Vanitas

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Philippe de Champaigne, Stileben med dödskalle.

Vanitas (latin för 'fåfänglighet' eller 'tomhet') är ett motiv i konst och litteratur, som avser att påminna om livets förgänglighet, och har en kristen undermening. Motivet förekommer i stileben och skönlitteratur. Vanitasmotivet syftar till att påminna om jordelivets tomhet, och det manar till eftertanke om bestående värden, och kan därvidlag ses som motsats till Carpe diem-temat.

Ordet "vanitas" härrör från Predikaren (1:2), vars inledning på latin lyder: Vanitas vanitatum omnia vanitas, "Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet", eller, som i den äldre översättningen, "Fåfängligheters fåfänglighet. Allt är fåfänglighet".

Inom konsten symboliseras vanitas ofta av en dödskalle, som i Vanitas av Pieter Claeszoon, men kan även framställas i form av något annat som dött, är tillfälligt eller har slocknat, till exempel en oljelampa, en klocka, eller en vissnad blomma. Danse Macabre är ett slag av vanitas. Inom skönlitteraturen kan vanitas gestaltas med flera symboler, som i Stiernhielms Hercules (1658) eller dödskallen i Shakespeares Hamlet, men också vara sensmoralen i en berättelse, som Vanity Fair av William Thackeray. Det är även titeln på ett opus av Robert Schumann, Op. 103, Vanitas vanitatum. Mit Humor.