsansvarig i SS, opublicerade biografi uppger han antalet SS-svenskar till 315. ^{[källa behövs]}

Innehåll 1 Bakgrund 2 Tjänstgöring 3 Se även 4 Litteratur

Bakgrund

Att svenskar tjänstgjorde i Waffen-SS stämde väl in i SS-ideologin då svenskar inte bara ansågs vara arier utan även tillhöra den högsta kasten i denna ras. De ansågs alltså vara germaner. Därmed var svenskar mycket välkomna att delta i kampen mot bolsjevismen.

De svenska frivilliga var till stor del organiserade nationalsocialister, huvudsakligen inom partiet Svensk socialistisk samling (SSS). Andra betydelsefulla faktorer var att många hade tysk bakgrund: en tysk far/mor eller andra band till Tyskland. Andra var nazistsympatisörer eller helt enkelt äventyrare med antikommunistisk inställning.

Tjänstgöring

Svenskarna tjänstgjorde huvudsakligen i SS-divisionerna 5. SS-Panzer-Division Wiking samt 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland vilka båda även innehöll norska och danska frivilliga. Båda enheterna stred på östfronten mot Sovjetunionen. Svenskar deltog i några av andra världskrigets största och blodigaste strider på östfronten, bland annat i Ukraina 1942-44 (exempelvis i Korsun-Tjerkassy-fickan där åtminstone en svensk stupade), i Baltikum 1944 samt under slutstriden i Berlin 1945. Den siste svensken som stupade under kriget var Ragnar Johansson från Skövde som stupade första maj. Svenskar tjänstgjorde även i SS-divisionerna "Leibstandarte Adolf Hitler, "Das Reich", 3. SS-Panzer-Division Totenkopf "Nord" och 10. SS-Panzer-Division Frundsberg, "Hitlerjugend". Ett tjugotal tjänstgjorde i andra tyska formationer än SS, det vill säga i Heer (den reguljära tyska armén), Luftwaffe (tyska flygvapnet) och Organisation Todt (OT), som var en militär byggorganisation.

Cirka 40 svenskar stupade i strid och cirka tio stycken fick officersutbildning vid Waffen-SS officersskola Bad Tölz i Oberbayern.

Det sattes formellt aldrig upp någon svensk enhet inom Waffen-SS (som var fallet med de flesta andra nationaliteter). För detta var antalet svenska frivilliga för litet. Dock fanns en liten informell svensk enhet; 4. plutonen i 3. spaningskompaniet inom AA11, det vill säga 11. SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordlands pansarspaningsbataljon. Inom AA11 kom totalt 28 svenska medborgare att tjänstgöra. Därtill var fem svenska SS-krigskorrespondenter tidvis i AA11, liksom 18 estlandssvenskar (estniska medborgare). Eftersom de flesta svenskar och estlandssvenskar hamnade i 4. plutonen i 3. spaningskompaniet fick plutonen det inofficiella namnet Schwedenzug, dvs. "svenska plutonen".

Endast ett fåtal före detta svenskar i Waffen-SS har kunnat kopplas samman med utförandet av krigsförbrytelser, men flera bevittnade med säkerhet olika tyska (och sovjetiska) förbrytelser. Bevisen för att svenska SS-soldater bevittnade mord på exempelvis judar är inte minst deras egna ord i olika förhör under och just efter kriget. Några svenska SS-veteraner har också på senare tid berättat om tyska mord på civila etc.Dessa utfördes sällan av waffen ss utan i stället av andra ss grupperingar.

Se även

• Folke Nystrand
• Hans-Gösta Pehrsson
• Erik Wallin
• Stig Cederholm

Litteratur

• Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart: Svenskar i krig 1914-1945 (2005)
• Poller, Herbert: SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland" (2007)
• Schön, Bosse: "Hitlers Svenska soldater" (2005) ISBN 91-85011-11-8

Extern länk

• Swedish Volunteers in the German Wehrmacht in WWII http://www.feldgrau.com/articles.php?ID=58