Från Rilpedia

Olympiska sommarspelen 1936

Tyska laget under öppningscermonin vid OS i Berlin.
Deltagare  • Nationer  • Aktiva  • Kvinnor  • Män	49[1] 4066[1] 328 3738
Grenar	128 grenar i 19 sporter
Huvudarena	Berlins Olympiastadion
Öppningsceremoni	1 augusti 1936
Medverkande  • Spelen öppnades av  • Deltagarnas ed  • Funktionärernas ed  • Elden tändes av	Rikskansler Adolf Hitler Rudolf Ismayr - Fritz Schilgen
Avslutningsceremoni	16 augusti 1936

Olympiska sommarspelen 1936 var de elfte Olympiska sommarspelen och genomfördes i Berlin i Tyskland mellan den 1 augusti och den 16 augusti 1936. Tävlingarna sågs av ca 3,8 miljoner åskådare. Ett nytt deltagarrekord slogs med 3961 deltagare från 49 länder. Den mest framgångsrike idrottaren var den amerikanske friidrottaren Jesse Owens och den mest framgångsrika nationen var Tyskland. Bredvid den sportsliga betydelsen har spelen kommit att kännetecknas av nazisternas propaganda. Det var också i samband med dessa spel som man började föra facklan från Olympia i Grekland till OS-arrangören och invigningen.

Innehåll 1 Deltagare 2 De olympiska orterna 2.1 Boende 3 OS-facklan och OS-elden 4 Propagandan vid OS 1936 5 Att notera 6 Framstående idrottare och prestationer 7 Samtliga medaljörer 7.1 Basketboll 7.2 Boxning 7.3 Brottning 7.3.1 Grekisk-romersk stil 7.3.2 Fri stil 7.4 Cykel 7.5 Fotboll 7.6 Friidrott 7.6.1 Herrar 7.6.2 Damer 7.7 Fäktning 7.7.1 Herrar 7.7.2 Damer 7.8 Gymnastik 7.8.1 Herrar 7.8.2 Damer 7.9 Handboll 7.10 Hästpolo 7.11 Kanot 7.12 Landhockey 7.13 Modern femkamp 7.14 Ridning 7.15 Rodd 7.16 Segling 7.17 Simhopp 7.17.1 Herrar 7.17.2 Damer 7.18 Simning 7.18.1 Herrar 7.18.2 Damer 7.19 Skytte 7.20 Tyngdlyftning 7.21 Vattenpolo 8 Medaljfördelning 9 Externa länkar 10 Källor

Deltagare

Ett nytt deltagarrekord slogs med 49 deltagarländer. Afghanistan, Bermuda, Bolivia, Costa Rica och Liechtenstein var med för första gången. Från början var även Haiti anmält med en idrottare men avsade sedan sin tävlan.

De olympiska orterna

Centrum för de olympiska spelen var Berlins olympiaområde som då hette Reichssportfeld med huvudarenan Olympiastadion. Olymiastadion hade vid spelen plats för 100 000 åskådare. Man fördelade tävlingarna över Berlin och stadsdelarna Charlottenburg, Köpenick, Wilmersdorf och Spandau. Havelland i Brandenburg fick också tävlingar. I Olympiastadion hölls friidrottstävlingarna, handboll, fotboll (från semifinalerna) och ridsport. Invigningen och avslutningen ägde också rum här. Fotbollsturneringen förlades till Poststadion, Mommsenstadion och Hertha-BSC-Platz. Handbollen använde Polizeistadion och BSV-Platz.

Direkt bredvid Olympiastadion hölls sim- och vattenpolotävlingarna på simstadion.

I Deutschlandhalle med plats för 20 000 åskådare arrangerades tyngdlyftnings-, brottnings- och boxningstävlingarna. Landhockeyn arrangerades i Hockeystadion med plats för 20 000 åskådare. Fäktningen förlades till flera olika platser, Haus des Sports, Kuppelsall, Sportforum och på tennisplatserna. Basketturneringen ägde även den rum på Reichssportfelds tennisplatser. Ridtävlingarna ägde även de rum på olika håll: dreyssen på Maifeld på truppövningsplatsen i Döberitz, fälttävlan på Jagdrennbahn Ferbitz. Skyttetävlingarna ägde rum i Wannsee och Ruhleben. Velodromen Radstadion hade en 400 meter lång träbana och plats för 12 000 åskådare. Start och mål för cykeltävlingarna var AVUS Nordschleife. Cykeltävlingarna gick via AVUS Südschleife till Schildhorn, Heerstrasse, Staaken, Dallgow, Döberitz, Olympiabyn (Olympisches Dorf), Priort, Kartzow, Fahrland, Krampnitz, Gross-Glienicke, Karolinenhöhe, Heerstrasse och Schildhorn tillbaka till Südschleife. Gymnastiken ägde rum på Dietrich-Eckart-Freilichtbühne (idag Waldbühne). Hästpolo spelades på Maifeld. Golf- und Landclub Wannsee stod som arrangör för terränglöpningen i den moderna femkampen. I Grünau ägde rodd- och kanottävlingarna rum på en 2000 meter lång regattsträcka. 9000 åskådare kunde följa tävlingarna i Grünau. Segeltävlingarna arrangerades i Kiels Olympia-Hafen. Olympiabyn befann sig i Döberitz utanför Berlin.

