Från Rilpedia

Friedrich Wilhelm Christian Carl Ferdinand Freiherr von Humboldt, född 22 juni 1767 i Potsdam, död 8 april 1835 i Berlin, var grundare av Humboldt-Universität zu Berlin, det första moderna forskningsuniversitetet. Han var bror till Alexander von Humboldt.

Wilhelm von Humboldt studerade mellan 1787 och 1790 juridik, statskunskap, fornkunskap och filosofi i Frankfurt an der Oder och Göttingen. Han tjänstgjorde 1790-91 i kammarrätten i Berlin, men drog sig därefter tillbaka från statstjänsten.

Wilhelm von Humboldts liv var präglat av stats- och språkvetenskapliga studier samt vänskap med några av Tysklands litterära storheter. Wilhelm von Humboldts korrespondens med Goethe och Schiller utgavs senare i en bok. Vidare företog von Humboldt många resor och vistades mellan 1797 och 1801 i Paris och Spanien. År 1801 blev han preussisk ministerresident och 1806 ministre plénipotentiaire i Rom. År 1809 övertog han i preussiska inrikesministeriet ledningen av kultur- och undervisningsväsendet och grundade i denna ställning Berlins första universitet.

År 1810 reste von Humboldt som särskilt sändebud till Wien. Genom skickliga underhandlingar underlättade Humboldt 1813 Österrikes anslutning till koalitionen mot Napoleon och deltog 1814 i fredsförhandlingarna. Våren 1817 utnämndes han till medlem av preussiska statsrådet, men senare fick Humboldt ett spänt förhållande till statskanslern Hardenberg och blev utomordentligt sändebud i London. Efter 1819 sysslade han nästan uteslutande med vetenskapliga studier men 1830 kallades han åter till medlem av statsrådet.

Wilhelm von Humboldts staty, av Paul Otto, är rest framför universitetsbyggnaden i Berlin.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).