Tysklands socialdemokratiska parti
Från Rilpedia
| Tysklands socialdemokratiska parti Sozialdemokratische Partei Deutschlands |
|
|---|---|
 |
|
| Partiordförande | Frank-Walter Steinmeier |
| Grundat | 23 maj 1863 |
| Huvudkontor | Willy-Brandt-Haus DE-10911 Berlin |
| Politisk ideologi | Socialdemokrati |
| Internationellt samarbetsorgan | Socialistinternationalen |
| Europeiskt samarbetsorgan | Europeiska socialdemokratiska partiet |
| Partigrupp i Europaparlamentet | Socialdemokratiska gruppen |
| Färg(er) | Röd |
| Webbplats | www.spd.de |
Tysklands socialdemokratiska parti (Sozialdemokratische Partei Deutschlands), ofta kallat SPD, är det största politiska partiet i Tyskland, och medlem av Socialistinternationalen.
Efter epoken Helmut Kohl bildade de 1998, som representanter för ”Die Neue Mitte”, regering tillsammans med Bündnis 90/Die Grünen (de gröna). SPD har tidigare haft regeringsställningen 1969-1982 samt 1966-1969 som en del av Den stora koalitionen.
Måndagen den 31 oktober 2005 meddelade SPD:s ordförande Franz Müntefering att han skulle lämna sitt uppdrag, mitt under de pågående förhandlingarna med kristdemokratiska CDU/CSU om att bilda en regeringkoalition med Angela Merkel, ledare för CDU, som förbundskansler. Tidigare hade också Tysklands dåvarande förbundskansler Gerhard Schröder meddelat att han skulle dra sig tillbaka från tysk politik så fort den nya regeringen i landet var på plats.
Innehåll |
Historia
Socialdemokratiska arbetarepartiet (SDAP) under ledarskap av August Bebel och Wilhelm Liebknecht och Allmänna tyska arbetareföreningen (ADAV) gick samman till Socialistiska arbetarepartiet (SAP) vid en partikongress 1875 i staden Gotha. Det nya partiet ändrade 1890 sitt namn till det nuvarande. Gothaprogrammet har även varit viktigt för den svenska socialdemokratin.
Erfurtprogrammet antogs vid partikongressen i Erfurt 1891 på förslag av Karl Kautsky.
Under första världskriget splittades partiet och ett utbrytarparti, USPD, skapades.
Opposition 1949-1966
Efter andra världskriget leddes SPD av Kurt Schumacher. SPD i den östtyska sektorn (senare DDR) försvann då KPD tillsammans med det östtyska SPD fusionerades till Tysklands socialistiska enhetsparti (SED). I det första valet till förbundsdagen förlorade SPD och Schumacher knappt till CDU/CSU under ledning av Konrad Adenauer. Under de första åren var partiet mycket kritiskt till den marknadsekonomi som CDU/CSU drev igenom och man krävde ett förstatligande av industrier. Man var även emot närmandet till USA och Västeuropa för att istället arbeta för en återförening med Östtyskland. SPD arbetade för ett politiskt neutralt Tyskland och var även emot att Tyskland åter fick en armé vilket skedde 1956.
Förbundsdagsvalen 1953 och 1957 innebär besvikelser för partiet och en förändring av politiken stod inför dörren och 1959 antogs Bad Godesbergprogrammet. Nu kom partiet att acceptera bindningen till västmakterna men framförallt gick man från att vara ett i det närmaste marxistiskt parti till ett brett socialdemokratiskt parti. Detta innebar en comeback för partiet som förbättrade sina valresultat 1961 och 1965.
Den stora koalitionen
1966 blev SPD för första gången regeringsparti som en del i Den stora koalitionen tillsammans med CDU/CSU. SPD:s ledare Willly Brandt blev vicekansler och utrikesminister den nya regeringen.
Regeringsparti 1969-1982
1969 kunde SPD under Willy Brandt vinna regeringsmakten tillsammans med FDP som koalitionspartner.
Willy Brandt blev kansler men FDP:s ledare Walter Scheel blev utrikesminister och de två kom att bilda ett tandempar som tillsammans drev igenom bland annat den nya västtyska utrikespolitiken. Willy Brandt hade tillsammans med Egon Bahr arbetet fram Ostpolitik som innebar ett västtyskt närmande till östblocket sedan början av 1960-talet.
1974 avgick Brandt i samband med Guillaume-affären. Helmut Schmidt blev ny förbundskansler med Brandt stannade kvar i SPD som partiordförande.
Från slutet av 1970-talet blev det allt tydligare att SPD och FDP kommit långt i från varandra men koalitionen höll även inför förbundsdagsvalet 1980 som man vann med den sittande Helmut Schmidt (SPD) som kanslerkandidat. 1982 följde regeringskrisen som utlöstes av FDP under Genscher och innebar att FDP istället bildade regering med CDU/CSU.
Opposition 1982-1998
1982 förlorade SPD regeringsmakten efter att Helmut Schmidt förlorat ett konstruktivt misstroendevotum i förbundsdagen. Koalitionspartner FDP lämnade samarbetet och bildade en ny regering med CDU/CSU. SPD kunde inte återvinna regeringsmakten 1983 med Hans-Jochen Vogel som kandidat och inte heller 1987 med Johannes Rau som kanslerkandidat. I samband med valet 1990 efter den tyska återföreningen misslyckades man återigen att återta makten med Oskar Lafontaine som framstod som alltför skeptisk inför återföreningen.
Berlinprogrammet är SPD:s partiprogram sedan 1989. Det antogs på SPD:s partikongress 20 december 1989 i Berlin och ersatte det 1959 antagna Bad Godesbergprogrammet.
Den nya mitten
Först 1998 tog SPD tillbaka regeringsmakten tillsammans med Bündnis 90/Die Grünen som ny koalitionspartner. Gerhard Schröder blev ny förbundskansler.
Storkoalition
Från 2005 har Tyskland för andra gången en stor koalition mellan CDU/CSU och SPD.
Kända SPD-politiker
- Friedrich Ebert
- Paul Löbe
- Johannes Rau
- Ernst Reuter
- Otto Schily
- Carlo Schmid
- Helmut Schmidt
- Herbert Wehner
Partiordförande
- Kurt Schumacher
- Erich Ollenhauer
- Willy Brandt
- Hans-Jochen Vogel
- Björn Engholm
- Rudolf Scharping
- Oskar Lafontaine
- Gerhard Schröder
- Franz Müntefering
- Matthias Platzeck
- Kurt Beck
- Frank-Walter Steinmeier
Se även
Externa länkar
Källa
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