Boende

IOK var inkvarterade på Hotel Adlon i centrala Berlin. Organisationskommittén bodde på Hardenbergstrasse i Charlottenburg. De kvinnliga idrottarna bodde på Deutsches Sportforum. En del av de manliga idrottarna bodde på Schloss Köpenick i Köpenick, polisofficersskolan och Dorotheenschule. De flesta manliga idrottarna bodde dock i Olympiabyn (Olympisches Dorf) i Döberitz väster om Berlin. Olympiabyn kom efter OS att användas av Wehrmacht och efter andra världskriget gjordes det om till en sovjetisk kasern. Olympiabyn står idag kvar men är mycket nersliten.

OS-facklan och OS-elden

OS-facklan skapades av Walter Lemcke och Peter Wolf. Kostnaderna stod Kruppkoncernen för. För första gången arrangerade man OS-eldens väg från Olympia i Grekland till OS-orten. Idén kom från Carl Diem. Eldens väg mot Berlin startade i Olympia 20 juli 1936 och gick via Aten, Delphi, Sofia (25 juli), Belgrad (27 juli), Budapest (28 juli), Wien (29 juli) och Prag (30 juli). 1 augusti klockan 11.42 nådde facklan Berlin. Den sista fackellöparen var friidrottaren Fritz Schilgen som även tände den olympiska elden vid invigningen. Elden fördes sedan till tävlingarna i Kiel och Grünau.

Propagandan vid OS 1936

Sommarolympiaden har även utmärkt sig för att nazisterna utnyttjade den till omfattande nazistisk propaganda. Man använde sig av den senaste massmediala tekniken och nådde ut i tidigare aldrig skådad omfattning. Man låg bland annat långt framme med TV-sändningar. Berlins Olympiastadion var ett prestigebygge och har blivit ett exempel på den totalitära arkitekturen som var typisk för Nazityskland. Langemarckhalle till minne av slaget vid Langemarck byggdes som en del av Olympiastadion. Spelen filmades av Leni Riefenstahl, den klassiska OS-filmen Olympia. Vid invigningen talade, förutom Hitler, bland andra även svensken Sven Hedin.

Att notera

• Före spelen uteslöt Internationella Olympiska Kommittén (IOK) den amerikanske ledamoten Ernest Lee Jahnke, son till en tysk immigrant, för att denna hade uppmanat idrottsmän att bojkotta spelen. Han ersattes av presidenten i USA:s olympiska kommitté Avery Brundage, som senare kom att bli IOK:s president.
• För första gången fördes den olympiska elden till den olympiska staden genom en stafettlöpning från startplatsen Olympia i Grekland.
• Den amerikanske sprintern Jesse Owens erövrade fyra guldmedaljer, 100 m, 200 m, längdhopp och 4 x 100 m.
• De tyska gymnasterna Konrad Frey och Alfred Schwarzmann hemförde vardera tre guld.
• Simmerskan Rie Mastenbroek, Nederländerna erövrade tre guldmedaljer och en silvermedalj.
• Den brittiske roddaren Jack Beresford rodde hem sin femte olympiska medalj – tredje guldet (guld i dubbel-sculler). Den första medaljen tog han 1920.
• Basket, handboll och kanot debuterade som olympiska sporter. Handbollen skulle inte dyka upp igen förrän 1972.
• Maratonloppet vanns av en koreansk löpare vid namn Sohn Kee-chung. Eftersom Japan hade annekterat Korea 1910 tvingades han tävla för Japan. Dessutom fick han ett japanskt namn, Kitei Son. Även bronsmedaljen erövrades av en korean – Nam Seung-yong. Vid invigningen av OS 1948 var det Sohn som bar Sydkoreas flagga och vid invigningen av OS 1988 i Söoul löpte samme Sohn in på stadion med den olympiska elden - ett stolt ögonblick för Sohn och hela Sydkorea.
• 13-åriga Marjorie Gestring, USA tog guld i svikthopp. Med en ålder av 13 år och 268 dagar är hon den yngsta kvinnliga guldmedaljören.
• Danmarks Inge Sørensen, brons på 200 bröstsim, blir den hittills yngsta kvinnliga OS-medaljören, 12 år och 24 dagar gammal.
• Turkiet fick sitt första OS-guld. Det var den grekisk-romerske brottaren Yasar Erkan som vann fjädervikten.
• Tyskland tog hem samtliga guldmedaljer inom ridsporten. En av de tyska hjältarna blev fälttävlansryttaren Konrad von Wagenheim. I terrängritten ramlade han av hästen och bröt nyckelbenet. För lagets skull (om han bryter mister Tyskland chansen på lagguld) ställde han upp i sista dagens hoppning. Även där föll han av hästen, sedan den vägrat vid ett hinder - men trots detta fortsatte han och hjälpte sitt lag till guld.
• Italien blev olympiska mästare i fotboll, man vann finalen över Österrike på Berlins olympiastadion. 70 år senare återvände "gli azzuri" och blev världsmästare på samma arena. Enda lag som klarat av denna bedrift.

