Från Rilpedia

Efter andra världskrigets slut finns ett stort antal incidenter, då främmande militära ubåtar påträffats eller misstänkts påträffas i Sveriges territorialvatten.

Innehåll 1 Inledning 2 Rapporterad incidenter 3 Offentliga utredningar 4 Massmedial uppmärksamhet 5 Referenser 6 Litteratur

Inledning

Enligt folkrätten har örlogsfartyg rätt att passera genom ett annats lands yttre territorialvatten. För ubåtar gäller detta dock bara i övervattensläge. Om ubåten uppträder inom territorialvattnet i undervattensläge är detta att betrakta som en gränskränkning. För besök inom det inre territorialvattnet krävs alltid tillstånd av den berörda kuststaten.

Ubåtskränkningar av svenskt territorialvatten har förekommit under hela efterkrigstiden.^{[källa behövs]} Det var dock först kring 1980 som dessa började tilldra sig massmedialt intresse, i samband med att ubåtarna inte längre gavs sig av vid varningar, utan sökte stanna kvar. Detta ledde till skärpta bestämmelser för varningar och vapeninsats.

Under åren mellan 1980 och 1992 kom frågan om kränkningar av Sverige av främmande ubåtar att vara betydelsefull både i sak och i den säkerhets- och inrikespolitiska diskussionen. Frågor om trovärdigheten i den då gällande neutralitetspolitiken, om våra relationer till Sovjetunionen liksom om den sovjetiska maktens karaktär kom alla att spela en stor roll i diskussionerna under dessa år.

Det rörde sig om den sannolikt allvarligaste utmaningen för Sveriges säkerhetspolitik under den senare delen av 1900-talet.

Rapporterad incidenter

Nedan följer de mest kända incidenterna.

• 1962. Vid övning med jagare upptäcks en ubåt genom radareko och hydrofonkontakt på svenskt vatten norr om Fårö på Gotland. Först efter upprepad vapeninsats med sjunkbomber ger sig ubåten ut mot fritt vatten.^[1]

• Hösten 1969. Under Marinens Krigsförbandsövning på Norrlandskusten. Ubåten Springaren fick kontakt med en främmande ubåt på svenskt vatten utanför Höga kusten. När man övergick till aktiv hydrofonsändning ökade ubåten farten och försvann.^[2]

• 1974. Ett ubåtsperiskop upptäcks av Kustbevakningen Vid Kappelhamnsviken på Gotland. Jagaren Halland sändes till platsen och erhöll kontakt, varvid ubåten lämnade svenskt vatten.^[3]

• Hösten 1976. Under Marinens Krigsförbandsövning i Stockholms skärgård avslöjar sig en sovjetisk ubåt av W-typ utanför svenskt territorialvatten genom att sända med radar. Den svenska ubåten Sjöormen kan följa hur denna går in på svenskt vatten i Danziger gatt och spela in ljud från den. När ubåtsjakthelikopter och jagare tillkallades försvann ubåten med hög fart ut mot internationellt vatten.^[4]

• 18 September till 6 oktober 1980 – Marinens bogserbåt Ajax upptäckte tornet på en ubåt utanför Utö i Stockholms skärgård. Ubåtsjaktshelikopter sändes till platsen och fick hydrofonkontakt samt satte in knallskott och sjunkbomb för att varna ubåten. Ubåtsjakten kom att sträcka sig över flera veckor och inkluderade rustning av en malpåseförlagd jagare, Halland. Flera optiska och hydrofonkontakter erhölls. Till skillnad från tidigare lämnade ubåten eller ubåtarna inte området då de blev upptäckta, utan försökte i stället slingra sig undan och avfyrade skenmål.^{[5] [6]}

• 27 oktober 1981 - Ubåt U 137, en sovjetisk ubåt ur Whiskey-klassen, grundstöter i Gåsefjärden i Blekinges skärgård. Efter omfattande diplomatisk aktivitet, liksom en sovjetisk militär uppladdning i farvattnen utanför Blekinge, beslutar regeringen Fälldin att ubåten och dess besättning får lämna Sverige. Dessförinnan har ett summariskt förhör hållits med dess befälhavare.

