Turakoer

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Turakoer
Rödkronad turako (Tauraco erythrolophus)
Rödkronad turako (Tauraco erythrolophus)
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Gökfåglar
Cuculiformes
Familj: Turakoer
Musophagidae
Vetenskapligt namn
§Musophagidae
Auktor: Lesson, 1828
Underfamiljer

Se text

Synonymer

Apopempsidae
Musophagiformes (se text)
Veflintornithidae

Knysnaturako (Tauraco corythaix)
Knysnaturako (Tauraco corythaix)
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Turakoer, i äldre verk även bananätarfåglar, (Musophagidae) är en familj i ordningen gökfåglar.

Innehåll

Kännetecken

Dessa fåglar är med en längd på 35-75 centimeter mellanstora och har färgglad fjäderdräkt. Arten Corythaeola cristata som mäter 70-75 centimeter familjens största medlem. Vingarna är i jämförelse med den övriga kroppen små och betydligt mindre än stjärten. Turakoer har tio stjärtfjädrar och en kort och kraftig näbb. Hos en del arter har näbben en sågformad kant.

I motsats till andra gökfåglar har turakoer en tå som kan riktas både fram- och bakåt. Mellan de övriga främre tårna finns en hudflik. När dessa fåglar vistas på marken riktas den vridbara tån åt sidan. I träden riktas tre tår framåt och en bakåt när djuret vilar. När fågeln rör sig i träden är två tår framåt- och de andra två bakåtriktade.

Hos de flesta arterna ser hane och hona likadana ut. Bara hos arten vitbukad turako (Corythaixoides leucogaster) har hanen en svart näbb och honan en olivgrön näbb. Flera arter har en fjädertofs på huvudet. Huvuddelen av fjäderdräkten är vanligtvis blå- eller grönaktig.

Utbredning

Turakoer lever i trädkronor i skogs- och buskområden i Afrika söder om Sahara. De förekommer främst i närheten av vattenansamlingar, på grund av att turakoernas föda (främst olika frukter) bara växer där. Jätteturako (Corythaeola cristata) lever i galleriskog på en höjd av 2000 m till 2700 m över havet.

Levnadssätt

Födan utgörs huvudsakligen av vegetariska ämnen. De äter bland annat frukter, bär, frön, unga växtskott och i viss mån även insekter. Turakoer spelar en viktig roll i olika växters förökning på grund av att de avsöndrar frukternas frön utan förändring. Som exempel kan nämnas träden tamarind (Tamarindus indica) och en art av fikussläktet, sykomorfikon (Ficus sycomorus). Namnet bananätare visade sig vara felaktigt. I fångenskap har de ibland ätit delar av bananfrukten men i naturen undviker de växten.

Beroende på utbredningsområde ruvar de olika arterna under olika tider. De bygger ett bo av kvistar och lägger ett till tre ägg (oftast två). Äggen kan vara vit-, grön- eller blåaktiga. Hos turakoerna ruvar bägge könen och de sköter även ungdjurens uppfostran tillsammans. Redan några dagar efter kläckningen böjar ungdjuren att klättra bland trädens grenar. Efter cirka fyra veckor har de en full utbildad fjäderdräkt.

Taxonomi

Traditionellt har denna grupp ansetts vara besläktad med gökfåglarna i ordningen Cuculiformes, men i Sibley-Ahlquists taxonomi kategoriseras denna grup som en helt egen ordning Musophagiformes. Turakoerna har föreslagits vara länken mellan den unika hoatzin och alla andra idag levande fåglar[1] men detta bestreds senare[2].

Familjen delas idag upp i tre underfamiljer med tillsammans 6 släkten och cirka 23 arter.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskpråkiga Wikipedia.
  • Hughes, Janice M. & Baker, Allan J. (1999) Phylogenetic relationships of the enigmatic hoatzin (Opisthocomus hoazin) resolved using mitochondrial and nuclear gene sequences., Molecular Biology and Evolution, vol.16, nr.9, sid:1300-1307. PDF fulltext
  • Sorenson, Michael D.; Oneal, Elen; García-Moreno, Jaime & Mindell, David P. (2003) More Taxa, More Characters: The Hoatzin Problem is Still Unresolved., Molecular Biology and Evolution, vol.20, nr.9, sid:1484-1499. doi:10.1093/molbev/msg157 PDF fulltext Supplement
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Andra webkällor

Referenser

  1. Hughes & Baker (1999)
  2. Sorenson et al. (2003)

Litteratur

  • Herausgeber: Forshaw, Joseph: Enzyklopädie der Vögel, 1999 - ISBN 3828915574
  • Hans von Boetticher: Lärmvögel, Turakos und Pisangfresser, (andra oförändrad upplaga från 1955), 2004 – ISBN 3894326077

Externa länkar

Personliga verktyg