Plancks konstant

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Plancks konstant, betecknad h, namngiven efter fysikern Max Planck, är en fysikalisk konstant som förekommer i kvantmekaniska ekvationer. Dess värde är ungefär

h = 6,6261·10⁻³⁴ Js ^[1][2]

Plancks konstant kan ses som en omvandlingsfaktor mellan frekvens och energi, speciellt för fotoner. I kvantmekaniken används oftare Plancks konstant dividerad med 2π, och den har därför givits en egen beteckning

där π är pi. Den uttalas som "h-bar" eller "h-streck". Konstanten ħ kallas ibland Diracs konstant efter Paul Dirac.

ħ har enheter av rörelsemängdsmoment, och ban-rörelsemängdsmomentet i ett kvantmekaniskt system, mätt i förhållande till valfri axel, är alltid en heltalsmultipel av detta värde. Spinn är alltid en hel- eller halvtalsmultipel av ħ.

ħ förekommer också i Heisenbergs osäkerhetsprincip, och man kan därför säga att ħ är mer fundamental än h. ħ används även för att definiera Planckenheterna, i vilka den har det numeriska värdet 1.

Typografi

Unicodesymbolen ℏ kan användas för ħ i vissa webbläsare. I LaTeX används \hbar.

Se även

• Schrödingers ekvation
• Heisenbergs osäkerhetsprincip
• Våg-partikeldualitet

Noter

1. ↑ ”Planck constant”. 2006 CODATA recommended values. NIST. http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?h. 
2. ↑ ”Planck constant in eV s”. 2006 CODATA recommended values. NIST. http://physics.nist.gov/cgi-bin/cuu/Value?hev.