The Legend of Zelda
Från Rilpedia
För spelserien, se The Legend of Zelda-serien.
The Legend of Zelda (förkortat LoZ), är ett TV-spel som släpptes till Nintendos konsol NES (Nintendo Entertainment System) 1986 i Japan. Det kom ut 1987 till Europa samt USA och är det första spelet i "The Legend of Zelda-serien". Kassetten var guldfärgad och drog mycket uppmärksamhet. En annan mycket uppmärksammad detalj hos spelet var att det innehöll en batteribackup som gjorde att upp till tre spelares status kunde sparas samtidigt i kassetten. Spelet utvecklades av mannen bakom Super Mario och många av Nintendos andra storsäljare, Shigeru Miyamoto. Musiken blev snabbt berömd, och förekommer i varje spel i serien[källa behövs]. Musiken gjordes av Koji Kondo som också gjort musiken till bland annat Super Mario-spelen.
Innehåll |
Spelsätt
Spelaren tar i början av äventyret karaktären som den unga pojken Link i landet Hyrule. Link måste rädda prinsessan Zelda från den onde Ganon genom att hitta de åtta delarna av modets trekraft(På engelska Triforce). . Även andra hjälpmedel finns att hitta och använda. I Hyrule finns nio stycken underjordiska grottor där de åtta första innehåller en del av Trekraften/Triforce. I slutet av den sista grottan återfinner man Ganon själv. Varje grotta innehåller minst ett nytt vapen eller en ny sak som gör att Link lättare kan ta sig vidare i spelet. Från början är Link endast utrustad med en sköld som skydd, men får under spelets gång tillgång till både svärd, bomber, bumerang och pilbåge. Utöver det finns i varje grotta nycklar, en kompass samt en karta. Nycklarna behövs för att kunna öppna nya delar av grottan. De kan man införskaffa genom att hitta dem i grottorna eller genom att köpa dem i affär. Kartan gör så att det går att se alla grottans rum på minimapen utan att man har besökt dem. Kompassen visar var på minimapen man befinner sig och den avslöjer även var bossrumet är. Man hittar oftast kompassen och kartan halvvägs in i grottan.
The Legend of Zelda var banbrytande på så vis att spelaren inte var bunden till att fullfölja spelet enligt ett visst schema. Visserligen var de underjordiska grottorna menade att besökas i en viss ordning, men det är fullt möjligt att på vissa håll bryta mot detta. Spelaren kan även vandra fritt i övervärlden och där besegra monster, upptäcka dolda grottor och köpa hjälpmedel. När man har besegrat en grotta så finns det ibland nya delar av övervärlden man kan utforska, t.ex när man har fått flotten så kan man utforska öarna i spelet.
Kontroversiellt
Alla labyrinterna liknar någonting i formen, till exempel örn, lejonhuvud eller orm. Anledningen är att spelaren ska hitta bättre. Labyrint nummer 3 påminner utseendemässigt om ett hakkors men är en manji, det vill säga en buddistisk symbol för god lycka.
Uppföljare
- Zelda II: The Adventure of Link (NES, 1987)
- The Legend of Zelda: A Link to the Past (SNES, 1992)
- The Legend of Zelda: Link's Awakening (Game Boy, 1993)
- The Legend of Zelda: Ocarina of Time (Nintendo 64, 1998)
- The Legend of Zelda: Majora's Mask (Nintendo 64, 2000)
- The Legend of Zelda: Oracle of Ages och Oracle of Seasons (Game Boy Color, 2001)
- The Legend of Zelda: The Wind Waker (GameCube, 2003)
- The Legend of Zelda: The Minish Cap (Game Boy Advance, 2004)
- The Legend of Zelda: Four Swords Adventures (GameCube, 2005)
- The Legend of Zelda: Twilight Princess (GameCube/Wii, 2006)
- The Legend of Zelda: Phantom Hourglass (Nintendo DS, 2007)
- The Legend of Zelda: Spirit Tracks (Nintendo DS, 2009)
Hela listan på The Legend of Zelda-serien