Framstående idrottare och prestationer

De mest framgångsrika deltagarna
Rang	Idrottare	Land	Idrott				Totalt
1	Konrad Frey	Tyskland	Gymnastik	3	1	2	6
2	Alfred Schwarzmann	Tyskland	Gymnastik	3	0	2	5
3	Jesse Owens	USA	Friidrott	4	0	0	4
4	Hendrika Mastenbroek	Mall:Landsdata Nederländerna Nederländerna	Simning	3	1	0	4
5	Robert Charpentier	Mall:Landsdata Frankrike Frankrike	Cykel	3	0	0	3

Samtliga medaljörer

Basketboll

• 1 Mall:Landsdata USA USA
• 2 Kanada
• 3 Mall:Landsdata Mexiko Mexiko

Boxning

• • Flugvikt
• 1 Willy Kaiser, Tyskland
• 2 Gavino Matta, Italien
• 3 Louis Lauria, USA
  • Bantamvikt
• 1 Ulderico Sergo, Italien
• 2 Jack Wilson, USA
• 3 Fidel Ortiz, Mexiko
  • Fjädervikt
• 1 Oscar Casanovas, Argentina
• 2 Charles Catterall, Sydafrika
• 3 Josef Miner, Tyskland
  • Lättvikt
• 1 Imre Harangi, Ungern
• 2 Nikolai Stepulov, Estland
• 3 Erik Ågren, Sverige
  • Weltervikt
• 1 Sten Suvio, Finland
• 2 Michael Murach, Tyskland
• 3 Gerhard Petersen, Danmark
  • Mellanvikt
• 1 Jean Despeaux, Frankrike
• 2 Henry Tiller, Norge
• 3 Raúl Villareal, Argentina
  • Lätt tungvikt
• 1 Roger Michelot, Frankrike
• 2 Richard Vogt, Tyskland
• 3 Francisco Risiglione, Argentina
  • Tungvikt
• 1 Herbert Runge, Tyskland
• 2 Guillermo Lovell, Argentina
• 3 Erling Nilsen, Norge

Brottning

Grekisk-romersk stil

• • Bantamvikt
• 1 Marton Lörincz, Ungern
• 2 Egon Svensson, Sverige
• 3 Jakob Brendel, Tyskland
  • Fjädervikt
• 1 Yasar Erkan, Turkiet
• 2 Aarne Reini, Finland
• 3 Einar Karlsson, Sverige
  • Lättvikt
• 1 Lauri Koskela, Finland
• 2 Josef Herda, Tjeckoslovakien
• 3 Voldemar Väli, Estland
  • Weltervikt
• 1 Rudolf Svedberg, Sverige
• 2 Fritz Schäfer, Tyskland
• 3 Eino Virtanen, Finland
  • Mellanvikt
• 1 Ivar Johansson, Sverige
• 2 Ludwig Schweikert, Tyskland
• 3 József Palotás, Ungern
  • Lätt tungvikt
• 1 Axel Cadier, Sverige
• 2 Edvin Bietags, Lettland
• 3 August Neo, Estland
  • Tungvikt
• 1 Kristjan Palusalu, Estland
• 2 John Nyman, Sverige
• 3 Kurt Hornfischer, Tyskland

