Willy Kyrklund
Från Rilpedia
Paul Wilhelm (Willy) Kyrklund, född 27 februari 1921 i Helsingfors, Finland, är en sverigefinlandssvensk författare, bosatt i Uppsala. Han utnämndes till hedersdoktor vid Uppsala universitet 1994.
Kyrklund föddes i Helsingfors, Finland, i en finlandssvensk familj som son till fil mag Gunnar Kyrklund och hans hustru Ingeborg Hörhammer. I tioårsåldern flyttade Kyrklund tillsammans med sin familj till Harlu i Karelen. Efter Willy Kyrklunds studentexamen 1938 flyttade familjen till Sverige. Efter ankomsten till Sverige försörjde han sig som räknebiträde på Lidingö stadsingenjörskontor samt på de stipendier som han fick genom sitt författarskap. Han gifte sig 1945 med Birgitta Ekwall, som var dotter till professor Per Ekwall. På 1950-talet bedrev han studier i bl a sinologi, kinesiska, ryska, och matematik, och tog fil kand 1953. Kyrklund debuterade 1948 med novellsamlingen Ångvälten.
Kyrklunds skönlitterära författarskap är starkt influerad av modernismen; tidiga noveller (han har specialiserat sig på verk av det kortare slaget) påminner ytligt betraktade om surrealistiska uttryckssätt, där den berättande strukturen beslöjas av en till synes brokig symbolik som bidrar till att förmedla en blandning av bitter ironi, ((försoning)) och främlingsskap. Dessa som är kännetecknande för författarskapet, dess vardagliga absurditet påminner i viss mån om Torgny Lindgren. Till skillnad från surrealismen är dock Kyrklund strängt medveten och genomtänkt.
Ett återkommande tema är meningslöshet och vanmakt, där det onda och det goda möts i en ogripbar och stundom avsiktligt oförståelig gråskala. Människans synd är inte medfödd; hon har inget val, och synden blir oundviklig. Ofta går hon som en storögd främling mot sin nalkande onda handling, oförstående och oförmögen att bli något annat än Kain eller att handla annorlunda.
Kyrklund lyckas emellertid teckna sina ofullkomliga eller misslyckade karaktärer med stark empati och överseende, om än inte utan betraktarens avstånd. I berättelserna återgår han gärna till klassiska motiv från Bibeln och antiken, motiv som strukturellt är eviga, mönster som inte kan brytas. Dessa sätts vanligen i onämnda miljöer och öppna rum, vilket förstärker evighetsperspektivet.
Författar även reseskildringar.
Översatt till franska, tyska, grekiska och finska. Några berättelser som ursprungligen har varit epik, har skrivits om för teatern.
Bibliografi
Novellsamlingar
- Ångvälten (1948)
- Hermelinens död (1954)
- Den överdrivna älskaren (1957)
Romaner och övrig prosa
- Tvåsam (1949)
- Solange (1951)
- Mästaren Ma (1953)
- Aigaion (reseskildring) (1957)
- Till Tabbas (reseskildring) (1959)
- Polyfem förvandlad (1964)
- Den rätta känslan (1974)
- Gudar och människor: en myt (1978)
- Zéb-unnisa: en anekdot (1978)
- 8 variationer (1982)
- Elpёnor (1986)
- Om godheten (1988)
- Språket som artefakt (1992)
Dramer
- Vinkruset 1946
- Komedi för narr och ensemble 1950
- Från Bröllopet till Medea. Tre pjäser (1967)
Samlingar
- Prosa (1995)
- Berättelser, dramatik: Anföranden, artiklar (1996)
