Vätekarbonat
Från Rilpedia
Vätekarbonater eller med ett äldre namn bikarbonater är salter som innehåller vätekarbonatjonen HCO3–. Jonen uppkommer när koldioxid löses i vatten och står i jämvikt med vätejoner (i form av hydroniumjon, H3O+), samt kolsyra, H2CO3.
Vätekarbonatjonen är en amfolyt. Den har stor betydelse för människokroppen eftersom det är i form av vätekarbonatjoner som kroppen kan göra sig av med koldioxid, som bildas i cellerna vid cellandning.
Natriumvätekarbonat NaHCO3 (som ofta kallas bikarbonat) är den mest allmänt kända och använda vätekarbonaten. Bland vätekarbonater kan också nämnas kaliumvätekarbonat, kalciumvätekarbonat och ammoniumvätekarbonat. Vätekarbonater är instabila, och avger lätt koldioxid under uppvärmning.
Vätekarbonatjoner ingår i sjöars buffertsystem, tillsammans med dess korresponderade syra: kolsyra. Alkalinitet (ett mått på sjöars förmåga att motstå pH-förändringar) utgörs av koncentrationen vätekarbonatjoner i sjövattnet.