Fri stil

• • Bantamvikt
• 1 Ödön Zombori, Ungern
• 2 Ross Flood, USA
• 3 Johannes Herbert, Tyskland
  • Fjädervikt
• 1 Kustaa Pihlajamäki, Finland
• 2 Francis Millard, USA
• 3 Gösta Frändfors, Sverige
  • Lättvikt
• 1 Károly Kárpáti, Ungern
• 2 Wolfgang Efrl, Tyskland
• 3 Hermanni Pihlajamäki, Finland
  • Weltervikt
• 1 Frank Lewis, USA
• 2 Ture Andersson, Sverige
• 3 Joseph Schleimer, Kanada
  • Mellanvikt
• 1 Emile Poilvé, Frankrike
• 2 Richard Voliva, USA
• 3 Ahmet Kirecci, Turkiet
  • Lätt tungvikt
• 1 Knut Fridell, Sverige
• 2 August Neo, Estland
• 3 Erich Siebert, Tyskland
  • Tungvikt
• 1 Kristjan Palusalu, Estland
• 2 Josef Klapuch, Tjeckoslovakien
• 3 Hjalmar Nyström, Finland

Cykel

• • Landsvägslopp, individuellt
• 1 Robert Charpentier, Frankrike
• 2 Guy Lapébie, Frankrike
• 3 Ernst Nievergelt, Schweiz
  • Landsvägslopp, lag
• 1 Frankrike
• 2 Schweiz
• 3 Belgien
  • 1 000 m tempolopp
• 1 Toni Merkens, Tyskland
• 2 Arie van Vliet, Nederländerna
• 3 Louis Chaillot, Frankrike
  • 1 000 m sprint
• 1 Arie van Vliet, Nederländerna
• 2 Pierre Georget, Frankrike
• 3 Rudolf Karsch, Tyskland
  • 2 000 m tandem
• 1 Ernst Ibbe & Carly Lorenz, Tyskland
• 2 Bernhardus Leene & Hendrik Ooms, Nederländerna
• 3 Pierre Georget & Georges Maton, Frankrike
  • 4 000 m förföljelselopp
• 1 Frankrike
• 2 Italien
• 3 Storbritannien

Fotboll

• 1 Italien
• 2 Österrike
• 3 Norge

Friidrott

Herrar

• • 100 m
• 1 Jesse Owens, USA – 10,3
• 2 Ralph Metcalfe, USA – 10,4
• 3 Martinus Osendarp, Nederländerna – 10,5
  • 200 m
• 1 Jesse Owens, USA – 20,7
• 2 Matthew Robinson, USA – 21,1
• 3 Martinus Osendarp, Nederländerna – 21,3
  • 400 m
• 1 Archie Williams, USA – 46,5
• 2 Arthur Brown, Storbritannien – 46,7
• 3 James LuValle, USA – 46,8
  • 800 m
• 1 John Woodruff, USA – 1.52,9
• 2 Mario Lanzi, Italien – 1.53,3
• 3 Philip Edwards, Kanada – 1.53,6
  • 1 500 m
• 1 Jack Lovelock, Nya Zeeland – 3.47,8
• 2 Glenn Cunningham, USA – 3.48,4
• 3 Luigi Beccali, Italien – 3.49,2
  • 5 000 m
• 1 Gunnar Höckert, Finland – 14.22,2
• 2 Lauri Lehtonen, Finland – 14.25,8
• 3 Henry Jonsson (Kälarne), Sverige – 14.29,0
  • 10 000 m
• 1 Ilmari Salminen, Finland – 30.15,4
• 2 Arvo Askola, Finland – 30.15,6
• 3 Volmari Iso-Hollo, Finland – 30.20,2
  • Maraton
• 1 Kitei Son, Japan – 2:29.19
• 2 Ernest Harper, Storbritannien – 2:31.23
• 3 Shoryu Nan, Japan – 2:31.42
  • Häck 110 m
• 1 Forrest Towns, USA – 14,2
• 2 Donald Finlay, Storbritannien – 14,4
• 3 Frederick Pollard, USA – 14,4
  • Häck 400 m
• 1 Glenn Hardin, USA – 52,4
• 2 John Loaring, Kanada – 52,7
• 3 Miguel White, Filippinerna – 52,8
  • 3 000 m hinder
• 1 Volmari Iso-Hollo, Finland – 9.03,8
• 2 Kaarlo Tuominen, Finland – 9.06,8
• 3 Alfred Dompert, Tyskland – 9.07,2
  • 4 x 100 m
• 1 USA - 39,8 (Ralph Metcalfe, Frank Wykoff, Jesse Owens & Foy Draper)
• 2 Italien – 41,1 (Gianni Caldana, Tullio Gonnelli, Orazio Mariani & Elio Ragni)
• 3 Tyskland – 41,2 (Erwin Gillmeister, Erich Borchmeyer, Gerd Hornberger & Wilhelm Leichum)
  • 4 x 400 m
• 1 Storbritannien – 3.09,0 (Frederick Wolf, William Roberts, Godfrey Rampling & Arthur Brown)
• 2 USA – 3.11,0 (Harold Cagle, Edward O’Brien, Robert Young & Robert Fitch)
• 3 Tyskland – 3.11,8 (Friedrich von Stülpnagel, Helmut Hamann, Harry Voigt & Rudolf Harbig)
  • Gång 50 km
• 1 Harold Whitlock, Storbritannien – 4:30.41
• 2 Arthur Schwab, Schweiz – 4:32.09
• 3 Adalbert Bubenko, Lettland – 4:32.42
  • Längdhopp
• 1 Jesse Owens, USA – 8,06
• 2 Ludwig ”Luz” Long, Tyskland – 7,87
• 3 Naoto Tajima, Japan – 7,74
  • Höjdhopp
• 1 Cornelius Johnson, USA – 2,03
• 2 David Albritton, USA – 2,00
• 3 Delos Thurber, USA – 2,00
  • Trestegshopp
• 1 Naoto Tajima, Japan – 16,00
• 2 Masao Harada, Japan – 15,66
• 3 John Metcalfe, Australien – 15,50
  • Stavhopp
• 1 Earle Meadows, USA – 4,35
• 2 Shuhei Nishida, Japan – 4,25
• 3 Sueo Oe, Japan – 4,25
  • Spjutkastning
• 1 Gerhard Stöck, Tyskland – 71,84
• 2 Yrjö Nikkanen, Finland – 70,77
• 3 Kalervo Toivanen, Finland – 70,72
  • Diskuskastning
• 1 Kenneth Carpenter, USA – 50,48
• 2 Gordon Dunn, USA – 49,36
• 3 Giorgio Oberweger, Italien – 49,23
  • Kulstötning
• 1 Hans Woellke, Tyskland – 16,20
• 2 Sulo Bärlund, Finland – 16,12
• 3 Gerhard Stöck, Tyskland – 15,66
  • Släggkastning
• 1 Karl Hein, Tyskland – 56,49
• 2 Erwin Blask, Tyskland – 55,04
• 3 Fred Warngård, Sverige – 54,83
  • Tiokamp
• 1 Glenn Morris, USA – 7 900
• 2 Robert Clark, USA - 7 601
• 3 Jack Parker, USA – 7 275

