Från Rilpedia

Yakut
Yakutponny på ett frimärke från Azerbajdzjan
Ursprung	Ryssland
Utbredning	Lokalt i Sibirien
Miljö	Tundra, kallt klimat
Egenskaper
Typ	ponny
Mankhöjd	Mellan 110-140 cm
Färg	Förekommer i alla färger men vit eller gråskimmel är absolut vanligast
Användning	Vildhäst, transport, ridning

Yakutponnyn är en hästras av ponnytyp som lever vilt i Sibirien, Ryssland. Rasen tros härstamma från i rakt nedstigande led från den förhstoriska tundrahästen som förr levde på den sibiriska tundran men som numera är utdöd. Yakutponnyn beräknas vara den enda idag levande ättlingen till tundrahästen och är troligtvis en av världens äldsta hästraser. Yakutponnyn har liknar även den brittiska Shetlandsponnyn. Yakutponnyn har en kraftig, ofta vit päls, man och svans för att överleva i det extrema arktiska klimatet och dess naturliga hemvist i denna hårda miljö har gett en härdad och naturligt sund ponny. Idag finns det tre olika typer av Yakutponnyer som varierar mellan 110 och 140 cm.

Historia

Yakutponnyn upptäcktes så sent som 1863 då rapporter kom in om vilda, vita hästar som sprang omkring på tundrorna runt Janadalen i nordöstra Sibirien. Då hade de små ponnyerna troligtvis existerat i flera tusen år, troligen redan under den senaste istiden. Troligtvis utvecklades de ur den förhistoriska Tundrahästen och arkeologiska fynd av ben har visat att ponnyerna ibland levde tillsammans med mammutar, innan dessa dog ut. Yakutponnyer kan även ha förts till Europa av nomadiska stammar eller eventuellt vandrat över till Europa och även de brittiska öarna då isen låg som ett täcke över hela kontinenten. Yakutponnyn har en mycket stor likhet både med den brittiska Shetlandsponnyn och Islandshästen från Island vilket antyder detta. Yakutponnyer kan även ha förts till Europa med kelterna, vars hästar influerade de flesta av de brittiska ponnyraserna.

Efter istiden avlades ponnyerna av lokala stammar i Janusdalen som avlade ponnyerna mer selektivt och ponnyn utvecklades då i ytterligare tre varianter beroende på vart i Sibirien de utvecklades. De norra ponnyerna behölls i sin originala storlek, mellan 120-130 cm medan de lite sydligare ponnyerna utvecklades i en mindre variant på 110-120 cm och en större variant på 130-140 cm i mankhöjd. Genetiska tester har visat att Yakutponnyerna har förädlats något med mycket gamla raser från centrala Asien, oftast ökenhästar. Yakutponnyerna har bland annat visat ett släktskap med Achaltekeer och Arabiskt fullblod. Troligtvis har Yakutponnyerna funnits sedan långt innan domesticeringen av hästen för ca 6000 år sedan.

Den berömda kosacken Dmitri Peshkov red sin yakutponny Seriy genom hela Sibirien från Albanzinski till St Petersburg år 1890, vid enbart 27 års ålder. Det var en resa på nästan 900 mil och han och hästen Seriy färdades ca 5 mil om dagen och det sägs att denna resa inspirerade dagens distansritter även om långa ritter hade dokumenterats långt tidigare än så. Men Dmitri Peshkov red genom Sibirien mitt i vintern med snöstormar och temperaturer som oftast låg runt -45 till -50 grader och Yakutponnyn är inte känd för att vara särskilt snabb eller uthållig vilket gör ritten till en otrolig bedrift.

1910 användes yakutponnyer under Robert Falcon Scotts expedition till Sydpolen då dessa ponnyer var väl lämpade för det iskalla och hårda klimatet. Dock överlevde varken ponnyerna eller Robert Scott. Idag är Yakutponnyerna väldigt ovanliga men används som ridhästar i Sibirien då de är tillräckligt tåliga för att klara av klimatet. Yakutponnyn är troligtvis den enda nu levande och kända ättlingen till tundrahästen.

