Ulrica Arfvidsson

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Ulrica Arfvidsson, född 1734, död 1801, var en professionell spåkvinna och ockultist i Stockholm under Gustav III:s tid.

Ulrica var dotter till Erik Lindberg, som arbetade som vaktmästare vid hovet, och Anna Katarina Burgin och växte upp som styvdotter till sin mors andre man, Arfvid Arfvidsson, som var kock vid hovet, från 1740. Man vet inte särskilt mycket om hennes tidiga liv, men hon växte upp bekvämt i en miljö med kontakter nära makten där hon fick reda på många saker som folk utanför hovet inte kände till, vilket kanske inspirerade hennes val av karriär.

År 1780 hade hon etablerat sig som spåkvinna i Stockholm och började bli känd. En tradition sade att hennes mottagning låg i en stuga i Humlegården eller i Bellevue, men detta stämmer inte. Hon hade sitt kontor i en diskret gränd där fattiga människor bodde och assisterades av två pigor, av vilka den ena var av afrikanskt ursprung, vilket uppfattades som exotiskt.

"Mamsell Arfvidsson" blev snabbt en känd profil i Stockholm och ockultisten på modet i Sverige; hon anlitades av folk från alla samhällskretsar och beskrivs i många dagboksanteckningar från den tiden; hon spådde i kort, men hennes specialitet var att läsa i kaffesump. Hon tjänade bra med pengar och blev ett orakel som gav råd åt folk; bland annat hertig Karl, den blivande Karl XIII, vilket har lett till ryktet att hon skulle ha haft politiskt inflytande. Hon hade ett stort kontaktnät med informatörer som sträckte sig över hela staden, från privathem in till hovet, vilket väl bidragit till att hon som det sades, aldrig tog fel.

Mamsell Arfvidsson fick en dag besök av Gustav III i förklädnad och ska ha förutsagt hans död. Då hennes spådom slog in 1792, kunde man ha tänkt sig att hennes karriär skulle ha blivit ännu bättre, men det verkar i stället som om folk skrämdes bort; hon blev omodern, anlitades allt mindre ofta, och dog år 1801 av fattigdom.

En annan berömd profersionell siare i Stockholms historia var Elin Håkansson, som var berömd under Karl XI:s och Karl XII:s tid.

Externa länkar

Litteratur

  • Carl Rimberg: Svenska Folkets underbara öden. Gustav III:s och Gustav IV Adolfs tid
Personliga verktyg
På andra språk