Damer

• • 100 m
• 1 Helen Stephens, USA – 11,5
• 2 Stanisława Walasiewicz, Polen – 11,7
• 3 Käthe Krauss, Tyskland – 11,9
  • 80 m häck
• 1 Trebisonda Valla, Italien – 11,7
• 2 Anny Steuer, Tyskland – 11,7
• 3 Elizabeth Taylor, Kanada – 11,7
  • 4 x 100 m
• 1 USA – 46,0 (Harriett Bland, Annette Rogers, Elizabeth Robinson & Helen Stephens)
• 2 Storbritannien – 47,6 (Eileen Hiscock, Violet Olney, Audrey Brown & Barbara Burke)
• 3 Kanada – 47,8 (Dorothy Brookshaw, Mildred Dolson, Hilda Cameron & Aileen Meagher)
  • Höjdhopp
• 1 Ibolya Csak, Ungern – 1,60
• 2 Dorothy Odam, Storbritannien – 1,60
• 3 Elfriede Kaun, Tyskland – 1,60
  • Spjutkastning
• 1 Tilly Fleischer, Tyskland – 45,18
• 2 Luise Krüger, Tyskland – 43,29
• 3 Maria Kwasniewska, Polen – 41,80
  • Diskuskastning
• 1 Gisela Mauermayer, Tyskland – 47,63
• 2 Jadwiga Wajsówna, Polen – 46,22
• 3 Paula Mollenhauer, Tyskland – 39,80

Fäktning

Herrar

Mikael Munk - Sverige Christer Carlander - Sverige Anders Kuln - Sverige

Damer

• • Florett
• 1 Ilona Elek, Ungern
• 2 Helene Mayer, Tyskland
• 3 Ellen Preis, Österrike