Idag finns det fyra olika typer av Yakutponny:

• Yansky: Yansky-typen är den ursprungliga, renrasiga typen av yakutponny från Janusdalen och är den typ som är bäst lämpad för hårda klimat. Denna typ avlas frigående utomhus året runt och är mindre än de andra typerna med ca 110-120 cm i mankhöjd. Yanskytypen är oftast ljust färgad som skimmel, stickelhårig eller ljust black.
• Kolomsky: Kolomskytypen är renrasig Yakutponny som avlas i Kolymaområdet i nordöstra Sibirien. Dessa påminner mycket om den ursprungliga Yansky-typen, men avlas mer selektivt vilket gjort denna typ något större med en mankhöjd på ca 120-130 cm.
• Förstorad typ: Denna typ av Yakutponny avlas främst i södra Sibirien där klimatet är något mildare och dessa ponnyer är väldigt sällan renrasiga. Denna typ har utavlats med bland annat Orlovtravare och tyngre ryska kallblod för att bli mycket större. Dessa är även kraftigare och förekommer ofta i fler färger än de andra två typerna. Denna typ är större med en mankhöjd på ca 140 cm.
• Megezheksky: Denna typ är sedan 1990 separerad från Yakutponnyn och denna typ avlas nästan uteslutet på Stepan Vasiliev-stuteriet i Nyurbinskiområdet. Denna typ är kraftigt utavlad med tyngre och större hästar och är således mycket kraftigare och större än de vanliga tre typerna. En del exemplar kan bli upp mot 150 cm och väga 600 kg. Till skillnad från de andra två typerna är denna typ ofta mörkare i färgen där brun och fux är vanligast.

Egenskaper

Yakutponnyn är en väldigt primitiv ponny som utvecklats till en tålig ras med starka överlevnadsinstinkter och en exteriör och karaktär som passar det mycket kalla och hårda klimatet. Bland annat har ponnyerna en väldigt tjock hud med ullig och kraftig päls som kan bli upp mot 20 cm lång och man och svans är tjock, kraftig och växer sig oftast väldigt lång. Ofta är manen så kraftig att den täcker öronen på ponnyerna. Yakutponnyn är oftast vitskimmel som fungerar som ett kamoflauge i snön men de förekommer i alla färger.

Yakutponnyerna har helt och hållet anpassats till det mycket kalla och hårda klimatet i Sibirien och har bland anant utvecklat en lång rad med egenskaper för att de ska kunna överleva i denna ogästvänliga miljö. Yakutponnyer är bland anat mycket små så att de förlorar mindre kroppsvärme. Ponnyerna kan även lagra fett i kroppen under sommaren när det finns mer mat så att de klarar sig även under vintern genom att fettet både fungerar som isolering mot kylan och som en energireserv. De små ponnyerna kan klara sig i så kalla temperaturer som -50 grader. De äter även plantor och växter som andra hästar inte skulle äta på grund av bristen på mat. Under vintern andas även ponnyerna långsammare. Under sommaren in- och utandas ponnyerna ca 20 gånger per minut medan detta sjunker till ca 10-12 under vintern. Blodcirkulationen ökar däremot under vintern, vilket hjälper ponnyn att hålla värmen.

Exteriört liknar Yakutponnyn den brittiska Shetlandsponnyn med robust och kompakt kropp och korta ben. Huvudet är stort med kraftig utåtbuktande nosprofil. Ögonen är små och ofta täckta av en tjock pannlugg för att skydda dem mot stark vind, kyla och snö. Hovarna är väldigt hårda då ponnyerna har lärt sig att gräva fram reservmat som mossa i hårt packad snö. Ponnyerna varierar i mankhöjd från 110 till 140 cm.

I södra Sibirien används de större ponnyerna ofta som transportmedel och ridhästar för att kunna ta sig fram i det hårda klimatet. Ponnyerna avlas även för mjölk- och köttproduktion De mindre ponnyerna i norr är oftast halvvilda eller helt vilda och lever på tundrorna i obefolkade områden. Ponnyerna har en ganska snabb och jämn passgång som är bekväm att rida och väldigt vägvinnande. Ponnyerna kan komma i en rad olika färger men är oftast vita eller grå som ett kamoflauge mot snön.

Källor

• Elwyn Hartley Edwards: Bengt Gustafson: Bonniers stora hästlexikon, Bonnier, Stockholm 2003, Alf Agdler (övers.). ISBN 91-34-51920-3. 
• Om Yakutponnyn (engelska)
• Lite om Dmitri Peshkov och hans yakutponny (engelska)
• Yakutiatoday.com (engelska)