Från Rilpedia

Tyfon var inom grekiska mytologin ett monster som troddes vara far till chimäran, hydran och Kerberos och de olycksbådande vindarna. Han var en av Zeus många fiender. Tyfon sårade Zeus mycket svårt under en strid, och man trodde förmodligen att han var oövervinnerlig. Men med hjälp av Hermes kunde Tyfon övervinnas.

Tyfon var ett enormt bevingat monster, hälften man och hälften odjur. Han var längre än vilket berg som helst, med drakhuvuden under sina armar och hundra huvuden. Han sprutade också eld ur sin mun, och producerade lavan som flöt ur berget Etna (Edna), där han levde. Tyfon var avkomma till Gaia, den stora jordmodern, och Tartaros som var född i Kilikien tillsammans med Nyx, Erebos, Gaia och Eros. Tartaros var personifikation av den mörkaste och djupaste delen av underjorden där Hades regerade. Tartaros och Gaia var nog också föräldrar till Echidna, som i sin tur fick många barn med sin bror Tyfon. De fick bland annat Kerberos, Orthos, hydran, det nemeiska lejonet, Sfinxen och den kaukasiska örnen.

Olympens invånare fruktade Tyfon. Men det var främst de yngre gudarna som kände rädsla för monstret. Zeus försökte slåss mot Tyfon, men monstret skar av Zeus senor vid händerna och fötterna så att han inte kunde använda sina blixtar. Zeus kunde då inte hindra Tyfon ifrån att stänga in honom i en grotta. Efter ett tag hittade Hermes sin fader och gav honom hans senor tillbaka och räddade honom. Då tog gudarnas gud upp kampen mot Tyfon igen, den här gången med sina blixtar. Zeus dödade Tyfon och begravde honom sedan under berget Aetna (Edna) eller under hela Sicilien. Vulkanen Etna, som än idag sprutar eld, ses som ett tecken på att Tyfon vill komma loss.

Myter om myten

Det har naturligt nog spekulerats över hur föreställningen om ett odjur av Tyfons kaliber skulle kunna ha uppkommit. Exceptionella vulkanutbrott och åskväder skymtar i själva myten. Andra idéer har knutits till kometer.

I slutet av oktober 2007 kunde astronomer bevittna ett skådespel på långt avstånd som iscensatts av den periodiska kometen 17P/Holmes. Orsaken till varför kometens ljusstyrka på några få timmar ökade med nästan en miljon gånger är visserligen ännu inte säkerställd. Troligt är att dess kärna splittrats i många fragment, vilket inte är ovanligt när kometer passerar nära Jupiter eller sina perihelium. Om en sådan passage sammanfaller med ett perigeum, kommer vi att sitta på första parkett. En sådan händelse har av vissa forskare satts i samband med Enckes komet. För forntidens människor skulle en sådan stjärnsmäll ha satt oförglömliga spår.