Gymnastik

Herrar

• • Tolvkamp, individuellt
• 1 Alfred Schwarzmann, Tyskland
• 2 Eugen Mack, Schweiz
• 3 Konrad Frey, Tyskland
  • Tolvkamp, lag
• 1 Tyskland
• 2 Schweiz
• 3 Finland
  • Bygelhäst
• 1 Konrad Frey, Tyskland
• 2 Eugen Mack, Schweiz
• 3 Albert Bachmann, Schweiz
  • Hopp
• 1 Alfred Schwarzmann, Tyskland
• 2 Eugen Mack, Schweiz
• 3 Matthias Volz, Tyskland
  • Räck
• 1 Aleksanteri Saarvala, Finland
• 2 Konrad Frey, Tyskland
• 3 Alfred Schwarzmann, Tyskland
  • Barr
• 1 Konrad Frey, Tyskland
• 2 Michael Reusch, Schweiz
• 3 Alfred Schwarzmann, Tyskland
  • Ringar
• 1 Alois Hudec, Tjeckoslovakien
• 2 Leon Štukelj, Jugoslavien
• 3 Matthias Volz, Tyskland
  • Fristående
• 1 Georges Miez, Schweiz
• 2 Josef Walter, Schweiz
• 3 Konrad Frey, Tyskland
• 3 Eugen Mack, Schweiz

Damer

• • Trupptävling
• 1 Tyskland
• 2 Tjeckoslovakien
• 3 Ungern

Handboll

• 1 Tyskland
• 2 Österrike
• 3 Schweiz

Hästpolo

• 1 Argentina
• 2 Storbritannien
• 3 Mexiko

Kanot

• • K1, 1 000 m
• 1 Gregor Hradetzky, Österrike
• 2 Helmut Cämmerer, Tyskland
• 3 Jakob Kraaier, Nederländerna
  • K1, 10 000 m
• 1 Ernst Krebs, Tyskland
• 2 Fritz Landertinger, Österrike
• 3 Ernest Riedel, USA
  • K2, 1 000 m
• 1 Adolf Kainz & Alfons Dorfner, Österrike
• 2 Ewald Tilker & Fritz Bondroit, Tyskland
• 3 Nicolas Tates & Willem van der Kroft, Nederländerna
  • K2, 10 000 m
• 1 Paul Wevers & Ludwig Landen, Tyskland
• 2 Viktor Kalisch & Karl Steinhuber, Österrike
• 3 Tage Fahlborg & Helge Larsson, Sverige
  • C1, 1 000 m
• 1 Francis Amyot, Kanada
• 2 Bohuslav Karlik, Tjeckoslovakien
• 3 Erich Koschik, Tyskland
  • C2, 1 000 m
• 1 Jan Brzák & Vladimír Syrovátka, Tjeckoslovakien
• 2 Rupert Weinstabl & Karl Proisl, Österrike
• 3 Frank Saker & Harvey Charters, Kanada

C2, 10 000 m

• 1 Václav Mottl & Zdenĕk Škrdlant, Tjeckoslovakien
• 2 Frank Saker & Harvey Charters, Kanada
• 3 Rupert Weinstabl & Karl Proisl, Österrike
  • Faltbåt, enmans, 10 000 m
• 1 Gregor Hradetzky, Österrike
• 2 Henri Eberhardt, Frankrike
• 3 Xaver Hörmann, Tyskland
  • Faltbåt, tvåmans, 10 000 m
• 1 Sven Johansson & Erik Bladström, Sverige
• 2 Willi Horn & Erich Hanisch, Tyskland
• 3 Pieter Wijdekop & Cornelis Wijdekop, Nederländerna

Landhockey

• 1 Indien
• 2 Tyskland
• 3 Nederländerna

Modern femkamp

• 1 Gotthardt Handrick, Tyskland
• 2 Charles Leonard, USA
• 3 Silvano Abba, Italien

Ridning

• • Fälttävlan, individuellt
• 1 Ludwig Stubbendorff, Tyskland
• 2 Earl Thomson, USA
• 3 Hans Lunding, Danmark
  • Fälttävlan, lag
• 1 Tyskland
• 2 Polen
• 3 Storbritannien
  • Dressyr, individuellt
• 1 Heinz Pollay, Tyskland
• 2 Friedrich Gerhard, Tyskland
• 3 Alois Podhajsky, Österrike
  • Dressyr, lag
• 1 Tyskland
• 2 Frankrike
• 3 Sverige
  • Hoppning, individuellt
• 1 Kurt Hasse, Tyskland
• 2 Henri Rang, Rumänien
• 3 Josef von Platthy, Ungern
  • Hoppning, lag
• 1 Tyskland
• 2 Nederländerna
• 3 Portugal

