Från Rilpedia

En signalsubstans eller neurotransmittor är en molekyl som förmedlar en nervsignal på kemisk väg från en nervcell till en annan i nervsystemet. Neurotransmittorer existerar både i det centrala nervsystemet (CNS) och i det perifera nervsystemet (PNS). Neurotransmittorer lagras i vesiklar inom specialiserade ansvällningar på axonen som utgör den presynaptiska delen av synapsen, och som svar på en aktionspotential frisläpps de till den synaptiska klyftan. I mottagarcellen binder de så till specifika receptorer och två saker kan inträffa:

• Jonkanaler öppnas och den postsynaptiska cellens membranpotential förändras. Om den minskar ökar sannolikheten för att en aktionspotential uppkommer; om den ökar sker det motsatta.

• En kemisk reaktion kan startas.

När vi känner, tänker, upplever och minns är signalsubstanser inblandade. Depressioner, neuroser och psykoser kan bero på problem med signalsubstanser.

Vanliga neurotransmittorer i centrala nervsystemet är serotonin, GABA, dopamin, histamin, adrenalin, noradrenalin och acetylkolin. Acetylkolin är också en vanlig transmittor i motoriska nerver (perifera nervsystemet). Totalt finns det drygt femtio identifierade transmittorsubstanser som delas upp i tre huvudklasser.

Små transmittormolekyler

Dessa transmittorsubstanser är snabbverkande, fylls på snabbt och framställs från mat. Dessutom binder de ofta till jonkanaler (se synaps).

De som är identifierade är:

• Acetylkolin
• Dopamin
• Noradrenalin
• Adrenalin
• Serotonin
• Glutamat
• GABA (Gamma-Aminobutyric Acid)
• Glycin
• Histamin
• IGF

Neuropeptider

Framställningen av dessa transmittorsubstanser styrs av DNA. Påfyllningen är långsam och de är för stora för att kunna utvinnas från mat. Dessutom binder de inte till jonkanaler.

Exempel på neuropeptider är oxytocin, insulin, endorfin och gastrin.

Transmittorgaser

Dessa transmittorsubstanser är ovanliga. De produceras i synapsen. De båda som har identifierats är kväveoxid (NO) och kolmonoxid (CO).