Turakoer
Från Rilpedia
| ?Turakoer | |
|---|---|
 Rödkronad turako (Tauraco erythrolophus)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Gökfåglar Cuculiformes |
| Familj: | Turakoer Musophagidae |
|
|
|
| §Musophagidae Auktor: Lesson, 1828 |
|
|
|
|
|
Se text |
|
| Synonymer | |
|
Apopempsidae |
|
| Knysnaturako (Tauraco corythaix) Knysnaturako (Tauraco corythaix)
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Turakoer, i äldre verk även bananätarfåglar, (Musophagidae) är en familj i ordningen gökfåglar.
Innehåll |
Kännetecken
Dessa fåglar är med en längd på 35-75 centimeter mellanstora och har färgglad fjäderdräkt. Arten Corythaeola cristata som mäter 70-75 centimeter familjens största medlem. Vingarna är i jämförelse med den övriga kroppen små och betydligt mindre än stjärten. Turakoer har tio stjärtfjädrar och en kort och kraftig näbb. Hos en del arter har näbben en sågformad kant.
I motsats till andra gökfåglar har turakoer en tå som kan riktas både fram- och bakåt. Mellan de övriga främre tårna finns en hudflik. När dessa fåglar vistas på marken riktas den vridbara tån åt sidan. I träden riktas tre tår framåt och en bakåt när djuret vilar. När fågeln rör sig i träden är två tår framåt- och de andra två bakåtriktade.
Hos de flesta arterna ser hane och hona likadana ut. Bara hos arten vitbukad turako (Corythaixoides leucogaster) har hanen en svart näbb och honan en olivgrön näbb. Flera arter har en fjädertofs på huvudet. Huvuddelen av fjäderdräkten är vanligtvis blå- eller grönaktig.
Utbredning
Turakoer lever i trädkronor i skogs- och buskområden i Afrika söder om Sahara. De förekommer främst i närheten av vattenansamlingar, på grund av att turakoernas föda (främst olika frukter) bara växer där. Jätteturako (Corythaeola cristata) lever i galleriskog på en höjd av 2000 m till 2700 m över havet.
Levnadssätt
Födan utgörs huvudsakligen av vegetariska ämnen. De äter bland annat frukter, bär, frön, unga växtskott och i viss mån även insekter. Turakoer spelar en viktig roll i olika växters förökning på grund av att de avsöndrar frukternas frön utan förändring. Som exempel kan nämnas träden tamarind (Tamarindus indica) och en art av fikussläktet, sykomorfikon (Ficus sycomorus). Namnet bananätare visade sig vara felaktigt. I fångenskap har de ibland ätit delar av bananfrukten men i naturen undviker de växten.
Beroende på utbredningsområde ruvar de olika arterna under olika tider. De bygger ett bo av kvistar och lägger ett till tre ägg (oftast två). Äggen kan vara vit-, grön- eller blåaktiga. Hos turakoerna ruvar bägge könen och de sköter även ungdjurens uppfostran tillsammans. Redan några dagar efter kläckningen böjar ungdjuren att klättra bland trädens grenar. Efter cirka fyra veckor har de en full utbildad fjäderdräkt.
Taxonomi
Traditionellt har denna grupp ansetts vara besläktad med gökfåglarna i ordningen Cuculiformes, men i Sibley-Ahlquists taxonomi kategoriseras denna grup som en helt egen ordning Musophagiformes. Turakoerna har föreslagits vara länken mellan den unika hoatzin och alla andra idag levande fåglar[1] men detta bestreds senare[2].
Familjen delas idag upp i tre underfamiljer med tillsammans 6 släkten och cirka 23 arter.
- Underfamilj Corythaeolinae
- Släkte Corythaeola - Jätteturako (Corythaeola cristata)
- Underfamilj Criniferinae
- Släkte Corythaixoides - (3 arter)
- Släkte Crinifer - larmfåglar (2 arter)
- Underfamilj Musophaginae
- Släkte Musophaga - blå turakoer (2-4 arter)
- Släkte Ruwenzorornis - Ruwenzoriturako (Ruwenzorornis johnstoni), förs ibland till Musophaga.
- Släkte Tauraco - gröna turakoer (14 arter)
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskpråkiga Wikipedia.
- Hughes, Janice M. & Baker, Allan J. (1999) Phylogenetic relationships of the enigmatic hoatzin (Opisthocomus hoazin) resolved using mitochondrial and nuclear gene sequences., Molecular Biology and Evolution, vol.16, nr.9, sid:1300-1307. PDF fulltext
- Sorenson, Michael D.; Oneal, Elen; García-Moreno, Jaime & Mindell, David P. (2003) More Taxa, More Characters: The Hoatzin Problem is Still Unresolved., Molecular Biology and Evolution, vol.20, nr.9, sid:1484-1499. doi:10.1093/molbev/msg157 PDF fulltext Supplement
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Andra webkällor
- Systematik der Kuckucksvögel (tyska)
Referenser
Litteratur
- Herausgeber: Forshaw, Joseph: Enzyklopädie der Vögel, 1999 - ISBN 3828915574
- Hans von Boetticher: Lärmvögel, Turakos und Pisangfresser, (andra oförändrad upplaga från 1955), 2004 – ISBN 3894326077
