U-Roy
Från Rilpedia
U-Roy, född 21 september 1942 som Ewart Beckford i Jones Town på Jamaica, är en jamaicansk reggaeartist som betraktas som anfader till all musik med mikrofonartister, där artister pratsjunger eller talar rytmiskt, oftast med rim, och levererar allt från lokalt skvaller till samhällskritik (toasting, deejaying, rap med mera). U-Roy, började sin karriär med att rimma spontant och utan förberedelser när han var deejay på 1960-talet. Han betraktas därför av många som en levande legend och är också känd som "The Originator".
Innehåll |
Karriär
U-Roy:s musikaliska karriär inleddes 1961 då han började som deejay på olika sound systems (gatuhörnsdiskotek), som Sir Coxsone Dodd 39:s. Han kallade sig i början av sin karriär för "Hugh Roy", något som senare drogs samman till U-Roy via "Hue Roy". I slutet av 1960-talet började U-Roy samarbeta med King Tubby vid Duke Reids Sound System. Tubby experimenterade med musiken och sin utrustning, och kom efter några år att vara en av uppfinnarna av dubmusiken. Med U-Roy som sin mest framträdande deejay, och med tillgång till några av Treasure Isle Studios finaste rocksteadyrytmer, blev King Tubbys nya sound oerhört populärt och U-Roy blev en jamaicansk kändis. Hans första inspelade skiva, efter över ett decennium som toaster, var en singel där han rimmade på en dubversion av Earth's Rightful Ruler med Peter Tosh, inspelad av en annan experimenterande producent, Lee Perry. U-Roys toastversion hette kort och gott Righteous Ruler. Snart kom U-Roy att samarbeta med nästan samtliga producenter på Jamaica: Keith Hudson, Lee Perry, Peter Tosh, Bunny Lee, Phil Pratt, Sonia Pottinger, Rupie Edwards, Alvin Ranglin och Lloyd Daley.
År 1970 växte U-Roy's berömmelse genom en rad singlar, däribland Wake the Town och Wear You to the Ball. När de första albumen med U-Roy släpptes i mitten av 1970-talet medförde reggaens internationella genombrott att även hans LP-skivor distribuerades internationellt. Rasta Ambassador var den första av hans LP-skivor som såldes i Sverige. U-Roys framgångar fortsatte under hela 1970-talet. Ett av de mest kända albumen var Dread in a Babylon, producerat av Prince Tony Robinson. I en låt - "Chalice in the Palace" fantiserar U-Roy om att röka marijuana tillsammans med drottning Elizabeth II på Buckingham Palace. U-Roy var i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet en av Jamaicas mest kända och internationellt uppmärksammade artister. [1]
U-Roys stil
Som deejay i början av 1960-talet skulle U-Roy välja rätt musik som "selecta" (selector) och med mikrofonen i hand säga saker som roade publiken. Han började emellertid snart göra mer än så, och till slut pratsjöng han på uttalad jamaicansk engelska medan hela den instrumentala baksidan på en hitsingel spelades. När sedan dub-musiken utvecklades i början av 1970-talet gjordes specialversioner där några meningar här och där fanns kvar av den ursprunglige artistens sång. Sedan spelades en version in där U-Roy rytmiskt och självsäkert kommenterade sångarens ekande ord. På detta sätt skapades med U-Roys begåvning en helt ny genre inom reggaen som kallas toasting, och människor världen över tog efter en "inlyssningsperiod" till sig musiken trots att det för dem som inte hade engelska som modersmål knappast var möjligt att förstå U-Roys sociolekt. [2] Snart kom fler jamaicanska toasters som Dennis Alcapone, Big Youth, I-Roy, Prince Fari, Dillinger, Lone Ranger, Yellowman, Eek-a-mouse och Barrington Levy. Än idag ingår toasting i repertoaren för jamaicanska dancehallartister och internationella roots reggaeartister. På sina album toastar de antingen själva eller också hoppar deejays in på vissa av låtarna.
