Vindsurfning

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Broom icon.svg
 Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan.
Vindsurfing
Robby Naish vid en tävling utanför ön Sylt i Tyskland

Vindsurfning, vindsurfing eller brädsegling, är en form av segling med surfbräda. Tävlingsgrenar inom sporten vindsurfing innefattar Slalom, speed, Formula, Wave och Freestyle.

Innehåll

Historia

Vindsurfing blev ett begrepp i och med lanseringen av brädmärket Windsurfer, som baserades på ett patent från 1970 av amerikanerna Jim Drake och Hoyle Schweitzer. De tidigaste brädorna var av glasfiberarmerad plast. Snart började dock tillverkning ske av brädor formblåsta i polyeten. Tidigt skiljdes rundbottnande (Lechner, Davidsson) och flatbottnade (Mistral One Design) brädor åt, där den rundbottnade i högre grad var en ren tävlingsklass för lättare vind. Flatbottnade brädor betecknades allmänt i tre klasser: allroundbrädor, coarse racers (triangelbana) eller funboards (våg). Funboarden skilde sig från de övriga två i det att den inte hade något centerbord, och till volymen var mindre. En funboard styrs främst med fötterna och viktfördelning medan en bräda med centerbord nästan uteslutande styrs med seglet. Helt infällbara centerbord utvecklades, vilket möjliggjorde liknande egenskaper som hos en funboard i planingsfart. Idag är det tveksamt om det tillverkas några rundbottnade brädor mer benämningen funboard används inte längre.

De första seglen var underskurna, det vill säga med negativt akterlik och utan lattor. Dessa segel var svåra att segla i stark vind, eftersom buken i seglen vandrade bakåt med stor sidkraft och liten framåtdrivande kraft som följd. På 1980-talet hade seglen konventionella lattor, men en 3,7 meter lång allroundbräda med centerbord vägde fortfarande 25kg utan segel. På mitten av 80-talet var 6,3 kvadratmeter ett normalt segel för vindar på 6–10 meter per sekund.

Idag väger en standardbräda ca 6 till 9 kilo och vanliga segelstorlekar vid samma vindar är mellan 8 och 10 kvm. Seglen har förspända lattor, och har blivit lättare att kontrollera i hårda vindar. Fenor, som från början var stora som en rejäl brödkniv, är idag mellan 15 cm och en meter beroende på disciplin. En formulabräda är typisk 2,5m lång, 1m bred och seglas med 3 segel mellan 9 och 12.5 kvm. Som jämförelse kan sägas att en 7m lång kölbåt på 2 ton har ett storsegel som är ungefär 14 kvm.

Brädsegling blev olympisk disciplin vid OS 1984 i Los Angeles. Klassen hette Windglider. Till OS 1988 i Seoul hade Windglider blivit utbytt till Lechner A-390. Efter OS 1992 i Barcelona beslutade sig IYRU för att istället välja raceboarden Mistral One-design som olympisk klass. Inför OS i Peking ersattes den med en hybridbräda Neil Pryde RSX som desigmässigt liknar formulabrädorna men även har ett centerbord.

Personligheter inom vindsurfing

Vindsurfningens mest kända person genom tiderna är Robby Naish från Hawaii, som slog igenom som tonåring. Han har idag sitt eget bräd-och kitemärke och är 2008 fortfarande aktivt tävlande kiteseglare. Sveriges största namn genom tiderna inom sporten är Anders Bringdahl. Idag finns väldigt många oerhört duktiga seglare i världseliten, varav många är professionella, både på herr- och damsidan.

Vindsurfing i Sverige

Till Sverige importerades de första vindsurfingbrädorna 1971. De introducerades på en båtutställning 1972. Det var första gången som vindsurfning visades i Europa. Samma år hade det redan bildats fyra vindsurfingklubbar i Sverige, och viss tävlingsverksamhet startade. Vindsurfning i Sverige var som störst under 1980-talet.

I Sverige finns flera bra vindsurfingställen, de mest kända utav dessa är Apelviken i Varberg, Habo Ljung i Lomma och Haga Park på Öland, i vilka det brukar hållas Sverigemästerskap inom sporten. I Varberg anordnas den årliga tävlingen Wave Classic, som brukar hållas i månadsskiftet Augusti/September, och innehåller SM i Wave. I Stockholm finns Torö och Fituna som några av de bästa vindsurfingställena.

Peder Skrivares skola i Varberg är den enda skolan som erbjuder vindsurfingutbildning på schemat. Flera av Sveriges duktigaste windsurfare har studerat vid skolan, där många lärare är nutida och före detta tävlande i sporten.

Vindsurfingklubbar i Sverige

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Vindsurfning"
Personliga verktyg