Från Rilpedia

The Congos
The Congos i Chartres, Frankrike, 21 oktober 2006
Information
Bakgrund	Jamaica
Genre(r)	Roots reggae, Dub, Rastafarian chant
Instrument	sångare, kompade av olika musiker
Aktiva år	1975 – 1984, 1997 –
Skivbolag	Black Ark, Congo Ashanty
Inspirerad av	Max Romeo, Junior Murvin, Lee Perry, Ras Michael
Medlemmar
Cedric Myton, Watty Burnett, Lindburgh Lewis
Tidigare medlemmar
Roydel "Congo Ashanti Roy" Johnson

The Congos är en fortfarande aktiv sånggrupp från Jamaica som bildades i Kingston 1975. Cedric Myton och ”Ashanti” Roy Johnson, båda födda 1947, bildade först den duo som utgjorde The Congos på den första och hyllade LP:n Heart Of The Congos som spelades in och mixades av "reggaedemonproducenten" Lee "Scratch" Perry ^[1] 1977. Detta album släpptes pga. en tvist mellan Perry och Island Records bara i Jamaica på Perrys skivmärke Black Ark. ^[2] LP-versioner i gott skick har därför idag ett visst samlarvärde. Efter denna första LP anslöt sig även Vatty Burnett och duon blev för en tid en trio, innan Johnson och Lewis valde att satsa på solokarriärer. Myton fortsatte fram till 1984, då roots reggaegruppen Congos lades ned på grund av de preferensförändringar hos den jamaicanska publiken som den digitaliserade ragga-musiken förde med sig. År 1997 återuppstod emellertid The Congos med Myton, Burnett och en ny tredje sångare, Lindburgh Lewis. The Congos har totalt släppt ett dussin album.

Den ursprungliga trion bestod av ”Ashanti” Roy Johnson (född 1947), Cedric Myton (1947) och Vatty Burnett (1951). Cedric Myton – som tidigare hade samarbetat med bl.a. Ras Michael och Prince Lincoln Thompson samt varit medlem i rocksteadygruppen The Tartans – tog initiativet till bildandet av gruppen.

Enbart duon Johnson och Myton ingick i Congos när det första albumet Heart Of The Congos spelades in år 1977. Detta album producerades av Lee ”Sratch” Perry och ett antal av Jamaicas bästa musiker medverkade ^[3] – ses av många reggaekännare som ett av de bästa reggaealbumen någonsin. ^{[4] [5]}

Trots att albumet ibland kallats för såväl Congos som Perrys bästa fick det ursprungligen ingen spridning utomlands på grund av att Perry brutit samarbetet med Island Records efter en tvist. The Congos har därefter släppt drygt ett dussin album på andra skivmärken. Från början av 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet var bandet vilande, men år 1997 släppte The Congos albumet Natty Dread Rise Again. Gruppmedlemmarna var nu Myton, Burnett och Lindburgh Lewis. Albumet Give Them The Rights (2005) hade starka drag av 1970-talets andliga rasta-reggae. The Congos backades upp av nu världskända reggaemusiker som Sly & Robbie, och Earl "Chinna" Smith. Det följande albumet – Fisherman Style (2006) på det återuppväckta brittiska skivmärket Blood and Fire – var en hyllning till The Congos. De stora artisterna från 1970-talet – Horace Andy, Big Youth, Dillinger, Prince Jazzbo, Luciano, Freddie McGregor, Gregory Isaacs, Max Romeo, Michaell Rose, Dean Fraser, Sugar Minott och U-Roy – gjorde varsin "version" utifrån den grundläggande rytmen i låten Fisherman som fanns på albumet The Heart Of The Congos. ^[6]

Diskografi

Studioalbum

• 1977 – Heart of the Congos - Black Ark (Lee "Scrath" Perry)

• 1979 – Congo Ashanti - Congo Ashanty/CBS

• 1979 – Image of Africa - Congo Ashanty/Epic/CBS

• 1981 – Face The Music - Go Feet

• 1997 – Natty Dread Rise Again - RAS

• 1998 – Revival (Congos) - VP

• 2001 – Lion Treasure - JDC/M10

• 2005 – Give Them the Rights - Young Tree

• 2006 – Fisherman Style - Blood and Fire

• 2006 – Cock Mouth Kill Cock - Explorer Music also issued as Feast (2006) Kingston Sounds

• 2006 – Swinging Bridge - Mediacom/Nocturne

Livealbum

• 2000 – Live at Maritime Hall: San Francisco - 2B1

Samlingsalbum

• 1983 – Best Of Congos vol. 1 - Tafari

Källor

1. ↑ Lee "Scratch" Perry finns med på Rolling Stones Magazines lista över 100 odödliga artister inom populärmusiken, och det är ingen tillfällighet att en musikproducent från Jamaica finns med där. Sedan reggaens barndom omkring 1970 och fram till idag har den person som suttit vid mixerbordet varit en artist i lika hög grad som musikerna och sångarna. Eller kanske i ännu högre grad. Reggaen och dess subgenrer rockers, lovers rock, dub, toasting, ragga, deejaying och dancehall utvecklades av masters som Perry och King Tubby i inspelningsstudiorna i Kingston, Jamaica. Få live-album släpptes under de första åren, och när sådana började komma var det just inspelningstekniker upplärda i Kinstons studior som skötte ljudet från en plats bakom publikhavet. De reggaeband som skulle på turné utomlands började ta med sig dessa ljudartister för att få det sound eller de moment med dub live de ville ha.
2. ↑ Larkin, Colin (1998). The Virgin Encyclopedia of Reggae. Virgin Books.
3. ↑ Allmusic.com: The Congos. Mytons falsett och Johnsons bariton backades upp av en kör där Gregory Isaacs och ett par sångare från The Heptones och Meditations ingick. Bland musikerna fanns blivande världsartister som Sly Dunbar på trummor, Ernest Ranglin och "Sticky" Thompson. Det Perry gjorde var att mixa fram dubversioner av alla spår och först därefter spela in sången. Dubmusiken hade åren 1971 - 1976 successivt utvecklats genom att inspelningsartisterna tog bort sången och därefter lyfte fram olika instrument, lade till ekon och ljudeffekter på den instrumentala versionen – och blev allt bättre på detta. Perry gjorde alltså nu tvärtom: först dubmusiken och sist sången.
4. ↑ Allmusic.com: The Heart Of The Congos
5. ↑ Barrow, S. & Dalton, P. (1997). Reggae: The Rough Guide. Rough Guides; second edition 2001.
6. ↑ Arnold, Jacob (2006). "The Congos: Fisherman Style review". Gridface.com