• 1 - 13 oktober 1982 - Den incident som kom att kallas Ubåtsjakt i Hårsfjärden. föregicks av en rad rapporter om ubåtar i Stockholms skärgård. Sverige förfogade nu inte längre över några ubåtsjaktfartyg Under ledning av kommendörkapten Emil Svensson planeras en ubåtsfälla för främmande ubåtar i månadsskiftet september/oktober, operationen kommer att kallas "Operation Notvarp" och är mycket hemlig. Den 1 oktober görs "de första säkra observationerna av ubåt" och detta sker i Hårsfjärden, pådraget blir stort, svenska marinen har tack vare Operation Notvarp koncentrerat alla sina resurser till området. Marinen spränger 44 sjunkbomber och 4 minor. Inledningsvis utgår man från att marinen lyckats att "spärra in" en främmande ubåt i Hårsfjärds-området. Det visar sig dock senare att så inte är fallet. Under operationen används för första gången minor när man anser att en främmande ubåt försöker att fly från området. Ubåtsjakten leder till att den nytillträdda regeringen Palme tillsätter den så kallade Ubåtsskyddskommissionen under ledning av före detta utrikes- och försvarsministern Sven Andersson.

• 4 maj 1983 - Minor sprängs mot en misstänkt ubåt i Törefjärden norr om Luleå.

• Maj 1983 - Ubåtsjakt utanför Sundsvall. Helikoptrar får kontakt med främmande ubåt, men vapeninsats förhindras av nyfikna journalister inom säkerhetsområdet.^[7]

• Sommaren 1983 - Ubåtsjakt i Töreviken.

• Augusti 1983 - Ubåtsjakt i hamnbassängen i Karlskrona liksom i området omedelbart utanför skärgården. Marinen spränger sjunkbomber inne i Karlskrona hamn.

• 9 - 29 februari 1984 - Ubåtsjakt i Karlskrona. Marinen spränger 22 sjunkbomber mot en misstänkt ubåt.

• Försommaren 1986 - Efter att en tulljakt sett "ett mystiskt föremål dyka ner i vattnet" i Klintehamnsviken på Gotland undersöks botten och där hittas ett 1100 meter långt dubbelspår som sägs komma från en undervattensfarkost.

• Juni 1987 - Ny ubåtsjakt i Törefjärden.

• Sommaren 1987 - Vid undersökning av magnetslingesystemet för mineringar i Kappelshamnsviken på Gotland upptäcks "tydliga spår på botten från en bandgående undervattensfarkost".

• Försommaren 1988 - Misstänkt främmande ubåt i Hävringebukten utanför Oxelösund. Incidenten leder till stridsinsats. Luftuppkok på ytan och ljud från den förmodade ubåten äger rum.

Offentliga utredningar

• April 1983 - Ubåtsskyddskommissionen presenterar sin rapport, konstaterar med stöd av bl a bottenspår att en kränkning verkligen ägt rum och avser att Sovjetunionen i allt väsentligt måste ses som ansvarig för den misstänkta ubåten i Hårsfjärden hösten innan. Ubåtsskyddskommissionen beskriver denna som en del en större operation mot Stockholms mellersta och södra skärgård som kan ha omfattat tre mer konventionella ubåtar och tre miniubåtar av ditintills inte känd typ eller sort. Regeringen överlämnar en protestnot till Sovjetunionen.

• 1995 - En ny oberoende ubåtskommission, tillsatt av den nya regeringen under Ingvar Carlsson, bekräftar i allt väsentligt bilden av kontinuerliga kränkningar av främmande ubåtar, och anser att detta är helt säkert i minst åtta fall man studerat och mycket sannolikt i ytterligare fall. Kommissionen ansåg också, efter att ha gått igenom allt material, att ubåtskränkningen i Gåsefjärden var avsiktlig, men anser sig inte ha underlag för att göra några uttalanden om varifrån de kränkande ubåtarna kom. Kommissionen efterlyste en bredare utrikes- och säkerhetspolitisk granskning nationalitetsfrågan, och en 1997 inom Utrikesdepartementet gjord sådan ledde till att det ansågs överväldigande sannolikt att Sovjetunionen hade ansvaret för dessa operationer.

