Estoniakatastrofen

Från Rilpedia

Version från den 13 maj 2009 kl. 07.35 av MagnusA (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Fil:Estonia ferry.jpg
Flag of Estonia.svg 1980-1990: MS Viking Sally
1990-1991: MS Silja Star
1991-1993: MS Wasa King
1993-1994: MS Estonia
Klass
Typ Bil- och passagerarfartyg, typ RO-RO
Fartygsnummer IMO 7921033
Historia
Beställd 11 september 1979 
Byggnadsvarv Jos L Meyer Werft, Papenburg, Tyskland
Sjösatt 26 april 1980 
Tagen i bruk 29 juni 1980 (Rederi Ab Sally)
februari 1993 (Estline)
Öde Sjönk den 28 september 1994
Tekniska data
Deplacement 15 566 ton
Längd 155,43 m
Bredd 24,21 m
Djupgående 5,55 m
Maskin 4 × MAN 8L 40/45-dieslar; 17 652 kW
Fart 21 knop
Passagerare 1 400
370 bilar 
Hytter 1 190 (eg bäddar)
Modell av M/S Estonia i Tallinns marinmuseum
 

Estoniakatastrofen kallas förlisningen av färjan och passagerarfartyget M/S Estonia den 28 september 1994. Fartyget gick under i mycket hårt väder under sin färd från estländska Tallinn till Stockholm. Ombord fanns 989 personer,[1] både passagerare och besättning, varav 852 förolyckades genom att frysa ihjäl eller drunkna.[1] Av dem var 551 svenskar[1]. Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten genom tiderna. Fartygskatastrofer i krigstid har dock medfört fler döda, exempelvis Wilhelm Gustloff i södra Östersjön, Tirpitz utanför Tromsö. Se även Scandinavian Star.

Innehåll

Olyckan

Färjan väntades anlända till Stockholm kl 09.30 CET den 28 september 1994, men 01.22 EET, då fartyget befann sig på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö, sände besättningen ut nödanropet Mayday. Bogvisiret hade lossnat, och vatten trängde in på bildäck. En stund senare hade fartyget en cirka 30–40 graders slagsida mot styrbord. Då fönster på högre däck krossades av vattentrycket var katastrofen ett faktum.

Drygt sju minuter efter det första nödanropet försvann all radiotrafik med M/S Estonia.[2] Första nödanropet sändes kl 01.21:55, andra nödanropet sändes kl 01.24:00 och sista meddelandet från Estonia sändes kl 01.29:39. Radiotelegrafist vid tillfället var den estniske sjömannen Andres Tammes som även omkom vid olyckan.

De fartyg som tog emot det första nödanropet var bilfärjorna Mariella och Silja Europa. Silja Europa var även det fartyg som kom att leda räddningsinsatsen. Utöver dessa två deltog även bilfärjorna Silja Symphony‚ Finnjet och Isabella samt flera lastfartyg i räddningsaktionen. Tallinks bilfärja Balanga Queen befann sig också i närheten av Estonia vid förlisningen, men fick dock order att gå direkt till Tallinn. Hon ankom olycksplatsen senare på dagen.

Totalt räddades 94 passagerare och 43 besättningsmedlemmar. Dessutom bärgades 95 döda kroppar. Bland de döda fanns sångaren och underhållaren Pierre Isacsson samt den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Pettersson.

Efter katastrofen lovade både den avgående svenske statsministern Carl Bildt och den tillträdande Ingvar Carlsson att man skulle göra allt som var möjligt för att bärga skeppet. Detta gjordes dock aldrig, eftersom etiska rådet rekommenderade att förlisningsplatsen skulle ses som en grav.

Under natten blåste det orkanvindar med 33 m/s och vågorna var 10 m höga

Gravfrid

Koordinater: 59°23′N 21°42′O / 59.383, 21.7

Förlisningen av fartyget Estonia ägde rum vid midnatt den 27 och 28 september 1994 på N 59°23′ E 21°42′, cirka 22 sjömil (40 km) med bäring 157° från finska Utö, där hon idag ligger på cirka 70-80 meters djup. Gravfrid har beslutats för platsen för vraket, för att hindra vrakplundring eller gravskändning genom dykning i området. Bestämmelserna styrs i en egen lag, nämligen Lag (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia, vilken förklarar dykningar i det skyddade området förbjudna. Brott mot dykförbudet kan ge böter och fängelse upp till två år. Undantagna är verksamhet på myndighets begäran, för att täcka över fartyget eller om de utförs för att bekämpa föroreningar eller skyddande av den marina miljön.

Konspirationsteorier

Katastrofen har gett upphov till ett antal mer eller mindre välunderbyggda konspirationsteorier som har det gemensamt att de hävdar att katastrofen inte var en olycka. En del hävdar att bogvisiret öppnades med vilja för att dumpa smuggelgods, andra att fartyget sänktes med sprängladdningar. Förespråkare för dessa teorier hävdar även att makthavarna känner till vad som verkligen hände, men att det döljs av någon anledning. Den tyska journalisten Jutta Rabe anser det bevisat att Estonia har utsatts för sprängning. Hon bygger sitt antagande på de metallurgiska analyser gjorda på en bit från Estonia som hon deltog i att bärga.

Teorier har framförts om sabotage på grund av transport av försvarsmaterial. En utredning visade att försvarsmaterial transporterats två gånger på M/S Estonia under september 1994. Försvarsmakten förnekade dock att något försvarsmaterial transporterats under den aktuella resan.

Enligt SSPA-konsortiet som avslutade sin rapport "The final reports of the research studies on the sinking sequence of MV Estonia" 2008, rekommenderar forskarna att en ny inspektion av MV Estonia genomförs och att man därvid bland annat vidtar dessa åtgärder:

  • Fartygsskrovet inspekteras
  • Bogrampen lyfts upp
  • Minst tre fönster tas upp

Filmatisering

En filmatisering av händelsen som heter Baltic Storm har gjorts som spekulerar i alternativa orsaker till olyckan. Filmen handlar om en ung journalist som undersöker olyckan, och inser att ryska attentatsmän ligger bakom dådet. Denne har nämligen fått reda på att regeringen döljer information om att färjorna används som hemliga transportmedel av högteknologiska komponenter från Ryssland som säljs till USA.

Den tyska journalisten Jutta Rabe gjorde vrakdykningar och spelade in en film. Vid undersökningen hade hon stöd av några av de anhöriga, som hade hopp om att de skulle få en bättre förklaring på olyckan än vad som framställts av haveriutredarna. Rabe berördes inte av 1995 års överenskommelse om skyddet av Estonia eftersom överenskommelsen endast undertecknats av Sverige, Finland, Estland, Lettland, Danmark, Ryssland och Storbritannien och alltså endast omfattar dessa länders medborgare.

Referenser

  1. ↑ 1,0 1,1 1,2 Styrelsen för psykologiskt försvar: Estoniasamlingen.se
  2. ↑ The Joint Accident Investigation Commission of Estonia, Finland and Sweden (1997): Final Report on the Capsizing on 28 September 1994 in the Baltic Sea of the Ro-ro Passenger Vessel MV Estonia; ISBN 951-53-1611-1, kap 7, tabell 7.3.

Se även

Litteratur och filmer

Böcker

  • Tysta Leken
  • Estonia - berättelsen om en tragedi
  • M/S Estonia (Utgiven av Estline)
  • Jag ville överleva
  • Därför överlevde jag Estoniakatastrofen
  • Estonia sprängdes

Filmer och dokumentärer

Externa länkar

Estonias mayday-anrop

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Estoniakatastrofen"
Personliga verktyg