Wilhelm Gustloff (fartyg)
Från Rilpedia
Wilhelm Gustloff, tyskt passagerarfartyg, byggt av Blohm & Voss, sjösatt den 5 maj 1937, förlist efter torpedering den 30 januari 1945. Räknat efter antalet människor som förolyckats ombord på ett enda fartyg är detta den största fartygskatastrofen i världshistorien, med bortåt 10 000 döda. Fartyget fick sitt namn efter den mördade nazistiska politikern Wilhelm Gustloff och tillhörde fritidsorganisationen Kraft durch Freude.
Innehåll |
Katastrofen
Strax efter nio på kvällen den 30 januari 1945 torpederades det tyska passagerarfartyget Wilhelm Gustloff vid Stolpmündebankarna i södra Östersjön av sovjetiska ubåten S 13. Fartyget hade samma dag avgått från Gotenhafen/Gadynia i Danzigområdet i en eskorterad konvoj bestående av två torpedbåtar och de mindre fartyget Hestia, som dock splittrades på grund av svår sjögång och nedisning på en av tropedbåtarna som måste vända mot hamn. Fartyget gick med släckta lanternor när ett radiomeddelande om möte med några tyska minsvepare som gick på kontrakurs i samma farled mottogs. Fartygets kapten beslutade att man under en kort stund skulle tända navigationsljusen för att underlätta mötet med minsveparna, något som skulle komma att visa sig vara ödesdigert. Ubåtschefen Aleksandr Marinesko trodde att fartyget var tyska passagerarfartyget Cap Arcona, varför han gav order om torpedattack. Man avlossade fyra torpeder varav tre träffade målet. Den första torpeden träffade manskapsmässen och dödade därmed nästan samtliga av dem som hade till uppgift att hantera fartygets räddningsutrustning. Läget förvärrades av att nödanropet utgick på fel radiokanal samt att tillskyndande fartyg inte kunde förtöja långsides med haveristen för att överföra skeppsbrutna, eftersom de människor som låg i vattnet då skulle ha blivit ihjälklämda. Över tusen räddades men det fanns inte kapacitet att rädda så många som var ombord.
Att så många passagerare var ombord, flerdubbelt antal tillåtna, berodde på krigssituationen, där ryska trupper var mycket nära och hemska historier om ryssarnas framfart fanns. Därför tog man med så många flyende civila man kunde få in. Fartyget var byggt som kryssningsfartyg och det fanns många allmänna utrymmen där folk kunde få plats förutom hytter mm. Häromåret fick Heinz Schön kontakt med inskeppningsofficeren som hade ansvar för att registrera alla som hade gått ombord på Gustloff. Han fick då veta att hon tagit ombord --inte 6 600 människor som tidigare antagits-- utan 10 582. Det skulle innebära att över 9000 människor omkom i Östersjön den mörka, kalla januarinatten.
Efterverkningar
Ubåtens befälhavare Marinesko fick efter kriget en av Sovjetunionens finaste utmärkelser, då han utnämndes till "Sovjetunionens hjälte".
I Tyskland har man inte talat mycket om denna och fler liknande katastrofer. Man räknar dem som en del av alla de dödade civila i kriget, något som varit för svårt att tala om. Först de senaste åren, t ex med en bok av Günter Grass har en öppning skett. Vraket av Wilhelm Gustloff vilar i dag på 47 meters djup i Östersjön. Vraket är belagt med dykförbud. Koordinater:
Se även
Litteratur
Claes-Göran Wetterholm: Dödens hav. Östersjön 1945. Prisma 2002.
Skönlitteratur
- Günter Grass: Im Krebsgang. Steidl Gerhard Verlag, 2002, ISBN 3-88243-800-2. På svenska Krabbans gång, översättning av Lars W. Freij, Bonnier 2003. ISBN 91-0-058076-7.
Novellen berättar historien om Wilhelm Gustloff i en blandning av fakta och fiktion; beskrivningen av förlisningen är dock mycket exakt och detaljerad.
- Tanja Dückers: Himmelskörper, Aufbau Verlag, 2003, ISBN 3-351-02963-2
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Wilhelm Gustloff (fartyg)
