Viktor Balck
Från Rilpedia
| Viktor Balck | |
|---|---|
| 25 april 1844 - 31 maj 1928 | |
 |
|
| Födelseort | Karlskrona, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Tjänstetid | 1861 - 1914 |
| Grad | Generalmajor |
| Enhet |  Sveriges armé |
| Utmärkelser | KCMG |
Viktor Gustaf Balck, KCMG[1] född 25 april 1844 i Karlskrona[2], död 31 maj 1928 i lunginflammation[3], var en svensk idrottsledare, gymnast, officer[3] och bakgrundsfigur till modern svensk idrott. Han kallas ibland för "den svenska idrottens fader". Han utsågs 1913 till kommendör av den brittiska Order of St Michael and St George, dock som hedersledamot eftersom han inte var brittisk undersåte.
År 1890 var han gift med Anna Kristina Forsberg (f.1859 i Stockholm), barn: Sigrid (f.1884 i Stockholm) samt Gunhild (f.1888 i Stockholm).[2]
Innehåll |
Militär karriär
Balck var en tid i sin ungdom sjöman och antogs 1861 som kadett vid Krigsakademien på Karlberg i syfte att bli sjöfficer. Efter en tid på Karlberg bytte Balck dock till arméofficersbanan. Under tiden på Karlberg ägnade han sig åt fäktning och gymnastik, och var fyra år "gymnastikprimarie" (ungefär gymnastikinstruktör) på Karlberg.[4]
Han utnämndes 1866 till underlöjtnant vid Närkes regemente, 1875 till löjtnant och 1884 till kapten vid regementet. Hela hans militära karriär kom dock att ägnas åt idrottsrelaterad verksamhet. 1868-1870 var han biträdande lärare vid Karlberg parallellt med verksamhet vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI) och 1870-1872 gymnastiklärare vid Kavalleriets ridskola på Strömsholm.
1885 blev han lärare i militärgymnastik och fäktning vid GCI och 1887 överlärare i samma ämne. Under sin verksamma tid vid GCI befordrades han till major i armén 1894, till överstelöjtnant 1900 och till överste 1904.[4] År 1909 övergick han till att vara överste i 4:e arméfördelningens reserv, och 1914 erhöll han en hedersbefordran till generalmajor.[1]
Karriär som pedagog och idrottsledare
Efter sin officersutbildning vid Karlberg studerade Balck vid GCI, (föregångaren till Gymnastik- och idrottshögskolan) år 1866-1868, där han genomgick fullständig pedagogisk, militär och medicinsk kurs. Han var biträdande extra lärare vid GCI 1868-1870 och allt sedan 1872 hade han sin huvudsakliga verksamhet vid GCI.[4] Parallellt med verksamheten vid GCI var han även gymnastiklärare vid flera olika läroverk i Stockholm, och under en tid verksam inom sjukgymnastik. Han var överlärare vid GCI 1887-1909 och GCI:s föreståndare (motsvarande rektor med senare språkbruk) 1907-1909.[1]
I sina yngre år som officer och gymnastiklärare var Balck av intrycket att den frivilliga gymnastik- och idrottsverksamheten i Sverige, den som bedrevs utanför försvaret och skolorna, var av mindre omfattning än i många andra länder vid denna tid. I syfte att sprida och utöka denna verksamhet kom Balck därför att engagera sig i skapandet av flera idrottsföreningar och tidskrifter inom området från 1870-talet och framåt. Han deltog i bildandet av Stockholms gymnastikförening 1875 och Stockholms gymnastik- och fäktklubb 1878, och förblev bådas ordförande i flera decennier, och var även delaktig som grundare och ledare i ett flertal andra föreningar samt i den frivilliga skytterörelsen.[4] Det var under denna tid som idrottsrörelsen i Sverige skapades, fick form och växte i omfång, och Balck var en av dess förgrundsfigurer.
Balck konstruerade den så kallade balckskridskon, se långfärdsskridskor. Han blev också vald till ordförande i Internationella skridskoförbundet.
Engagemang i den olympiska rörelsen
Balck hade varit en tongivande drivkraft bakom Nordiska spelen som hade arrangerats från 1901. Han var en av de ursprungliga medlemmarna i Internationella Olympiska Kommittén och var medlem fram till 1921. Han var mycket aktiv i arbetet med Olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm, och hade redan 1894 föreslagit att OS skulle arrangeras in Stockholm. Den officiella ansökan kom dock 1908.[5] Han var en av två vice ordföranden i Sveriges Olympiska Kommitté från 1913 till sin död 1928.
Han ligger begraven på Norra begravningsplatsen i Stockholm bakom Andréemonumentet.[6]
Källor
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Nordisk familjebok, supplementband 34 (1922), sp. 433: Balck, sir Viktor Gustaf
- ↑ 2,0 2,1 Sveriges befolkning 1890, CD-ROM Riksarkivet 2003
- ↑ 3,0 3,1 Gustaf V och hans tid 1928-1938, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13379-8 s.18
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Nordisk familjebok, band 2 (1904), sp. 754-755: Balck, Viktor Gustaf
- ↑ SOK.se: Stockholm 1912
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 20