• På 1990-talet konstaterade försvaret efter omfattande efteranalys att ett ljud man tidigare benämnt typljud (ett ljud som man vid vissa tillfällen misstänkt varit kopplat till en viss ubåtstyp) även kunde alstras av simmande däggdjur, exempelvis minkar. Dock hade det s k typljudet inte använts för att med säkerhet klassificera ubåtskränkning, och klassificeringen av det så kallade typljudet som med största sannolikhet härrörande från simmande mink påverkade därför inte bedömningen av de olika ubåtskränkningar som såväl försvaret som olika oberoende kommissioner tidigare gjort.

Massmedial uppmärksamhet

Enligt en dokumentär i Uppdrag Granskning i oktober 2007 genomfördes inte en enda av de misstänkta ubåtskränkningarna, förutom grundstötningen av U 137, av Sovjetunionen eller något annat land inom Warszawapakten, det mesta sägs tvärtom tyda på att det var NATO-ubåtar som kränkte svenskt territorium ^[8].

Enligt en uppföljande dokumentär i Uppdrag Granskning den 11 juni 2008 sägs det numera stå helt klart att de ubåtar som svenska försvaret jagade i Hårsfjärden i samtliga kända fall rörde sig om ubåtar från NATO, t.ex. från Västtyskland, USA, och Storbritannien. ^[9].

Referenser

1. ↑ Christian Allerman: Ubåtsincidenter och främmande undervattensverksamhet- en tillbakablick och ett försök till summering, Tidskrift i Sjöväsendet Nr 1, sid 35-41, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Karlskrona 2007. ISSN 0040-6945. 
2. ↑ Bertil Malmberg: Några minnesbilder från ubåtsincidenter. Tidskrift i Sjöväsendet Nr 1, sid 47-48, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Karlskrona 2007. ISSN 0040-6945. 
3. ↑ Christian Allerman: Ubåtsincidenter och främmande undervattensverksamhet- en tillbakablick och ett försök till summering, Tidskrift i Sjöväsendet Nr 1, sid 35-41, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Karlskrona 2007. ISSN 0040-6945. 
4. ↑ Björn Hamilton: En sovjetisk ubåtskränkning i Danziger Gatt år 1976, Tidskrift i Sjöväsendet Nr 1, sid 44-46, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Karlskrona 2007. ISSN 0040-6945. 
5. ↑ Christian Allerman: Ubåtsincidenter och främmande undervattensverksamhet- en tillbakablick och ett försök till summering, Tidskrift i Sjöväsendet Nr 1, sid 35-41, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Karlskrona 2007. ISSN 0040-6945. 
6. ↑ Håkan Neckman: personliga minnesbilder från ubåtsincidenter, Tidskrift i Sjöväsendet Nr 1, sid 48-51, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Karlskrona 2007. ISSN 0040-6945. 
7. ↑ Emil Svensson: Under den fridfulla ytan, Marinlitteraturföreningen, Karlskrona 2005. ISBN 91-85944-09-2. 
8. ↑ SVT: Uppdrag Granskning - Falska bevis pekade ut sovjetiska ubåtar
9. ↑ SVT: Uppdrag Granskning - Okänd signal knyter västubåt till Hårsfjärden

Litteratur

• Ubåtsskyddskommissionen 1983, SOU 1983:13 ”Att möta ubåtshotet”
• Ubåtsskyddskommissionen 1995, SOU 1995:135 ”Ubåtsfrågan 1981-1994”
• Ubåtsskyddskommissionen 1983, SOU 2001:85 ”Perspektiv på ubåtsfrågan”
• Bror Stefensson: Från Periskop och brygga, Bokförlaget magnus Ullman, Stockholm, Mariehamn 2007. ISBN 978-91-633-1527-5. 
• Ola Tunander: Hårsfjärden – Det hemliga ubåtskriget mot Sverige, Norstedts Förlag, Stockholm 2001.