Sven Grafström

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sven Grafström, född 2 november 1902 i Stockholm, död 3 januari 1955 i närheten av Joigny, Frankrike. Svensk ambassadör och generalmajor.

Sven Grafström var son till häradshövdingen Hjalmar Grafström och Helfrid Nilsson. Gift 1936 med Gerda von Twardowski från Berlin, dotter till ambassadör Fritz von Twardowski och Gertrud Ahrens. Brodern Nils var först häradshövding som fadern och sedan lagman i Svea hovrätt.

Sven Grafström var klasskamrat med Gunnar Hägglöf vid Nya elementarläroverket i Stockholm där han tog studenten 1921, och studerade vid Handelshögskolan i Stockholm där han tog civilekonomexamen 1923. 1926 fänrik i Göta livgardes reserv och samma år inskrevs han vid Stockholms högskola där han tog kansliexamen 1928. 12 juni samma år blev han attaché vid Utrikesdepartementet, och vid årets slut underlöjtnant.

Vid UD steg han snabbt i graderna och hade tjänst i Oslo, London, Moskva, Teheran och Ankara under 20- och 30-talet. 1936 blev han förflyttad till Warszawa, och befann sig där när Tyskland intog Polen 1939. Dåvarande svenske ambassadören flydde landet med den polska regeringen, medan Sven Grafström var kvar och förhandlade med tyskarna. För det mod han visade i samband med detta vann han internationell beundran. 1941 utnämndes han till byråchef i UD och var därjämte sekreterare i riksdagens utrikesutskott. Under andra världskriget var Grafström även ofta utrikespolitisk kommentator i radion. Hans antinazism var omtalat frenetisk, vilket med Gunnar Hägglöfs ord bland annat innebar att han "försummade sällan något tillfälle att säga tyskarna obehagliga sanningar". 1944 utsågs Grafström till chef för UD:s politiska avdelning och året därefter vid sidan av detta till utrikesråd, varvid han arbetade fram regeringens kommentarer till FN-stadgan, och deltog i arbetet att bereda Sverige för ett inträde i FN.

1948 efterträdde Sven Grafström sin gamle klasskamrat Gunnar Hägglöf som FN-ambassadör, och han hade den tjänsten till 1952 då Oscar Thorsing tog över. Under denna tid skaffade sig Grafström mycket goda förbindelser och en stark personlig ställning i utrikespolitiken. Efter tiden i FN fick han en mindre framträdande plats, som envoyé i Mexiko, vilket enligt Erik C:son Boheman berodde på att han gick emot ledningen på UD och menade att Sverige borde vara solidariskt med FN mot kineserna i Korea. Redan året därefter, 1953, under det han erhöll en generalmajors grad, blev han den förste svenska representanten vid en neutral övervakningskommission, i Korea under sex månader, varefter han återvände till Mexiko.

I januari 1955 befann sig Sven Grafström på en semester i södra Europa, då han omkom genom att falla ut från ett tåg på väg från Italien till Paris.

Till sin person var Sven Grafström enligt Boheman "en sällsynt utpräglad karaktär, mycket orädd och alltid beredd att kämpa för sina ståndpunktstaganden. Han hade samtidigt en stor förmåga att i det internationella umgänget inge förtroende och aktning". Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, har utgivit hans anteckningar i två band.

Källor

• FN - Globalt uppdrag, huvudred. Lars Eriksson (Sthlm 1995)
• Vem är det 1961
• Boheman, Erik, artikel i SBL 82 (Sthlm 1967)
• Hägglöf, Gunnar, Samtida vittne 1940-1945, (Sthlm 1972)
• Kort biografi på kungligasamfundet.org