Telepati

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Med telepati menas förmågan att få direkt mental kontakt med en annan person utan att man meddelar sig med hjälp av språk, koder, tecken eller andra fysiska signalformer, kort sagt tankeläsning. Flera vetenskapliga experiments har utförts genom åren, men inga resultat som tytt på existensen av telepati har klarat kritiska granskningar, utan har visat sig antingen bero på metodfel eller inte varit upprepbara av oberoende forskare. Detta gör att telepati allmänt betraktas som pseudovetenskap. Telepati beskrivs i många religiösa texter, och inom skönlitteraturen framför allt inom science fiction och fantasy.

I Sverige bedrivs forskning vid Stockholms Universitet under ledning av Dr. Jan Dalkvist och vid Göteborgs universitets Psykologiska Institution.

Redan på 1800-talet började man studera fenomenen vetenskapligt, och de banbrytande arbetena på området utfördes av det engelska sällskapet för psykisk forskning, SPR, som bildades 1882. I synnerhet bör Frederic W.H. Myers nämnas. Det var han som skapade beteckningen telepati (tankeöverföring på avstånd) för kommunikation mellan olika individers själssystem utan förmedling av de kända sinnesorganen. I den vetenskapliga forskningen fick man huvudsakligen stödja sig på experimentell telepati. Den skiljer sig från den spontana genom att både sändaren och mottagaren starkt koncentrerar sig på att sända respektive ta emot ett visst meddelande. Vid spontan telepati tycks båda delar försiggå fullständigt omedvetet, vilket dock inte utesluter att båda parter kan vara aktivt engagerade i förloppet.

Innehåll

Telepatiska växter

År 1873 skrev engelsmannen J. Burdon Sanderson en avhandling om elektrisk aktivitet i växternas blad, och sedan dess har mer eller mindre fantasifulla spekulationer om växternas känsloliv sett dagens ljus. De mest uppseendeväckande teorierna kom från den amerikanska lögndetektor-experten Clive Backster, som 1968 offentliggjorde några experiment han bara kunde tolka på ett sätt; växterna har psi-förmåga. Han kopplade en polygraf till en filodendron i hopp om att kunna mäta förändringarna i den elektriska ytspänningen när växten sög upp vatten, men det blev inget utslag, inte heller då han doppade ett av dess blad i varmt kaffe. Men när han kom på idén att bränna växten, visade apparaten en klar skräckreaktion, och Backster ansåg att växten måste ha ett slags telepatisk förmåga. Senare ansåg han sig även kunna visa att växter reagerar när levande räkor kokas i deras närhet och att växter har minne. En person slet itu en växt inför en artfrände, och sedan dess reagerade den överlevande växten med skräck, som registrerades på apparaten, varje gång samma person var i närheten. Liknande resultat har rapporterats från Sovjet sedan 1972, och amerikanen Scott Hill, numera bosatt i Danmark, berättar att han varit med om ett försök vid ett sovjetiskt universitet där man fick en växt att reagera genom att man plågade en katt.

Ganzfeld

Idé

Ganzfeld kan översättas med "helt fält" eller "homogent fält" (engelska total (sensory) field) och syftar till att reducera det ovan nänmda bruset med hjälp av en mild form av sensorisk deprivation. Ganzfeldexperimentens utformning bygger på hypotesen att telepatisignaler kan finnas där hela tiden men att de är "maskerade" för de flesta människor av "bruset" från alla våra medvetna tankar och intryck som vi upplever vid vårt normala medvetandetillstånd. Det skulle förklara varför spontana upplevelser av telepati tycks vara vanligt vid förändrade medvetandetillstånd så som när man drömmer, vid hypnotisering och meditation. Detta brus kan tänkas vara reducerat vid sådana tillstånd.

Metod

"Brusreduktionen" åstadkoms genom att försökspersonens ögon täcks med halva pingisbollar (för att ta bort alla synintryck) samtidigt som han eller hon får ett par hörlurar där så kallat vitt brus kontinuerligt spelas upp (för att ta bort alla hörselintryck). Personen får sedan sitta så mjukt och bekvämt som möjligt och slappna av. På en annan plats visas samtidigt en slumpmässigt vald bild eller filmsnutt för en person som agerar "sändare" och försökspersonen ombeds att genom telepati försöka "se" vad sändaren tittar på för något. Efter detta får mottagaren se fyra bilder/filmsnuttar och avgöra vilken som sändaren såg. Experimenten bör vara utformade på ett sådant sätt att varken mottagaren, domarna eller försöksledarna vet vilken bild/film som visades för sändaren innan domarna är klara med sin bedömning.

Experimenten har dock kritiserats för att vara genomförda under dålig isolation mellan sändare och mottagare, att inte kopior av originalbilderna visat för mottagaren för att på sätt undvika att de visar spår av att ha hanterats, att bilderna inte visats för mottagaren i slumpad ordning för att undvika problemet med att människor ogärna väljer det första alternativet samt för att även försök där mottagaren valt rätt bild i färre än de förväntade 25 procenten räknats som stöd för telepati, vilket förklarats med motvilja mot försöksledaren.


Telepati i populärkultur

Externa länkar

http://www.synthetictelepathy.net

Personliga verktyg