Rodd

• • Singelscull
• 1 Gustav Schäfer, Tyskland
• 2 Josef Hasenöhrl, Österrike
• 3 Daniel Barrow, USA
  • Dubbelscull
• 1 Jack Beresford & Leslie Southwood, Storbritannien
• 2 Willy Kaidel & Joachim Pirsch, Tyskland
• 3 Roger Verey & Jerzy Ustupski, Polen
  • Tvåa utan styrman
• 1 Willi Eichhorn & Hugo Strauss, Tyskland
• 2 Richard Olsen & Harry Larsen, Danmark
• 3 Julio Curatella & Horacio Podesta, Argentina
  • Tvåa med styrman
• 1 Gerhard Gustmann, Herbert Adamski & Dieter Arend, Tyskland
• 2 Almiro Bergamo, Guido Satin & Luciano Negerini, Italien
• 3 Georges Tapie, Noel Vandernotte & Marceau Fourcade, Frankrike
  • Fyra utan styrman
• 1 Tyskland
• 2 Storbritannien
• 3 Schweiz
  • Fyra med styrman
• 1 Tyskland
• 2 Schweiz
• 3 Frankrike
  • Åtta
• 1 USA
• 2 Italien
• 3 Tyskland

Segling

Seglingstävlingarna hölls i Kiel.

• • 6 m-klassen
• 1 Storbritannien
• 2 Norge
• 3 Sverige
  • 8 m-klassen
• 1 Italien
• 2 Norge
• 3 Tyskland
  • Starbåt
• 1 Tyskland
• 2 Sverige
• 3 Nederländerna
  • Olympiajolle
• 1 Daniel Kagchelland, Nederländerna
• 2 Werner Krogmann, Tyskland
• 3 Peter Scott, Storbritannien

Simhopp

Herrar

• • Svikthopp
• 1 Richard Degener, USA
• 2 Marshall Wayne, USA
• 3 Albert Greene, USA
  • Höga hopp
• 1 Marshall Wayne, USA
• 2 Elbert Root, USA
• 3 Hermann Stork, Tyskland

Damer

• • Svikthopp
• 1 Marjorie Gestring, USA
• 2 Katherine Rawls, USA
• 3 Dorothy Poynton-Hill, USA
  • Höga hopp
• 1 Dorothy Poynton-Hill, USA
• 2 Velma Dunn, USA
• 3 Käthe Köhler, Tyskland

Simning

Herrar

• • 100 m frisim
• 1 Ferenc Csik, Ungern – 57,6
• 2 Masanori Yusa, Japan – 57,9
• 3 Shiego Arai, Japan – 58,0
  • 400 m frisim
• 1 Jack Medica, USA – 4.44,5
• 2 Shumpei Uto, Japan – 4.45,6
• 3 Shozo Makino, Japan – 4.48,1
  • 1 500 m frisim
• 1 Noboru Terada, Japan – 19.13,7
• 2 Jack Medica, USA – 19.34,0
• 3 Shumpei Uto, Japan – 19.34,5
  • 100 m ryggsim
• 1 Adolf Kiefer, USA – 1.05,9
• 2 Albert van de Weghe, USA – 1.07,7
• 3 Masaji Kiyokawa, Japan – 1.08,4
  • 200 m bröstsim
• 1 Tetsuo Hamuro, Japan – 2.41,5
• 2 Erwin Sietas, Tyskland – 2.42,9
• 3 Reizo Koike, Japan – 2.44,2
  • 4 x 200 m frisim
• 1 Japan – 8.51,5 (Shiego Arai, Masanori Yusa, Masaharu Taguchi & Shigeo Sugiura)
• 2 USA – 9.03,0 (Ralph Flanagan, John Macionis, Paul Wolf & Jack Medica)
• 3 Ungern – 9.12,3 (Árpad Lengyel, Oszkar Aray-Nemes, Ödön Góf & Ferenc Csik)

Damer

• • 100 m frisim
• 1 Rie Mastenbroek, Nederländerna – 1.05,9
• 2 Jeannette Campbell, Argentina – 1.06,4
• 3 Gisela Arendt, Tyskland – 1.06,6
  • 400 m frisim
• 1 Rie Mastenbroek, Nederländerna – 5.26,4
• 2 Ragnhild Hveger, Danmark – 5.27,5
• 3 Lenore Wingard-Knight, USA – 5.29,0
  • 100 m ryggsim
• 1 Dina Senff, Nederländerna – 1.18,9
• 2 Rie Mastenbroek, Nederländerna – 1.19,2
• 3 Alice Bridges, USA – 1.19,4
  • 200 m bröstsim
• 1 Hideko Maehata, Japan – 3.03,6
• 2 Martha Genenger, Tyskland – 3.04,2
• 3 Inge Sörensen, Danmark – 3.07,8
  • 4 x 100 m frisim
• 1 Nederländerna – 4.36,0 (Catherina Wagner, Johanna Selbach, Willy den Ouden & Rie Mastenbroek)
• 2 Tyskland – 4.36,8 (Ruth Halbsguth, Leni Lohmar, Ingeborg Schmitz & Gisela Arendt)
• 3 USA – 4.40,2 (Katherine Rawls, Bernice Lapp, Mavis Freeman & Mary McKean)

