Balthazar Johannes Vorster
Från Rilpedia
Balthazar Johannes "John" Vorster, eller B. J. Vorster, född 13 december 1915 i Jamestown, Sydafrika, död 10 september 1983 i Kapstaden, Sydafrika, var en sydafrikansk politiker (nationalist), landets premiärminister från 1966 till 1978 och därefter president från 1978 till 1979.
Vorster föddes i Kapprovinsen. Under juridikstudier i Stellenbosch kom han i kontakt med boernationalistiska och nazistsympatiserande grupperingar och var under en tid gruppledare i den militanta Ossewabrandwag-gruppen. Från 1940 var han verksam som advokat men internerades 1942 av den sydafrikanska regeringen för sin öppet protyska hållning. Han släpptes 1944 och blev efter en "normaliseringsperiod" medlem i Nationalistpartiet 1953 och valdes samma år in i parlamentet. Han utsågs till biträdande utbildningsminister av premiärminister Hendrik Verwoerd 1958, och blev 1961 justitieminister. Som en förkämpe för rassegregationen, apartheid genomdrev han hänsynslöst ett flertal förräderirättegångar och såg bland annat Nelson Mandela dömd till livstids fängelse. Sedan Verwoerd mördats 1966 blev Vorster partiledare och kort därefter premiärminister.
Genom hans försorg avskaffades 1958 den sista politiska representationen som vikts åt den färgade blandbefolkningen. Inrikespolitiskt genomdrevs bantustanernas autonomitet med stor hårdhet, och brott mot de restriktioner som införts för afrikanernas vistelser i vita områden kunde bestraffas med deportation, internering och rigorösa fängelsestraff. Upploppen i Soweto, som utlösts sedan Vorsters ministär försökt införa afrikaans som undervisningsmål för afrikaner, slogs ned med militärmakt till priset av hundratals döda.
Utrikespolitiskt upprätthöll Vorster ockupationen av Sydvästafrika trots internationella protester, och gav stöd till den portugisiska ockupationsmakten i Angola och Moçambique i hopp om att kunna undvika ett afrikanskt maktövertagande som skulle kunna inspirera de inhemska befrielserörelserna. Sedan kolonierna uppnått självständighet till trots försökte Vorster bedriva en samexistenspolitik och bidrog vid förhandlingar som ledde till Ian Smiths avgång och Robert Mugabes maktövertagande i Rhodesia. Kontroversiellt blev därför ett sydafrikanskt flyganfall mot Kassinga våren 1978, då nära tusen sydvästafrikanska flyktingar och kubanska hjälptrupper omkom.
Efter omgångar av kritik mot regeringens hårdhänta politik och ett flertal turer kring hans sviktande hälsa avgick Vorster 1978 som följd av en korruptionsskandal. Han efterträddes av sin långvarige försvarsminister, Pieter Botha och tillträdde elva dagar senare den ceremoniella posten som president. Sedan hans roll i skandalen, där regeringens informationsminister Connie Mulder svindlat bort 37 miljoner dollar i statliga obligationer kommit i fullt ljus, gick han i pension och avled kort därefter.
| Företrädare: Marais Viljoen |
Sydafrikas president 1978-1979 |
Efterträdare: Marais Viljoen |
| Företrädare: Hendrik Verwoerd |
Sydafrikas premiärminister 1966-1978 |
Efterträdare: Pieter Willem Botha |
| Företrädare: François Christiaan Erasmus |
Sydafrikas justitieminister 1961-1966 |
Efterträdare: Petrus Cornelius Pelser |
|
||||||||
|
|||||||||||