Internationell betydelse
U-Roys snabba rim och starka budskap inlagd på så kallade "versions", dubversioner eller remixade versioner, av populära reggaelåtar, blev starten för toasting – en ny musikstil. När reggaen, och därmed också toastingen, starkt influerad av rastafari och en anti-västerländsk samhällssyn, nådde internationella framgångar i början av 1970-talet uppmärksammades detta även av afroamerikanska artister i USA. Dessutom förde den jamaicanske musikern och producenten Kool DJ Herc med sig toasten, dub-tekniken och scratching när han flyttade till New York och började tillämpa sina kunskaper på den svarta musiken i USA på 1970-talet. [3]
För tidiga hiphopartister i USA som Public Enemy spelade influenserna från U-Roy och toasting en stor roll. Det har skrivits att U-Roy "förde konstformen toasting till nya höjder; han spottade inte bara ut fraser här och där utan förde riddimet från början av en låt till de allra sista tonerna. [4]
Diskografi
Tidiga singlar
Följande lista visar även hur vanligt det är med "versioner" och "versioner av versioner" inom jamaicansk populärmusik.
- 1969 – Righteous Ruler U-Roy & Peter Tosh
- 1969 – Walk Away from Love (version) Version av Bitty Mc Lean and The Supersonics låt med samma namn på A-sidan av singeln
- 1970 – Wake the Town U Roy & Jeff Barnes
- 1970 – Shock Attack B-sida av Be a Man av The Heptones
- 1970 – Maka Version B-sida av Revelation Version med Dennis Alcapone
- 1971 – Kingston 12 Shuffle U-Roy & Bob Marley
- 1971 – Ammunition U-Roy & Wailers All Star Band
- 1971 – My Girl The Techiques & U-Roy
- 1971 – True Love / Version U-Roy & R. Stanley
- 1971 – Love I Bring U-Roy & Slim Smith, version av Ain't Too Proud too Beg av Slim Smith
- 1971 – Drive Her Home U-Roy & Hopeton Lewis
- 1971 – Everybody Bawling The Melodians & U-Roy
- 1971 – Ain't That Loving You Alton Ellis & U-Roy
- 1971 – Behold U-Roy & Tommy McCook
- 1972 – Freedom Train U-Roy och The Heptones
- 1972 – Black Heart version av Lean on Me av B.B. Seaton
- 1972 – Way Down in South B-sida av Be My Guest av Billy Dyce
- 1972 – King Tubby's Skank B-sida och version av Don't Believe in Him av Gregory Isaacs
- 1972 – Nanny Skank version av King Tubby's Skank som är en version av Don't Believe in Him av Gregory Isaacs
- 1972 – Nannysrank / Scank Version versioner av låtarna ovan
- 1972 – The Other Half U-Roy & Dennis Brown) / Version av U Roy & Dennis Brown; bägge låtarna versioner av What About The Half av Dennis Brown
- 1973 – Regular Style / Hard Feeling A-sidan version av Cecilia av The Maytones
- 1973 – On Top of the Peak version av Mr Parkers Daughter med Shorty
- 1973 – High Priest / London City Rock versioner av Mo Mother used to Sing med Dennis Brown respektive Want a Wine" med Leo Graham
- 1973 – King Tubby's Special version av Don't Believe in Him av Gregory Isaacs
- 1973 – Red Sun Rise U-Roy & Henry; version av The Concords låt Don't Let Me Suffer
- 1974 – Call On I / D.J. Special Call On I version av Call On Me av Delroy Wilson
- 1974 – Train from the West version av West Bound Train av Dennis Brown
- 1974 – Yama-Khy / Dub Two U-Roy & The Children
Album
- 1974 – U-Roy
samt omkring 40 album med olika artister där U-Roy medverkar.
Källor
- ↑ Greene, Jo-Ann (2008) U-Roy. Biography. [1]
- ↑ Katz, David (2003) Solid Foundation - An Oral history of Reggae. London: Bloomsburry.
- ↑ Davey D. (1989) Interview with DJ Kool Herc, återgiven på sajten "Davey D's Hip Hop Corner; Hip Hop History 101" [2]
- ↑ Kenner, Rob. "Dancehall," In The Vibe History of Hip-hop, ed. Alan Light, 350-7. New York: Three Rivers Press, 1999.