Från Rilpedia

Yngve Samuel Lorents, född 20 oktober 1887 i Västerås, död 11 september 1978 i Leksand, var en svensk samtidshistoriker, utrikespolitisk skribent, och redaktör. Lorents var en av dem som bildade Utrikespolitiska institutet 1938, och var dess förste ordförande.

Biografi

Yngve Lorents var son till kontraktsprost Erik Lorents Pettersson och Anna Hildegard Lundström. Han studerade från 1905 vid Uppsala universitet, och blev där en av Harald Hjärnes lärjungar med en utrikespolitisk, samtida och internationell infallsvinkel på historieämnet. 1913 tog han fil.lic., och blev därefter anställd vid Stockholms Dagblad som utrikeskommentator. Under tiden skrev han på sin doktorsavhandling, Efter Brömebrofreden, som han lade fram i Uppsala 1916.

1920 blev Lorents huvudredaktör för Bonniers konversationslexikon, 1921 andre redaktör för Svensk tidskrift, och 1932 huvudredaktör för Nordisk familjebok. Sistnämnda år blev han utrikeskrönikör vid radion, vilken han var till 1948. Under andra världskriget var Lorents aktiv antinazist och sympatiserade med England, varmed han och hans hustru Maj deltog i bildandet av Tisdagsklubben i vilken de var några av de ledande personerna. I ideologiskt hänseende tillhörde han den moderata högern, och var engagerad för Norges sak genom sitt engagemang i Samfundet Nordens Frihet och som initiativtagare till Svensk-norska föreningen.

Som historiker var han redaktör för Vår egen tids historia 1880-1930 (I-VII), samt var redaktör för Historisk tidskrift. Han författade även några av de första större svenska analyserna över första världskriget, i verk som Första katastrofen och Krig och internationell politik, samt om mellankrigstiden och kalla kriget.

Han deltog 1938 i bildandet av Kommittén för utrikespolitisk upplysning, och blev dess ordförande. Kommittén bytte namn två år senare till Utrikespolitiska institutet. Genom detta institut verkade Lorents i samverkan med Stockholms högskola framgångsrikt för att internationell politik skulle få status som akademisk disciplin i Sverige. I den egenskapen var han från 1946 ansvarig utgivare för Utrikespolitik. Han kvarblev som ordförande till 1959, då han lämnade Stockholm för att slå sig ned i Leksand.

1933 gifte han sig med Maj, dotter till Viktor Almquist och Fanny Grafström.

Källor

• Lennart Hirschfeldt, artikel i Svenskt biografiskt lexikon, hft 116, Stockholm, 1982, s. 112-115
• Vem är det 1961

Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.