Skytte

• • Miniatyrgevär, 50 m
• 1 Willy Rögeberg, Norge
• 2 Ralph Berzsenyi, Ungern
• 3 Wladyslaw Karas, Polen
  • Precisionspistol, 50 m
• 1 Torsten Ullman, Sverige
• 2 Erich Krempel, Tyskland
• 3 Charles des Jammonières, Frankrike
  • Silhuettpistol, 25 m
• 1 Cornelius van Oyen, Tyskland
• 2 Heinz Hax, Tyskland
• 3 Torsten Ullman, Sverige

Tyngdlyftning

• • Fjädervikt
• 1 Anthony Terlazzo, USA
• 2 Saleh Soliman, Egypten
• 3 Ibrahim Shams, Egypten
  • Lättvikt
• 1 Mohammed Mesbah, Egypten
• 1 Robert Fein, Österrike
• 3 Karl Jansen, Tyskland
  • Mellanvikt
• 1 Khadr El Touni, Egypten
• 2 Rudolf Ismayr, Tyskland
• 3 Adolf Wagner, Tyskland
  • Lätt tungvikt
• 1 Louis Hostin, Frankrike
• 2 Eugen Deutsch, Tyskland
• 3 Ibrahim Wasif, Egypten
  • Tungvikt
• 1 Josef Manger, Tyskland
• 2 Václav Pšenicka, Tjeckoslovakien
• 3 Arnold Luhaäär, Estland

Vattenpolo

• 1 Ungern
• 2 Tyskland
• 3 Belgien

Medaljfördelning

Medaljfördelning vid olympiska sommarspelen 1936

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	Tyskland	33	26	30	89
2	USA	24	20	12	56
3	Ungern	10	1	5	16
4	Italien	8	9	5	22
5	Mall:Landsdata Finland Finland	7	6	6	19
	Mall:Landsdata Frankrike Frankrike	7	6	6	19
7	Sverige	6	5	9	20
8	Mall:Landsdata Japan Japan	6	4	8	18
9	Mall:Landsdata Nederländerna Nederländerna	6	4	7	17
10	Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien	4	7	3	14
11	Österrike	4	6	3	13
12	Tjeckoslovakien	3	5	-	8
13	Mall:Landsdata Argentina Argentina	2	2	3	7
	Mall:Landsdata Estland Estland	2	2	3	7
15	Egypten	2	1	2	5
16	Mall:Landsdata Schweiz Schweiz	1	9	5	15
17	Kanada	1	3	5	9
18	Mall:Landsdata Norge Norge	1	3	1	5
19	Mall:Landsdata Turkiet Turkiet	1	-	-	1
	Mall:Landsdata Nya Zeeland Nya Zeeland	1	-	-	1
	Indien	1	-	-	1
22	Mall:Landsdata Polen Polen	-	3	3	6
23	Mall:Landsdata Danmark Danmark	-	2	3	5
24	Mall:Landsdata Lettland Lettland	-	1	1	2
25	Mall:Landsdata Rumänien Rumänien	-	1	-	1
	Sydafrika	-	1	-	1
	Jugoslavien	-	1	-	1
28	Mexiko	-	-	3	3
29	Mall:Landsdata Belgien Belgien	-	-	2	2
30	Mall:Landsdata Australien Australien	-	-	1	1
	Mall:Landsdata Portugal Portugal	-	-	1	1
	Mall:Landsdata Filippinerna Filippinerna	-	-	1	1

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1936
  Bilder & media
• DHM:s artikel om de olympiska spelen 1936
• United States Holocaust Memorial Museum - Online Exhibition: Nazi Olympics: Berlin 1936
• United States Holocaust Memorial Museum - Library Bibliography: 1936 Olympics

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1} Sveriges Olympiska Kommitté (2007). ”Berlin 1936” (på sv) (HTML). Sveriges Olympiska Kommitté. http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/berlin1936.5.18ea16851076df6362280009722.html. Läst 13 september 2008. 

• Holmes, Judith, Olympiska spele 1936. Hitler propagandatriumf, Aldus, svensk översättning av Erik Sandelin, 1973 Aldus förlag, av Judith Holmes bok Olympiad 1936, blaze of glory for Hitler's Reich, 1971

• Denna artikel är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia

v • d • r Olympiska spelen Olympiska sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (inofficiella) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916* • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940* • London 1944* • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne/Stockholm 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • 2016 • 2020 • 2024 Olympiska vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sapporo 1940* • Cortina d'Ampezzo 1944* • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • 2018 • 2022 *Inställda på grund av världskrig